Bokelskere.no

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

(utdrag fra "Jag vill möta …")

Men gjort er gjort, og kan ikke gjøres om, det endrer landskapet inni deg på en slik måte at ord har liten hensikt

Kanskje var det ikke én dag eller én hendelse, men alt har en start, hvor langsom og ubetydelig den enn kan være, og jeg tror det begynte med hunden.

Hvor mange dager har vi her på denne planeten, i løpet av livstiden, som virkelig betyr noe, der noe faktisk skjer slik at livet ditt virker lysere, mer fylt om kvelden enn om morgenen - hvor mange dager?

Hugs: Reglene er som gater, dei kan berre ta deg til kjente stader. Under rutenettet er det ei eng - ho var alltid der - kor det å gå seg bort aldri er det same som å vere på villspor, men heilt enkelt å vere meir.

Aldrig har någon djungel själv varit skådeplatsen för så grymt
koncentrerade djurstrider och hetsningar som dem
som utspelades på Roms arenor, och aldrig händer det
i världen något i så sammankörd mening händande som
under ett sammanlagt ordinärt biodygn [kino-] i världens städer.

Men genom att så koncentrera, oavbrutet, oavbrutet, gör man
verkligheten tråkigare,
man undergräver naturverkligheten som själv aldrig är konst-
koncentrerad men som bär mänsklighetens dagar och år.
"Tråkigheten på landsbygden" är skapad av staden, ty den har
skapat otåligheten på landsbygden och infört och hetsat upp ett
onaturligt händelsebehov.
Därmed har stadsandan lyckats blåsa ut vad naturen själv har
blåst in: uthållighetens levande ande, som betraktad rent
praktiskt är detsamma som att kunna på naturgrund och med
enkla medel variera sitt liv.
Men när otålighetens lavin kommit i gång står den inte att hejda.

Vi är nästan alla helt förgiftade och kräva alltid mera händelser
än vi kräva iakttagelser och tankar.

Men så få vi också igen det på halsen i de allt mer djävulska
krigen, mänsklighetens egna skapelser,
koncentrationer som inte ha det minsta med natur att göra, ty
striden i naturen är gles, är utspridd, fördelad över jordytan,
den är guerilla.
Den är utspridd i mångfalden och drunknar i mängden:
döden drunknar i livet.
Döden står i naturen naturligt fördelad, det är bara människan
som medvetet koncentrerar den, skapar masskoncentrationer av död.

Hon har skapat stads-karma: masskriget.
I själva verket har jordklotet blivit för litet för människan.
Hon känner det för väl. Hon vet precis var naturtillgångarna
finns, känner nästan skrämmande väl till vad den tolv mil tjocka
jordskorpan runtom kan ha att bjuda henne.
Inga nya länder finnas kvar att upptäcka. Hade Jorden samma
storlek som Neptunus har, skulle en jordomsegling ta ett par
hundra år. Den äventyrslystne ynglingen skulle då inte kunna
resa ut med den bitanken, att han tio år, kanske bara fem år
därefter skulle sitta hemma vid brasan och berätta om sin färd,
sina jakter och sina strider.
Nu kan han detta mycket väl, ty Jorden är förhållandevis liten.
Den moderna tekniken har utarmat dess utstrâckning. Därför har
ynglingen redan hunnit utarma sin stoffkrets.

Äventyrsromanen kippar sedan femti år tillbaka efter luft,
den har hamnat i lufttomt rum.
Den renhårigt påtagliga geografiska, zoologiska och etnografiska
Stanley- och Livingstonelinjen har för länge sedan blivit så
gott som alldeles slutinventerad. Storviltbeståndet i Afrika
hotar att alldeles krympa samman. Det finns inom territorierna
nätt och jämnt så mycket storvilt kvar att det förslår till de
med mycken möda sammanbragta och därefter sammanklippta
storviltsfilmerna.
I Sydamerika har jaguaren dragit sig allt längre norr ut.
Ännu för bara sextio år sedan var det vanligt att det paraguayska
postverket förlorade en god del av sina brevbärare genom jaguarer.
Jaguaren saknas nu i så gott som hela Paraguay. I Brasilien har
den drivits norr ut ända till det inre av Bahiana.

Naturligtvis skulle ynglingarna ha kunnat övergå till andra djur,
eller - varför inte till växter, i urskogen lär finnas växter.
Men äventyrsslentrianen kräver farliga djur, så fruktansvärda
som möjligt. En vänsäll missionär försökte en gång att framhålla
djungelns förbisedda sidor och mindre farliga djur,
men han höll på att bli uppäten av läsarna i stället för av
tigrarna.

(1960)

That there should be a purpose to suffering, that a person should be chosen for it, special - these are houses of the mind, in which whole peoples have found shelter. (Gish Jen, Asian American novelist)

The government was supposed to wipe us out, commit a war of genocide and kill every last one of us. But we survived, and we survived because the creator has a plan for us. We’re bringing the old ways back, ways that teach about the spirit, about community, about justice, about love for the Earth. And we’re bringing them to the world in a time when it needs them. (William Underbaggage, American Indian activist)

I learned a history not then written in books but one passed from generation to generation on the steps of moonlit porches and beside dying fires in one-room houses, a history of great-grand-parents and of slavery and of the days following slavery; of those who lived still not free, yet who would not let their spirits be enslaved. (Mildred Taylor, Black writer)

I have noticed that whenever you have soldiers in the story it is called history. Before their arrival it is called myth, folktale, legend, fairy tale, oral poetry, ethnography. After the soldiers arrive, it is called history. (Paula Gunn Allen, American Indian writer)

Man må være uskyldig for å forstå hva glede er

"They bring her out. Not blindfolded, but eyes widened to the last sky, the last light. The last cold bites her fingers and her face, the stones bruise her bare feet. There will be more stones, before the end."

Å bli avsporet innebærer kort sagt å komme på sporet av noe annet.

Grace comes into the soul, as the morning sun into the world: first a dawning, then a light, and at last the sun in his full and excellent brightness.... (Thomas Adams)

If one lives a long time immersed in God's grace, there stretches across one's soul a calm which nothing can destroy.... (Anonymous)

As heat is opposed to cold, and light to darkness, so grace is opposed to sin. [...]

You do not acquire Grace,
you become a part of It;
you do not accept Grace,
It accepts you....

The journey of prayer is nothing more or less than a gradual awakening to the reality of recognizing what is already there....

You can't pray a lie.. (Mark Twain)

Respect is love in plain clothes....