En fantastisk bok om funksjonshemninger og det å leve med en anderledes kropp. Jan Grue er funksjonshemmet og skriver om det å leve et vanlig liv med en uvanlig kropp. Boken er sterk og viktig. Den handler om kropp, grenser, muligheter og å finne sin plass I samfunnet. Grue forteller også om vanskelig møter med helsevesenet og hjelpeapparatet. Dette er en bok som kan anbefales til alle som er interessert I funksjonshemmede, samfunn og identitet.

Godt sagt! (1) Varsle Svar

Mandag 17. juni 2019

GOD SOMMER! :-)

Lesesirkelen starter opp om et par måneder, ultimo august.

Godt sagt! (4) Varsle Svar

Kanskje Väinö Linna kunne falle i smak? Ukjent soldat/Høyt mot nord og sønner av et folk husker jeg som flotte bøker om bla. slitet på den finske landsbygda.

Godt sagt! (0) Varsle Svar

«Hjertet er en ensom jeger « syntes jeg passer inn her. En veldig fin bok med mange lag og en handling som utspiller seg sakte og stødig, heldigvis uten at boka blir treig og langdryg

Godt sagt! (0) Varsle Svar

Aurelia er 8 år gammel da hun finner nyfødte Amy i snøen utenfor Hatville Court. Hun pakker babyen inn i kappen sin, og tar henne med til foreldrene. Charles og Celestina Vennaway er ikke vennlige mennesker, og de vil ikke ha denne babyen i hus, men Aurelia har en sterk vilje, og insisterer. Dermed vokser Amy opp i herskapshuset, men tiden der blir ingen dans på roser. Aurelias foreldre vil ikke se henne, og hun sover i grovkjøkkenet, men Aurelia, som er enebarn, føler at hun har fått en søster, og tar seg av Amy så godt det går.

Da Amy er tretten år, får Aurelia dødsdommen; hun har svakt hjerte, og kommer til å dø innen få år. Amy er knust, og etter begravelsen blir hun hjemløs. Aurelia har derimot tenkt på alt. Fra graven sender hun Amy ut på en skattejakt, som tar henne fra Hatville Court, via London, og til motsatt side av landet. I enden av reisen venter en overraskelse som skal endre Amys liv for alltid.

Spennende, fengende og godt skrevet.

Godt sagt! (0) Varsle Svar

I've found out why people laugh. They laugh because it hurts so much.

Godt sagt! (2) Varsle Svar

There is no safety this side of the grave.

Godt sagt! (2) Varsle Svar

I do know that the slickest way to lie is to tell the right amount of truth – then shut up.

Godt sagt! (3) Varsle Svar

Once upon a time there was a Martian named Valentine Michael Smith.

Stranger in a Strange Land av Robert A. Heinlein

Godt sagt! (1) Varsle Svar

Uff da. Dette er historien om pollenkornene Pollus og Astmatikus OG om Pia som er allergiker. De to historiene flyter i hverandre når gutta skal ut og finne jentepollen, men havner i Pias tårer og snørr. Så er Pia hos legen og får råd om astma og allergi og pollenet henger seg fast i et par humlebein. Og så slutter det. Inimellom er det noen små dikt med nødrim og merkelig ordstilling om å klø i nesa eller å fly på vinden. Nei. Bare nei.

Godt sagt! (0) Varsle Svar

Katter er herlige dyr. Det er generelt alle dyr. Sånn er det å være dyrevenn.

Har selv vært kattemor i nesten femten år, men i 2017 forlot han meg grunnet alderdom og han ble syk. Det var ingen annen valg enn å avlive ham. Man vil jo ikke at kjæledyr, som fort blir som et familiemedlem, skal plages. Savner å ha en katt rundt meg fordi det er festlig, men er ikke helt klar for å skaffe meg en ny katt ennå. Å miste en god venn sitter godt i. Så det blir ikke en ny katt med det første.

Sjarmerende illustrasjoner
Men sier ikke nei takk til kattebøker, for det er bare koselig. For et katteliv! er skrevet av Brigitte Nicolas Kvarsnes, og er illustrert av Silje Oddli Skinstad. Jeg må innrømme at jeg likte illustrasjonene bedre enn selve historien. Illustrasjonene er noe barnslige, men det er ikke så rart med tanke på målgruppen boka egentlig er rettet mot. Likevel er illustrasjonene mer stemningsfulle og har mer liv i seg, og det er noe søtt med bildene. Man blir en smule nostalgisk av slike bildebøker, fordi man leste mange av dem som liten.

For et katteliv! er om Kattinka, som egentlig er en hannkatt, og av og til kan vi mennesker ta feil av kjønn. Det er ikke alltid like godt å se forskjell på kjønn når det gjelder dyr. En bondekone fra Trøndelag gir ham bort til en annen familie som kommer for å hente ham, siden hun ikke kan beholde ham og alle søsknene hans, siden de er så mange. Han er fremdeles i Trøndelag og trives sammen med sin nye familie. Han lærer seg å leve med andre katter på godt og vondt. En dag møter han på Misty, som er en sjarmerende hunnkatt. De blir straks gode venner. Da de en dag går inn i en garasje, så nysgjerrige som de er, blir de innestengt ved en feiltagelse, og Misty er uheldig som drikker sykkelolje. Kattinka viser en omsorgsfull side av seg selv, og prøver desperat å redde henne. Klarer han å redde kjæresten sin før det er for sent?

Søt, men småtørr historie
Dette er en søt, men småtørr historie, spesielt for oss voksne, og kanskje mer underholdende og spennende for målgruppen boka egentlig er beregnet for. Men er man en kattevenn, eller en dyrevenn, må man jo lese slike bøker av og til. Det er koselig med dyrebøker uansett. Det er også godt med et avbrekk fra de andre bøkene man ellers leser. Noen ganger trenger man noe lett å lese, og gjerne noe med illustrasjoner. Jeg sier ikke nei til det. Selv om man av og til trenger noe lett å lese, ble historien for min del for forutsigbart og oppramsende istedet for fortellende. Derfor klarte jeg ikke helt å leve meg inn i historien.

Jeg ble dessverre ikke begeistret over konseptet, som var noe tynt og hinsides, men samtidig er det en slags trøst å lese boka når man savner å ha et husdyr selv. Terningkast tre til historien og terningkast fire til illustrasjonene.

Fra min blogg: I Bokhylla

Godt sagt! (0) Varsle Svar

Hva med Alberte-trilogien av Cora Sandel, utvandrerserien av Vilhelm Moberg, Kilden av Gabriel Scott eller Hellemyrsfolket av Amalie Skram? Gamle klassikere, dog, som du sikkert har lest...

Godt sagt! (0) Varsle Svar

I forbindelse med pridemonth skal jeg lese et par bøker med LGBTQ-karakterer og først ut er "Håkon" av Åsmund H Eikenes som blant annet handler om kjærlighet og sex men kanskje aller mest om dysfunksjonelle forhold og vold i nære relasjoner!
Anbefales sterkt!

Les gjerne hele omtalen min her

Godt sagt! (0) Varsle Svar

Bøkene om Fabian Risk har vært av litt ujevn kvalitet, men denne gangen synes jeg boken fenget. Passer dose spenning og litt familierelasjoner.

Godt sagt! (0) Varsle Svar

jeg leter i ansiktet ditt
for å se om det beveger seg
i et ja eller et nei
det myldrer av ord i deg, jeg vet det nok
jeg kunne rote i deg med en pinne

Godt sagt! (2) Varsle Svar

En fin og spennende bok. Det tok litt tid før jeg ble revet med, men til gjengjeld ble jeg veldig revet med når jeg først ble det. Boken har litt «game of thrones» likheter, og jeg snakker vel for de fleste når jeg sier at det gjør boka enda bedre! Jeg gleder meg til å begi meg ut på neste bok om Eragon og Safira! En bok verdt å lese!

Godt sagt! (0) Varsle Svar

Åh, Stoner er en av de fineste bøkene jeg vet om. Herlighet ble veldig glad at du startet opp denne tråden. Jeg vil gjerne tipse deg om bøkene Vilhelms værelse av Tove Ditlevelsen og Det er alt Marguerite Duras og vil også anbefale Bånd av Domenico Starone. Disse bøkene her likte jeg så godt og fikk virkelig som du ønsker til å få med seg livet med mindre hendeler og større. Håper dette kan være greie tips. Ha en god søndag :)

Godt sagt! (0) Varsle Svar

..att vi i trettiotalets början faktiskt inte kunde tänka oss
ett nytt världskrig.
Vi sysslade med allehanda projekt - t.ex Paneuropa --
vi trodde på Nationernas Förbund, och hade ännu inte upptäckt
vilken imperialism som låg dold bakom Sovjetrysslands frids-
toner. .. - detta decennium hade ännu inte upptäckt eller
uppfattat, att världen var delat i hungrande nationer och i
relativt rika nationer.

.. en utomordentlig vinning att detta under senare decennier
blivit klargjort. Det dröjde till min första Amerikaresa
1939, innan jag greps av fullkomligt fasa inför amerikanarnas
hållning mot indianerna - som jag först kom att interessera
mig för -- och sedan negrarna.

Jag fördes en gång.. ihop med mrs Roosevelt. Innan hon trädde
in, stod alla de svarta herrarna, mest akademiker, blandade
med de vita. När presidentskan steg in, drog de sig genast
åt sidan -- idel svarta.
Mrs Roosevelt gav rummet en svepande sträng blick, gick sedan
med snabba steg raka vägen till det svarta lägret och började
vänligt samtala med dem. --
Jag fick mycket på huden för de mot USA kritiske artiklar jag
skrev efter hemkomsten, alldeles före krigsutbrottet.
Men mer än ett enstaka skräckintryck blev det inte.
Jag kom aldrig att ta itu med negerproblemet på allvar. Och
just ingen annan gjorde det heller.
Men jag hade länge svårt med amerikanarna - med deras hållning
mot de svarta i minnet.

Så kom det häpnadsväckande: Nazismen.
De första åren tedde sig Hitler naiv och kufisk men inte
osympatisk. Han var vid den tiden en storartad talare - senare
blev han ju en hes skrikhals. På långt avstånd verkade hans
krav på nationell upprättelse och på front mot kommunismen
tilltalande.
Vad han verkligen förte i skölden, dröjde det innan man kunde
upptäcka. Man såg att arbetslösheten försvann i Tyskland,
välståndet tycktes stiga, hans fredslöften klingade präktigt.
Men snart klarnade sikten, man upptäckte brutaliteten och
kulturlösheten hos de svarta herrarna, och efter mordet på
Röhm och hans kamrater kunde man inte tveka längre.
Hitler var nog en sorts politiskt geni, som på fabelaktigt kort
tid lyckats erövra makten - men ett geni, som ställde sig i det
rent ondas tjänst.

Villigt skall jag dock erkänna att jag helt enkelt saknade
förutsättningar att fatta och tro möjligheten av en så djävulsk
sak som det planmässiga utrotandet av hela judendomen i
Tyskland -- och de andra länder. Inte ens när de första
rapporterna kom trodde jag. Men med tiden blev också den saken
uppenbar.

Då försvann trettiotalets framtidsdrömmar
om en ny mänsklighet, levande i samarbete och fred.
Det var som om ett helt nytt kapitel i ondskans historia

skrevs mitt framför näsan på oss,
där vi satt som naiva oförberedda åskådare litet utanför Europa
och tittade på.

Mitt viktigaste intryck är - min egen bristande beredskap,
min okunnighet, hur sent jag upptäckte sanningen.

Men under kriget var jag klar -- jag skrev under kriget tre
böcker mot nazismen och hundratals artiklar i samma anda.

De flesta av den tidens unga "intellektuella" var ointeresserade
av politik.
Även här måste jag erkänna min ytlighet. Jag var fängslad av
litteratur, filosofi, religion - inte av riksdagsfrågor.

I min ytlighet var jag rätt typisk. Först när jag på 30-talet
bosatte mig på landet, upptäckte jag hur det var ställt,
i vilken verklig misär ett så ofantligt stort antal landsmän
ännu levde. Jag blev då medlem av Socialdemokratiska partiet
och stod kvar där ända tills regeringen under kriget släppte
igenom tyska trupper till Norge.
Att jag senare kommit att så hårt kritisera socialdemokratin,
beror inte alls på att jag ogillar dess sociala rättfärdighets-
krav, utan på partiets kulturpolitik som skapat vårt nuvarande
skol- och universitets-elände och den moraliska upplösningen
bland stora grupper av vår ungdom. .. jag var ille rustad, hade
en ensidig bildning, stod främmande för de viktiga händelserna
omkring mig. Först omkring 30 års åldern började jag, med
stigande undran och skräck - upptäcka vilka jättestarka onda
makter som var i gång och hotade att skaka omkull den väster-
ländska kultur som jag älskade.
För sent begrep jag att det inte räckte med litteratur och
estetik, utan att det verkligen behövdes ett nytt svenskt
samhälle och någon ny europeisk och internationell ordning.

Trettiotalet står för mig som en tid av andliga och litterära
upptäckter, av en naiv optimism -- men samtidigt, og framför
allt, en tid av oansvarighet och förblindelser.

Läser jag mina egna, eller mina kamraters böcker från den tiden,
t.ex den naiva striden om "primitivismen" - blir jag lätt generad.
Allt detta var skenproblem.

Märkligt var det att de stora arbetardiktarna föreföll lika
blinda. Artur Lundkvist sjöng länge maskinernas lov!
Harry Martinson berörde sällan de sociala problemen, trots att
han i sanning upplevat dem in på livet.

Egendomligt nog såg akademiker som Arnold Ljungdal här klarare.
Maskinromantiken var ingenting för honom.
Han hade tidligt upptäckt vad vi nu kallar 'de alienerade',
de utanförställda
och försökte, så borgarpojke han var - tolka deras situation.

Även i min exil i Bergslagen .. kunde jag märka att det skalv
i marken av kommande stora händelser. Viktigst var hitlerismen,
som sedan i decennier upptog allas sinnen .. gav oss samtliga
ett intryck av en ondskans dimension som vi tidigare inte anat.
Till detta, de ohyggliga händelser bakom kulisserna i Sovjet-
ryssland. Sedan vissa starka religiöse rörelser som trängde fram
på oväntat sätt.. Om allt detta skall jag berätta i nästa del.

 

hitlerismen

kulturlösheten

'ordning & reda' >

de utanförställda

Godt sagt! (0) Varsle Svar

Svulstige opptegnelser fra en surpomp.

Godt sagt! (2) Varsle Svar

Starter opp denne tråden og håpar fleire vil bidra med tips. Er på søken etter fleire lågmelde, "jordnære" bøker i retning Edvard Hoem sine Amerika-bøker, John Williams´
"Stoner", Marilynne Robinson`s "Gilead" osv....
Bøker som tek føre seg det enkle livet, strevet, dei små gledene og det store livsalvoret. Gjerne utanlandske bøker så vel som norske.

Godt sagt! (1) Varsle Svar

Annonsér hos bokelskere.no


Sist sett

Kay NilsenMargrethe  HaugenPerSpelemannEivind  VaksvikJostein RøysetkriraBjørg L.RisRosOgKlagingsiljehusmorLeselenaGVMartinenErikEmilieskThomas KlakeggIngvild SMarianneBjørn  BakkenDun AenghusBjørn SturødMorten JensenIngeborgIngrid Urdal StøleLinn HaugJohn LarsenBjørn Erik Strand-HanssenEngelinSiv ÅrdalIngeborg GBenteJulie StensethMarie ØstvoldAkima MontgomerymoiraritaolineAnne-Stine Ruud HusevågTrond ØvergårdMalinBentInger Johanne Sæterbakk