Mellom rødt og svart

av (forfatter) og Bodil Engen (oversetter).

Vigmostad Bjørke 2013 Innbundet

Gjennomsnittlig terningkast: 4.53 (175 terningkast.)

394 bokelskere følger dette verket.

Kjøp boken hos

Kjøp boka hos norli.no! Kjøp boka hos norli.no! Kjøp ebøker og lydbøker på EBOK.NO Kjøp boka hos Akademika Kjøp boka hos ark.no

Jan Erik Olsens eksemplar av Mellom rødt og svart

Lesetilstand

Har lest denne

Hylle

G-hylle

Lesedato

2014

Favoritt

Ingen favoritt

Terningkast

Min omtale

Ingen omtale


Omtale fra forlaget

Første verdenskrig er over. Brødrene Lauritzen er rammet hardt både økonomisk og personlig. Oscar fikk konfiskert alle sine eiendeler i Afrika av de seirende britene. Sverres elskede Albie falt i krigen, og selv ble han kastet ut fra godset sør i England som var hans hjem i over tjue år. Og Lauritz og Ingeborg er tvunget til å forlate Bergen ettersom sønnen Harald risikerte livet fordi han ble oppfattet som tyskervennlig. Men livet i Berlin og Saltsjöbaden i Stockholm begynner å bli normalt igjen, det glade tjuetallet er på vei. Tyskland ser ut til å kunne reise seg på nytt, og i hele Europa forestiller folk seg at det aldri mer kan bli krig. Livet ser lysere ut, og det passer familien Lauritzen. De kan like lite som alle andre se skyggene av ondskap som skal kaste verden inn i en enda større katastrofe. Mellom rødt og svart er tredje bok i serien Det store århundret. Oversatt av Bodil Engen

Bokdetaljer

Forlag Vigmostad Bjørke

Utgivelsesår 2013

Format Innbundet

ISBN13 9788241910012

EAN 9788241910012

Serie Det store århundret (3)

Genre Historisk litteratur

Omtalt tid 1918-1939

Språk Bokmål

Sider 415

Utgave 1

Finn boka på biblioteket

Du kan velge et fast favorittbibliotek under innstillinger.

Finner du ikke ditt favorittbibliotek på lista? Send oss e-post til admin@bokelskere.no med navn på biblioteket og fylket det ligger i. Kanskje vi kan legge det til!


Bokelskeres terningkastfordeling

13 86 59 15 2 0

Bokomtaler

"Mellom rødt og svart", Jan Guillou
Dette er den tredje boka om Lauritzen brødrene; i dette hundreårsprosjektet til forfatteren.
Denne boka tar for seg de ikke altfor koselige mellomkrigsårene. Det er ondt blod mellom folk og stater. Krigserstatningstema er oppe, og etter hvert brennes det bøker, teatrene blir sensurerte, inflasjonen er stor, Hitler, Wallenberg og Gøring blir introdusert. Den teknologiske utviklinga har skutt fart etter 1. Verdenskrig, og vi aner at 2. Verdenskrig blir mer mekanisk enn den forrige. Boka ender i det Hitler, den idioten, invaderer Polen.
Savner mer nerve i det mellommenneskelige forholdene, flere kvaler og dårlige valg i denne boka. Her er det historiske fakta, litt fra Sverige og mest fra Berlin, som driver historien fremover. Men den har jo spenning da. Det er jo mange homofile som har det litt vanskelig i dag, og det var nok ikke så lett på 30-tallet heller. I nedgangstider er det nok stort stress å være steinrik også, så både fattige og rike hadde sine problemer. Den eneste gruppa som liker sånne tider, er jo de som spiller på misnøye. Det har historien vist oss - det er det denne boka handler om.
Merker at lesegleden av disse bøkene synker proporsjonalt med utgivelsen, og vet ikke når eller om det kommer flere, men er ganske sikker på at jeg kommer til å lese de også. Det er nok vanskelig å skrive en lystig historisk roman om mellomkrigsårene, men det er absolutt interessant å lese. Tror nok jeg ikke har klart å omstille meg etter bakoversveisen og forventningene jeg fikk av den første boka, Brobyggerne.

Godt sagt! (4) Varsle Svar

Jan Guillou har eit enormt prosjekt framføre seg. Han skal skrive seg gjennom heile det 19.århundre med ikkje mindre enn 7 bøker. No er han komen til bok nummer 3 og dei glade tjueåra, med det litt meir dystre tredvetalet.

Guiilou vil gjennom bøkene sine ikkje berre fortelje ei historie - dvs gjere oss kjende med ei rekkje perosnar og deira tankar, kjensler, gjeremål og liknande. Han vil og gi oss eit innblikk i historia, kva som skjer og korleis dette forma samtida.

For å få til dette må då personane vere levande og interessante, og samtida som vert skrildra vere nett det same - levande og interessant. Elles vil boka lett verte ei oppramsing av stdar og hendingar, med eit persongalleri som er til tider kjedeleg, overfladiske og flate.

Dette er ei fare for alle historiske romanar, og sidan dette er noko Guillou har gjort før burde han kjenne til dette.

I dei tre fyrste bøkene gjer han og det. Det vil seie at han klarar å halde spanninga oppe, sjølv om vi veit at det kjem ein verdskrig til dømes. Personane er samstundes spanande og interessante, sjølv om det til tider i bok nummer to vert litt vel mykje "namedropping" av kjende personar.

Diverre klarar han ikkje å halde dette oppe i bok nummer tre. Boka kan til tider minne meir om ei oppramsing med eit klart mål for auge - verdskrig nummer to. Som lesar sit eg mest igjen med kjensla av å ha lest meg gjennom ei gedigen transportetappe som forfattaren diverre måtte igjennom men ikkje syns noko særleg mykje om.

Og dette er veldig synd. For det skjer faktisk ein god del mellom dei to verdskrigane. Og då snakkar eg ikkje berre om oppbygging etter og mot ein verdskrig. I seg sjølv er perioden eit skattkammer av utvikling som veldig veldig ofte vert overskugga av, ja dei to allereie for mykje nemnde krigane.

Det er for all del vanskeleg å ikkje la seg påverke av verdskrigane når ein skriv om desse tjue åra. Vi som ser tilbake veit jo kva som skjer, og let oss lett farge av det. Men det er jo nettopp dette som Guillou klarar i dei andre bøkene - og ikkje la fyrste verdskrigen overskugge for mykje. Og det skulle eg gjerne sett at han hadde konsentrert seg litt om i denne tredje boka og.

Eit anna moment som og gjer at boka gir kjensla av å vere skriven med harelabb, er at personkarakteristikkane er litt i overkant overfladiske. No er ikkje Guillou kjend for å skrive ut dei mest djupe og intest søkande romanfigurane, men det vert litt i overkant denne gongen. Som sagt, det er ei transport etappe der vi må bli kjende med nye figurar for at det neste store dramaet skal kunne utspele seg.

So er boka verdt lese? Sånn i seg sjølv, nei. Som ein del av den store 19. hundretals sagaen derimot er den nettopp ei naudsynt transportetappe mot neste bok.

Virkar meir som ei transport etappe mot neste mål

Det skjer faktisk noko mellomd ei to verdskrigane, men ofte druknar det i krig. Akkurat som om forfattaren prøvar å gjere tida interessant, men ikkje får det til.

Godt sagt! (2) Varsle Svar

[Etter en liten intro i året 1918 fortsetter historien fra 1923. Oscar som har vært i krig i Afrika bor nå i Berlin sammen med sin kone Christa og tvillingguttene deres. Harald, den eldste sønnen til Lauritz og Ingeborg bor også hos dem. Foreldrene hans bor i Sverige og er med på å bygge opp et nytt fint samfunn i skjærgården. Sverre bor også i Berlin, og er i likhet med Oscar med på å bygge opp byen. Han er en kunstnersjel og fyller tomrommet etter sin tapte Albie med kunst, dans og musikk. Han arbeider som arkitekt og er i likhet med brødrene sine veldig suksessfull.
Coveret på boken kan antyde lyse tider, og det er det òg, men det henger mye bitterhet igjen i det tyske samfunnet, så der finnes spøkelser i alle kroker. De menneskene som har midler posisjonerer seg etter beste evne, og det politiske snakket er fremtredende.
Boken slutter i 1939, og da har vi tatt del i en fantastisk historisk reise frem til starten på
2. verdenskrig. Det er interessant å lese om hvordan det er å være ung i Berlin i disse årene, og hvordan den norsk-tysk-svenske familien i Sverige tenker og føler rundt det som skjer. Guillou har skrevet en roman, med alt som skal til for å fengsle leseren, i et spennende scenario. I mine øyne er det veldig troverdig det han skriver om politikk og historiske hendelser, så jeg stiller ikke spørsmål ved de faktiske forhold.

I 1928 gitt nazistpartiet tilbake fra 14 til 12% og de utgjorde ikke noen politisk trussel. Sosialister og kommunister var fremdeles uten arbeid og ganske fattige, så fristelsen ble stor for mange når nazistene lokket med gratis øl, små jobber, suppekjøkken og uniform på avbetaling. Jobbene besto i å delta på "straffeekspedisjoner", det vil si, stelle i stand trøbbel, på offentlige møter og i gatene.
Dette året foretok staten den første jødetellingen. Myten at jødene var mange, de viste å sno seg, de var rike og at så få unge jødiske menn deltok i den første krigen, irriterte befolkningen. Det viste seg at det bodde 560 000 jøder i Tyskland, 1 % av befolkningen! 180 000 av dem deltok i krigen, hvorav 35 000 ble dekorert for innsatsen sin. Resultatet av tellingen i 1928 be dysset ned.
Kjente navn fra historien dukker opp, som krigshelten Hermann Gøring og senere Bertolt Brecht, dette synes jeg er gøye knep for å gi liv til historien, selv om det selvfølgelig er oppdiktet.

Jeg likte denne tredje boken veldig godt. Her er litt politikk, men det er diskusjoner menigmann i mellom, som speiler tilstanden for befolkningen i landet. Boken er spennende, og driver seg frem av seg selv. Ved hvert kapittel hopper vi frem 2-3 år, dette gir fin fremdrift og gjør boken lett å lese.

Dette er tredje bok i serien "Det store århundret", som i følge forfatteren skal huse
13 bind. Har du lest disse bøkene?]1

Godt sagt! (1) Varsle Svar

Läser denna tredje bok om bröderna Lauritsen som MP3 bok i Thomas Bolmes fantastiska uppläsning.

Godt sagt! (1) Varsle Svar

En bra triologi, håper det kommer mer om disse brødrene og etterkommerne.

Godt sagt! (1) Varsle Svar

Egentlig ikke den letteste boken jeg har lest av Guillou. Den første i serien var grei å komme gjennom. Den andre leste jeg bare halvveis, og nå er den tredje ferdiglest. Handlingen er fra mellomkrigstiden og mye av det jeg leste, virket noe annerledes enn det jeg trodde jeg visste. Blant annet østerrikernes uskyldsstempel under Hitler-regime, men så leser jeg at over nittini prosent av østerrikerne støttet det tyske regimet i en folkeavstemming før anschluss. Karakteren terningkast fire er grei nok. Jeg skal også lese bok nummer fire som ligger klar, men først skal jeg gjennom Ken Follets tredje bind i hans århundretrilogi, boken på over tusen sider.

Godt sagt! (1) Varsle Svar

Nær 70 år e. Hitlers anonyme gravferd, er
temaet 'Ondskan' stadig eksotisk særpensum -
og håpløst feil i hyggelig samt 'seriøs' samtale?

"Men det kom igjen" - hevdet Nasjonalsangen.
Må det dog sees i øynene - eller ørene?
Guillou ymtet at den historiske romanserien om
1900-tallet skulle bli ferie fra agent grev Hamilton
lastet med intriger og tung stormakt-politikk.

Men gravlagte ble ikke så lenge død: når tre
verdensvante industriledere, fhv. proletære
norske trangvikinger møter tiden 1918 til 1939
banker skjebnemotivet igjen, ved pre-nazi bander
med klubber og jernrør: røde og svarte gardister -
inni er de helt like? Røper gestapo-sjefen noen
private tanker, og tenker sjefsbølle diktatoren
å marsjere inn og ta Polen? Kan verden bli trygg?

Godt sagt! (0) Varsle Svar

Her er Guillou tilbake på samme nivå som med Brobyggerne. Jeg synes imidlertid enkelte partier i boken er vel mye forenklet og jeg reagerer også på at familien hele veien fremstilles som så vellykkede. Harald kanskje som et unntak i boken. Det blir spennende å lese neste bok for å se om dette endres.

Godt sagt! (0) Varsle Svar

Det store århundret nr 3

Godt sagt! (0) Varsle Svar

En enestående trilogi. Jeg er fasinert, og gleder meg makeløst til de neste bøkene i denne familiekrøniken.

Godt sagt! (0) Varsle Svar

Skriv en omtale Se alle omtaler av verket


Sitater fra dette verket

Harald låg under täcket med ficklampa och läste med bankande
hjärta. "Där stod de, hjälm vid hjälm, gevär vid gevär
som huggna i sten.
Skyttegravskampen är den blodigaste, vildaste och brutalaste
av alla bataljer. Den visade upp män som var situationen vuxna,
okända, djärva krigare.

Slutstriden, anstormingen förestod. I den skulle folkens
öde i järnhård kamp avgöras. Det gällde vem som skulle behärska
världen..."

Ernst Jünger var alla klasskamraters favoritförfattare.
Det sades att han nu blivit Tysklands mest läste författare
någonsin. Hur kunde han väl redan nu ha fler läsare än Goethe?
Men vad spelade det för roll, på Ungtyska Akademien var han den
överlägset största författaren.

Bäst var han när han beskrev själva kriget, spårljus som for
som eldflugar genom natten, flygplan som dansade som små
glänsande trollsländor. Slagfältet som fylldes av skönhet,
landskapet som badade i morgonsolen, den naturens skönhet som
endast kan upplevas med döden i sällskap och med manliga dygder
som bara kan komma till uttryck genom dödande.

Inte fullt lika bra var författaren när han övergick till att
förklara och resonera... om hur kriget skapat en helt ny
människotyp frigjord från den grå vardagens bekymmer, en ny ras,
"en elit av stålmän, dödens jonglörer, präktiga rovdjur",

dessa män som til skillnad från demokratins pacifistiska och
förvekligade ynkryggar, skulle skapa det nye Tyskland.
Men då måste den förhatliga pest skoningslöst utrotas; den som
kallas demokrati.

Det ble lite tjatigt att läsa sånt... men man kunde hoppa över
eller läsa lite fortare tills nästa spännande berättelse.

Problemet blev att det alltid var stört omöjligt att försöka
sova om man hamnat i något spännande.. bäst att sluta med
ett stycke om hur ynkryggar och pacifister grävde det nya
Tysklands grav... sedan han fått låna Jüngers sönderlästa
böcker hade det blivit senare och senare på nätterna, då blev
han tröttare och tröttare på morgnarna, han måste tvinga sig
börja kapitulera för sömnen.

Men det var inte heller så lätt. När han släckte ficklampan
flimrade vackra ord och vackrare synar inför hans inre.
Maschinengewehr-Scharfschützen-Abteilung, förkortad MGSS
var ett sådant vackert ord. Män i sådana förband var de
allra bästa och hårdaste... de krigade mest om natten, de
hade viljor av stål och fruktade intet...

(Berlin 1923)

Godt sagt! (1) Varsle Svar

"Det har hänt något fruktansvärt. Man har skjutit arbetare",
fortsatte Lauritz överväldigad. "På en plats som heter Ådalen
i norra Sverige. Militär var inkallad för att skydda strejkbrytare
och så slutade allt i olycka."

"Hur många döda?" frågade Oscar sammanbitet. - "Fem döda
och fem skadade, fruktansvärt..."
"Jaså bara fem döda, det var då för väl att det inte var något
mer allvarligt", sade Christa, tog på nytt upp matsedelen och
bestämde sig för stekt sjötunga.

Godt sagt! (1) Varsle Svar

Skål, jovisst började han virra bort sig. . .

För att börja med det mest överraskande, något som det inte stått
en rad om i tidningarna. Under det senaste året hade Gestapo haft
en enda huvuduppgift, vad han nu fått veta under kvällen, det var
att rensa upp i SA:s alla 'vilda' fängelser, från stad till stad,
från gata till gata,
befria fångarna, rädda dem som fortfarande hade chans att överleva,
stänga fängelserna och bura in de värsta typerna.
SA:s privata rättskipningssystem hade enligt Rudolf Diels varit
den största skammen för Tyskland i modern tid.
Tyskland skulle välsignas den dag SA inte längre fanns och,
antydningsvis var den dagen kanske inte långt borta.

En fantastisk sak att antyda, inte minst bland alla lyssnande öron
på Adlon. [Berlins presse- og diplomatrestaurant --> ]
Ernst Röhms SA påstods snart ha en miljon man i uniform, mer eller
mindre beväpnade. Reichswehr hade 100 000 . . .

Rudolf Diels var mycket intresserad av Sigmund Freud, det faktum
att Freud ändå var en av Tysklands mest brända och förbjudna
författare tycktes inte bekymra honom ett dugg. De hade till och med
fört ett långt resonemang om människans grymhet, förstås apropå
berättelsen om de vidriga förhållanden som uppdagats vid Gestapos
razzior i SA:s privata fängelsehålor.

Oscar hade berättat om sina iakttagelser i Afrika som övertygat honom
att framför allt belgare och engelsmän var till naturen grymmare raser
än tyskar och skandinaver. Rudolf Diels hade haft en helt annan
uppfatning, det hade alls inte med ras att göra - också tyskar kunde
förvandlas till monster.

Problemet var alltså psykologiskt, menade Diels. Att tillfoga andra
människor smärta är inte ett jobb som man kan anförtro åt vem som helst.
Naturligtvis hade man därfor med visst urval rekryterat män som tycktes
ha särskilda talanger på det området. Ja, tyvärr kunde detsamma i viss
mån sägas också om Gestapo. Men vad man inte förstått under den här
rekryteringsprocessen var den rent freudianska sidan av saken.

För om man under en tid rekryterade varenda sadist, och varenda
omedveten sadist, alltså sådana som inte upptäckte sina böjelser förrän
de fick möjlighet att själva piska och misshandla andra människor, så
skapade man snabbt en barbarkultur genom grupptryck och påverkan.
Till synes normala män och kvinnor kunde i en sådan miljö på relativt
kort tid förvandlas till monster.

Det var enligt Diels bara Freud som hade förklaringar till sådana
mänskliga egenheter, men det var hans bestämda uppfatning att man hade
att göra med allmänmänskliga svagheter och defekter som inte följde
nationalitet eller ens ras.
Att tyskar följaktligen kunde komma att uppträda till och med som
engelsmän och belgare.

För Oscar var detta en skrämmande tanke. Christa höll med Rudolf Diels
och Sigmund Freud. Hennes argument för den saken var mycket enkelt. ...

/ / /

fra kap.IX, Berlin 1934

Kapitlet har en ramme av munterhet i farlige tider,
det kommer ikke helt med her.

Dertil noe av Guillous mer slitesterke tanker om maktpolitikk frihet og
ideologidømme, dette ligger i en aning ironisk ramme her..
men for vårt kritikkløst nybarbariske tidsklima, helhet verd å merke seg.

mer om Diehls:

rettsforklaring - nyere fagutvalg - VJB

Godt sagt! (0) Varsle Svar

Legg inn et nytt sitat Se alle sitater fra verket

Lister som inneholder dette verket

Her legges alle bøker jeg har lest i 2014 inn. Et mål for i år er å lese mer skjønnlitteratur, for jeg begynner å bli lei av alle krimbøkene!


Godt sagt! (3) Varsle Svar

Inspirert av en morsom tråd på Facebook-gruppen "Hva leser du akkurat nå?" samler jeg her noen utvalgte titler som har farger i seg, og som jeg enten har lest og synes er bra, eller ønsker å lese. Det holder altså ikke å bare være en farget tittel ^^


Godt sagt! (3) Varsle Svar

Liste over bøkar eg les i 2014, og ei kortkort meining om dei. Mest som ein oversikt for min eigen del :)


Godt sagt! (1) Varsle Svar

Satser på et bedre leseår enn 2013, som ble et år med alt for lite lesing. Finnes så mange bøker der ute jeg har lyst til å lese, så årets nyttårsforsetter må være å la Candycrush vike plassen til fordel for andre og mer givende gjøremål, som for eksempel lesing. Så får vi se når 2014 er over om jeg klarte å oppfylle fortsett mitt :)


Godt sagt! (0) Varsle Svar

Bøker jeg har lest i 2014


Godt sagt! (0) Varsle Svar

Du vil kanskje også like

  • "Ikke ville se" av Jan Guillou
  • "Ekte amerikanske jeans" av Jan Guillou
  • "1968" av Jan Guillou
  • "Blå stjerne" av Jan Guillou
  • "Den andre dødssynd" av Jan Guillou
  • "Slutten på historien" av Jan Guillou
  • "De som dreper drømmer, sover aldri" av Jan Guillou
  • "Dandy" av Jan Guillou
  • "Brobyggerne" av Jan Guillou
  • "Den evige ilden" av Ken Follett
  • "Fedrenes synder" av Jeffrey Archer
  • "1001 natt - den ukjente historien om to norske slaver i Alger" av Vetle Lid Larssen
Alle bokanbefalinger for dette verket