Ska det vara helt nödvändigt att så gott som alla har superkonstiga namn? Eller att så många har mist sina föräldrar? Boken förlorar i trovärdighet för min del tack vare detta. Annars är storyn bra med alla kantiga personer som stadigt kommer i konflikt med varandra. Kanske lite för mycket outtalade konflikter för att jag ska förstå allt, men man skulle nog ha läst den föregående boken. Först.
Att höra boken uppläst av Thomas Bolmes sammetsröst gör nog att boken blir bättre än vad den egentligen var, så jag kommer inte att springa benen av mig för att få läsa nästa bok.

Det har gått tre år sedan jag skrev ovanstående och gav boken en fyra. Nu har jag läst den första boken "Springflod" och gick direkt över på den här med stor begeistring. Ingenting av mina negativa upplevelser från den gången fanns med när jag lästa nu. Dessutom har jag tydligen ett synnerligen dåligt minne för jag minns ingenting av min förra läsning! På så sätt visste jag inte alls hur de olika morden hängde ihop utan det var verkligen som att läsa en helt ny bok. Tack och lov eftersom den har en hel del överraskande moment som jag kunde glädjas åt. Inte lika bra som den första boken dock, men jag kastar mig i alla fall frejdigt och med glädje över på nummer tre i serien "Svart gryning" och tilldelar den nyss lästa en mycket stark femma.

Förfärligt trist i början med en massa olka personer och derivat och lån och transaktioner hit och dit så jag tänkte att den här tråkiga boken får allt vara för min del. En tvåa. Men-så testade jag (kanske i brist på annat läsbart inom räckhåll) att fortsätta och det är jag glad för! Särskilt slutet var för ovanlighetens skull riktigt bra! Läste sedan om början och tyckte att den kunde ha förtjänat en bättre start!

Ja men jag vet bara inte ....En del folk älskar att höra sin egen röst fast de inte har något att säga. Att läsa detta kändes på det sättet. Eller att det var som att ta i för mycket. Elak? Ja. Men jag ska testa att läsa en annan bok av författaren så kanske jag läser om den här. Eller inte.

Läser den svenska översättningen "En lögn att lita på" i Katarina Ewerlöfs underbara inläsning.
Blandar ihop personerna men den här författaren kan verkligen skriva!!!
Och boken är härligt lång:25 timmar god skönlitteratur.

Tacksam för min glömska för nu kan jag läsa om boken tre år senare. Känner igen de flesta händelser när de händer, men vet inte om dem i förväg. Lättare att hålla isär personerna om inte helt enkelt. Häääärligt lång!

Läser den svenska översättningen I själ och hjärta inläst av Carin Andersson och det är en trist talboksinläsning utan nyanser i inläsningen. Inte ens denna dödens trista inläsare klarar av att strypa det rika persongalleriet som på känt Binchymanér dyker upp från tidigare böcker. Som Brenda på Qentins eller Signora från Evening class. Älskar att få komma in i denna varma och bitvis grymma famn som Binchys böcker är och nu sammanföll det med att jag låg sjuk i sängen och kunde lyssna på högläsningen. Att det inte blir en sexa är för att jag ibland tycker att hon har kortat ner sig i vissa delar så att det inte blir så fullt av det myllrande livet som jag kan känna igen från andra delar av boken liksom andra av hennes böcker.

Har läst boken tidigare men pga dåligt minne gick det alldeles utmärkt att läsa om den. Ganska bra personbeskrivningar, men jag blandar ihop de olika brutala typerna. Många dör i alla fall.
En lustig detalj var när jag gick ut på Gol sentrum och en av personerna i boken just då var på Gol sentrum själv.

Undrar om inte detta var den av författarens bästa danska deckare. Hittills då. Älskar uppläsningen och personerna och vill ha mer av detta!!

Ännu en härlig deckare från denne danske författare. Jag säger bara: MER!

Härlig dansk deckare med underbart olika personligheter som löser gamla saker. Bra skrivet och läst!!

Kära nån så jag älskar denne författarens tokiga böcker! De omöjliga arbetskamraterna som trots allt löser de mest otroliga deckargåtor. Hurra och mera sånt!!

Nej så tråkigt med samma mamma från Danmark och samma lungcancer som i de andra böckerna och dessutom författarinläsning. Tråkigt så jag stod och tänkte på allt möjligt annat än boken....

Har läst boken tidigare men den blev inte bättre av att jag läste om den. Blir mest nedstämd av boken och undrar varför den skrevs.

Jösses så inspirerad jag blir när jag tittar i denna bok! Att sticka mjuka fina sjalar, mössor och annat i en feminin stil. det brukar som inte alls vara min grej annars... Nu har jag inte tid för att göra någon av plaggen eller inte förrän jag har avslutat några av mina UFOn så jag lämnar tillbaka boken till eminenta Gol bibliotek för att låna den lite senare i vår eller sommar!
Det som gör att det inte blir en sexa är att det ibland saknas hänvisningar så att beskrivningarna haltar. Men-dubbelstickade patenten ska jag i alla fall testa!! När jag får den tiden då...

Läser denna tredje bok om bröderna Lauritsen som MP3 bok i Thomas Bolmes fantastiska uppläsning.

Läser den svenska översättningen som MP3 bok med titeln Pojken i resväskan. En helt fantastisk historia med en massa dramatiska skeenden i. Mycket bra story och karaktärerna är härliga minst sagt!

Tyvärr blev detta inte den fängslande berättelse som jag hade föreställt mig utifrån baksidestext och fantastiskt omslag. Nej jag blir inte fängslad av personerna och efter att ha lyssnat i flera timmar och retat mig på dålig översättning av textilindustritermer så tar jag ur öronpropparna och lägger in Digiboken i sitt fodral. Baksidestexten skriver att detta är en fängslande fabel men jag är helt okänslig för boken. Blir inte med utan inder att jag har tappat bort mig i handlingen för tankarna hamnade någonannanstans. Det var inte heller en dålig dag för när jag bytte till en annan bok rycktes jag med på direkten.

Älskar dialekten efter att ha bott i Stavanger en tid, men kommer bara inte in i berättelsen. Den kommer inte till mig trots att jag läser om och om igen har jag inte fått med mig ngt...

Torr, tragisk, trist

Jadåjadå han ska ju vara så fantastiskt bra, men efter att ha tragglat mig igenom halva boken med uppstoppade tråkmånsar så orkade jag bara inte läsa mer. Nobelpris eller ej...

Sorry men detta var alldeles för tråkigt för att jag skulle behålla koncentrationen. Minns inte ens vad det handlade om så efter ett par skivor så skippade jag boken men en gäspning.