Morten Evensen
Blå stjerne
av Jan Guillou (forfatter) og Bodil Engen (oversetter).
Vigmostad Bjørke 2016 Heftet
Kjøp boken hos
Morten Evensens eksemplar av Blå stjerne
Lesetilstand
Ingen lesetilstand
Hylle
For salgLesedato
Ingen lesedato
Favoritt
Ingen favoritt
Terningkast
Ingen terningkast
Min omtale
Ingen omtale
Omtale fra forlaget
Andre verdenskrig er under utvikling og griper dypt inn i familien Lauritzens liv. Mens eldstebror Lauritz verken vil se eller forstå hva som skjer, er perspektivet for hans to døtre, Rosa og Johanne, helt motsatt. Rosa jobber i den legale militære etterretningen, mens Johanne rekrutteres av den britiske spion- og sabotasjeorganisasjonen SOE. Britenes kodenavn for Johanne Lauritzen er Blå stjerne. Hun havner i kamp med både SS-styrker og grensevakter når den største og viktigste operasjonen nærmer seg: Å redde Norges jøder på flukt fra nazistene. I sin femte bok i Det store århundret slår Guillou til med sitt spesialområde: Spionromanen.
Bokdetaljer
Forlag Vigmostad Bjørke
Utgivelsesår 2016
Format Heftet
ISBN13 9788241911972
EAN 9788241911972
Serier VB pocket Det store århundret (5)
Genre Historisk litteratur
Omtalt tid 1939-1945
Språk Bokmål
Sider 484
Utgave 1
Finn boka på biblioteket
Finner du ikke ditt favorittbibliotek på lista? Send oss e-post til admin@bokelskere.no med navn på biblioteket og fylket det ligger i. Kanskje vi kan legge det til!
Bokelskeres terningkastfordeling
15 61 37 11 1 0Bokomtaler
Når Jan Guillou sa han ville skrive historisk romaner om ca ett århundre, tenkte jeg å lese alle - og etter åpningsboka Brobyggere bestemte jeg meg. Alle bøkene har ikke vært like gode - det har heller ikke århundret vært. Dette er bok nummer fem i serien og tar for seg det vi i Norge kaller Krigen med stor K. Det har vært skrevet mye, filmet mye og snakka mye om krigen, så jeg er litt mett på akkurat denne krigen, og tenkte at han skal være god hvis han får meg på pinnen ved å skrive spennende samtidig innen for rammen av å være en "historisk roman".
Jeg synes han klarte det bra. Det funka bra for meg. Litt kjedelig start, men så tok boka seg opp. Det jeg likte var at det var kvinnelig superhelt denne gangen, og at krigen var sett mye med svenske briller, selv om kvinnene gjerne var norske. Synes også han krydra det bra til med digresjoner bla om mat og vin underveis i boka.
At han ikke fremstiller verken Kompani Linge eller Max Manus som kloke superhelter er det noen som har reagert negativt på, og det er greit det, men dette er jo en roman, som synliggjør kvinnene og de svenske honningfellene sin erotiske innsats under krigen - og da får vi tåle såpass.
Gleder meg til bok nummer seks også.
Flott beskrivelse av familiens tid under 2. verdenskrig med fornektelser, spionasje og hjelp til Nordmenn og jøder i den vanskelige tiden.
Litterært den minst velukka hittil, synes eg, men J.G. skal krediterast for å dra kvinners krigsinnsats fram i lyset. Eg likar Johanne-skikkelsen og skal definitivt lesa vidare på serien.
Synes dette var et skikkelig venstrehåndsarbeid. Elendig wannabe liksomfeministisk vrøvl fra en svensk PK. Ikke at de tre første bøkene var noe mesterverk, men de var i det minste litt spennende. Og så avslutter han med å sverte Max Manus, sånn helt ut av det blå. Bare rør.
Han skal vel ha for at han navngir en kvinnelig motstandshelt. Og han gir ansikt til de svenske horene som var honey traps i Sverige under krigen. Javel.
Det er vel litt vanskelig med svensker og krig og sånn...
Er sterkt i tvil om jeg vil følge denne serien mer.
Det store århundret nr 5
Forrige bok i serien slutta i 1945, men her rykker vi tilbake til starten av krigen igjen. Denne gangen følger vi dattera Johanne som spion, agent og krigshelt. Som i forrige bok er dette krigen sett fra Sverige, men nå med kvinnelig blikk - som mann syns jeg Jan Guillou mestrer dette ypperlig.
Skriv en omtale Se alle omtaler av verket
Diskusjoner om boka
Ingen diskusjoner ennå.
Start en diskusjon om verket Se alle diskusjoner om verketSitater fra dette verket
Han påsto at enhver normal mann ville anse seg som uimotståelig, og at det bare var uflaks og livets tilfeldigheter som hadde hindret han i å få ligge med Marlene Dietrich.
![[ Slettet bruker ]](/static/grafikk/fjes.gif){kind=small}
[ Slettet bruker ] siterer Blå stjerne av Jan Guillou
18:59, 11. juni 2016 Ingen har det som favoritt.
Hur nöjda måste de inte känna sig där inne i stugvärmen,
om de nu var tyskar eller landsförrädare från 'hirden'.
Deras plan hade fungerat. Först skulle de lura av fienden
den senaste radiotekniken, sedan döda några förbannade
"gutta på skauen" som inte förstått Norges bästa, som
förrått den germanske saken, som kollaborerat med den
imperialistiska ärkefienden England, detta jävla England
som varit på väg att ockupera Norge som dock räddades i
sista stund av broderlig germansk hjälp.
Tänkte de så? Tänkte de alls, eller följde de bara med på
den sida som de trodde var starkast, den sida som skulle
tillförsäkra dem ett överhetsliv efter den slutliga segern?
..inte helt lätt att föreställa sig, men gott som tidsfördriv
att fantisera om. Man måste hela tiden hålla tankeverksamheten
igång, inte slöa till, inte somna i onödan.. drömma bort tiden,
ens när man hade vakten. Eller särskilt inte då.
Hur tänkte en norsk landsförrädare?
För herr ministerpresident Vidkun Quisling fanns åtminstone
klara framtidsutsikter och idéer. Norrmän var germaner, den
ädlaste rasen på en skala där fransmän antagligen placerades
i mitten, något efter italienare, beroende på Mussolinis
framsynta politiska hållning, slaver näst sist och judar allra
sist. Tyskar var germaner, något uppblandade förvisso men ändå
i huvudsak germaner och skulle i kraft av sin folkmängd,
överlägsna vetenskap och militära förmåga upprätta Storgermanien.
Herr Quisling såg sig alltså som den blivande ståthållaren i
den germanska provinsen Nordland, utnämnd av Caesar själv.
Det var trots allt ett klart motiv.
Men dräggen som omgav honom? De misslyckade, de som inte klarat
skolan, de som blivit retade och hånade,
de som normalt inte skulle haft någon framtid annat än som
lågbetald underklass,
de som på sin höjd hade en blond hårfärg för att kunna jämföra
sig med SS-hjälten på affischerna.
Såg de inte ens komiken?
Naturligtvis inte, hur skulle man kunna begära det? SS, där män
enligt propagandan förväntades se ut som hennes egen köttsliga
bror Harald, leddes av en före detta hönsfarmare som såg ut som
en förrymd patient från dårhuset och var av östeuropeiskt,
möjligen judiskt ursprung.
Ändå var han högste arier.
Legg inn et nytt sitat Se alle sitater fra verket
Lister som inneholder dette verket
Her er en kronologisk oversikt over bøker jeg har lest i år.
Bøker lest.
Andre utgaver
-
1.
-
2.
-
3.
