Bokelskere.no

The answer for them is to build on what they have begun and not abandon their plans as soon as things start getting difficult. They must work – without escaping into fantasies about being the person who worked.

To do nothing is to do something.

Jag brukar säga till unga människor. Passa på att njuta. För det här är paradiset. Eller vad förväntar du dig egentligen? Mer springbrunnar? Två regnbågar samtidigt?

Det låter säkert konstigt men 1985 var Norge, tross vissa oljeinkomster, fortfarande en smula efterblivet, som ett slags förstorat Värmland, så att man hade svårt att ta till exempel den mat man erbjöds på fullt allvar. Och än värre blev det eftersom Norgen den kvällen var vinnare av Eurovisionsschlagerfestivalen med "La det swinge”.

Naturligtvis vill jag att du som läsare ska tycka om mig. Men jag är inte dummare än att jag vet att du gör som du vill med det.

Hun hadde kjent frykten hver kveld, i lang tid, over å legge seg alene, bli liggende i mørket og plutselig skulle kjenne at det var noe galt. Hun var redd for å plutselig ikke kunne røre seg, for å miste hukommelsen, få blodpropp, ha kreft uten å vite om det, få hjerteinfarkt. Hun var redd for klumper som kunne vokse inni henne og forderve henne og at hun ikke skulle skjønne det før det var for seint. Hun var redd for å dø i senga og våknet hver morgen, like overrasket, jeg lever! Så ble hun redd for å bli gal, for at all redselen og frykten for å bli syk skulle tippe over og forvrenge hjernen hennes.

Men vanene hadde innhentet henne. Hun ble vant til å legge seg alene, vant til å høre sin egen pust, kjenne på hjerteslagene. Når pulsen banket i øret, la hun seg bare på ryggen. Når hjertet dunket ekstra fort, skrudde hun på radioen. Og så gikk det over. Hun levde videre, hun ble ikke syk.

Chauffören säger att alla med stora bilar är kriminella. J protesterar, hon säger att hennes familj har en fin bil men de är inte kriminella.
Vad är det för en bil? frågar chauffören. En Skoda, svarar J.
Men det er inte sådana bilar jag menar, säger chauffören, jag menar stora bilar. (Jag tänker på vår Volvo hemma i Sverige. Den tillhör nog den kriminella kategorin.)

Men Majakovskij är optimist ända in i döden. Han skriver att han önskar alla människor ett liv i lycka. Sedan skriver han sitt förnamn. Sedan skriver han sitt efternamn. Sedan skriver han inget mer. Sedan skjuter han sig i hjärtat.

På en stor glasruta har ett vitt papper med texten »OBS! GLASRUTA« tejpats upp. Iblant känner jag mig som att det är det jag sysslar med: skriver ordet glasruta på en glasruta.

Skriver självklarheter.