Om nördiga forskare, bedragare i akademikervärlden och om att bli sviken handlar den här så spännande deckaren om. Kunde inte starta med bokföringen som jag egentligen skulle göra utan att få reda på hur det hela hängde ihop... Intrigen är komplicerad och hänger ihop på de mest underliga sätt och känns väldigt sann. Som om den alltså skulle kunna vara just det...

De tre böckerna hör ju till allmänbildningen att man ska ha läst, men jag tröttnade på den efter många tragglande timmar. Får ge den en ny chans om ett tag.

Åh vilken klok bok! Jag älskade den och hela idén med att ta tag i sitt liv och verkligen göra det som ligger ens hjärta nära istället för det som förväntas av en...
Tack säger jag till författaren och nu ska jag söka efter fler böcker som hon kan ha skrivit. Finner en från i år 2016 här på bokelskere.no som heter "Tilgi mej" som jag har lagt in i önskelistan och så går jag in på den svenska biblioteksbeställningslistan och ser att det finns en bok som heter "Det kommer alltid en ny himmel" som jag är på väg att beställa tills jag ser originalets titel "The list". Hur kan man ge en bok ett så totalt annorlunda namn? Idiotiskt enligt min mening. Norska En liste for livet är så vansinnigt mycket bättre än den svenska.

Något säger mig att jag har läst boken, men minns inte säkert. Alltså behöver jag läsa den igen för att minnas alternativt avbryta om den inte var bra

Viktig bok i närheten av mina hemtrakter. Har missat några böcker i serien så jag får lov att uppdatera mig. En bok att njuta av språket och fasas över handlingen.

Inläsningen av Marie Rickardsson kunde ibland göra mig irriterad genom hennes sätt att ljudligt dra efter andan. Varje gång hon andades under de dryga nio timmar som jag har lyssnat. Det störde emellanåt mitt lyssnande och KAN även ligga med i bedömningen att ge boken en femma och inte en sexa.
Handlingen är intrikat med många inblandade som alla till slut har skäl att döda. Flera gånger om... Personerna är skildrade på ett levande sätt så att jag ofta kan se dem framför mig. Att jag känner till Sundsvall och Alnö där bokens händelser är förlagda gör det hela knappast sämre heller då det är lätt att se miljöerna framför mig.

En bok att älska...och som jag kommer att rekommendera till människor som arbetar med eller har i sin familj ensamkommande flyktingpojkar från Afghanistan. Många seder som vi som västerlänningar kan finna underliga skildras på ett kärleksfullt sätt där det behövs och med glödande entusiatisk lösningsfokusering. Ser att det även finns andra böcker från samma författare som jag sätter upp på min önskelista.

Men- finns det möjlighet att servera bacon i denna så strängt muslimska stat?

Men så annorlunda! En alldeles förtjusande bok som får mig som har demens i nära familj att både skratta och fälla en tår. Genialt skildrat med ett alldeles fantastiskt ovanligt perspektiv-den dementas.
Antagligen är boken mycket läsvärd även för den som inte har demens i sin närhet, men det ger onekligen en extra krydda med alla tokigheter som kan ske runt den dementa.
Jag bara älskar boken och om detta är en debutroman så blir det svårt att skriva en lika bra bok ytterligare. Fast...har författaren klarat av att så insiktsfullt skriva en spännande bok ur den dementas perspektiv så kan hon säkert skriva ur ett annat lika bra.

Lyssnade i ett par timmar utan att ha haft en aaaaning om vad det handlade om. En massa folk bara. Blev inte fångad av berättelsen så jag bytte ut till en annan bok.
Men...så såg jag att jag hade läst en annan bok av samma författare som jag hade gett en sexa och bara hade älskat, så jag ska ge boken en andra chans.

Spännande men jag kan ju inte låta bli att hänga upp mig på felaktigheter som att det skulle ha gått att åka tåg från Bergen på 1870-talet dvs 30-40 år före Bergensbanan byggdes. Detta var väl det grövsta felet, men en del andra saker runt det norska bondesamhället och hur tjänstefolk titulerades retade mig boken igenom.
Nu ger jag dock boken en femma i alla fall eftersom den trots ovan nämnda felaktigheter grundade på dålig research, var fängslande och spännande om än lite väl förutsägbar. Nåväl. En del överraskningar gjorde mig glad liksom hela boken totalt gjorde.

När Martina är bra då är hon det ordentligt med värme, humor och för mig en stor igenkänningsfaktor. Men- när hon hafsar ner saker så som en hel del känns i den här boken kan det inte bli mer än en 4 totalt. Kanske är jag lite för sträng för hon är ju ofta ganska kul, men jag tycker nog att hon borde kunna liiiite mer. För att få en femma alltså. Du kan bättre än det här Martina!
Hennes liv tillsammans med Erik som hon beskriver i olika vardagliga och ibland önskade romantiska situationer är ju nu totalt slut efter en i medierna upphaussad otrohetsaffär som ledde till skilsmässa och en mycket bra roman "Det är något som inte stämmer", så ibland önskar jag när jag läser att det inte var sant med den där separationen för de är ju så fina ihop Erik & Martina...

Att bli sviken av den som man har levt ihop med i femton år måste göra fruktansvärt ont. Det är vad som har hänt huvudpersonen Petra i den här romanen som har många likheter med författarens egen skilsmässa och upplevda svek. Den frågan som jag ställer mig under tiden som jag lyssnar på Anna Godenius uppläsning är vad är direkt hämtat från deras liv och vad är sådant som är uppdiktat?
Eftersom både författaren och hennes exman är kända personer blir det mer intressant att läsa än om det varit helt anonyma människor. Igenkännandet gör onekligen berättelsen mer spännande, och på näthinnan finns för min del parets deltagande i TV tävlingen "På spåret" som de vann som äkta par där de kompletterade varandra med sina olika kunskapsfält på ett fantastiskt sätt. Då vet jag att jag tänkte att detta var ett fint par eftersom de var så goa mot varandra i studion, och så något år senare så går han och kärar ner sig i sin TV kollega på filminspelningen för "Historieätarna". Att han sedan går bakom ryggen på sin fru och är otrogen är lika fult som i alla andra familjer och om det sedan stämmer att han inte såg sina barn på hela sommaren såsom det beskrivs i boken så har den här på TV skärmen så mysige mannen verkligen uppfört sig som ett svin. Sämre än ett av dessa vildsvin som han så gärna jagar, för så illa uppför sig inte grisar. Bara mansgrisar.
Ett minus är dock att boken var för kort. Jag hade gärna haft fler detaljer och situationer från fjällvärlden såväl som från äktenskapet i upplösning, men boken får en sexa i alla fall. Den känns in under huden på mig och då är det bra...

Den åttonde boken om Malin Fors i det svenska originalet; "Jordstorm" läses av Torsten Wahlund. Här verkar det som om det har gått lite fort för det blir några glapp i storyn. Eller så är det jag som är trög. Nåväl. Lite hafsig tycker jag nog att boken är och med döingarnas och de fångades tjat ger detta inte mer än en fyra. Antagligen kommer det en bok till som har med Eld att göra om författaren tänker utifrån de fyra elementen. Får se om jag läser den.

Hur tar vi egentligen hand om våra gamla? Torsten Wahlund läser det svenska originalet "Vindsjälar" för mig och jag irriterar mig på döingar och tillfångatagna som pratar och rör ihop det för mig. Oväntade händelser och inget förutsägbart som vanligt.

Torsten Wahlund läser det svenska originalet "Vattenänglar" på ett som vanligt föredömligt sätt.
Sammansatt deckare som får en att tänka efter, men döingar och tillfångatagna pratar och rör ihop det hela.

Äntligen kom svaret om den stumma Maria Murvall som figurerade i den första boken. Nu är det den femte i serien om Malin Fors. Som vanligt pratar de döda eller tillfångatagna personerna vilket för mig blir rörigt, men berättelsen har så oväntade finesser att det får bli en femma. Döingarna till trots

Detta är den fjärde deckaren om Malin Fors och här fick vi äntligen reda på vilken hemlighet som funnits i hennes familj.
I denna boken pratar de döda som vanligt vilket jag inte tycker är särskilt kul, men upplösningen av denna boken var riktigt gastkramande så tack vare den spänningen får boken ett högre betyg än tidigare i kombination med en mycket välskriven intrig. En femma sätter jag och kastar mig genast över nr fem som på svenska heter Den femte årstiden och är inläst av Torsten Wahlund som de tidigare böckerna.

En helt magiskt spännande bok som tar upp ett otroligt bedrövligt faktum; att hundratals barn försvinner från flyktingförläggningar utan att de eftersöks seriöst...

Orkar inte med Gerda Anttis släpiga, deprimerade röst så jag slutade läsa. När ska den gamla ypperliga författare ge sig med att läsa in sina egna böcker? På den tiden jag läste pappersböcker älskade jag att läsa hennes detaljrika vardagsrealistiska böcker där hon såsom ingen annan kan skildra livet för kvinnor på landsbygden. Nu när jag inte klarar att läsa längre är hennes böcker omöjliga för mig att ta till mig eftersom hon läser in dem själv. Bedrövligt tragiskt... När det finns inläsare som verkligen kan lyfta även ganska mediokra böcker till riktiga läsupplevelser.

Både levande och döda talar eller tänker högt i den här boken, och många är de dessutom. Lätt att blanda ihop tyvärr, men skildringarna av mobbning och föräldravåld är så ingående gjorda att författaren måste ha egna erfarenheter av det alternativt gjort ett mycket grundligt researcharbete för att kunna skriva så insiktsfullt. Huvudpersonen super vidare och nu dyker en ny fråga upp; Vad är det som har gjort att hennes mamma är så konstig och kärlekslös mot sitt enda barn? Vad är det som döljs för Malin?
Jag kommer nu att direkt fortsätta med den fjärde boken i serien.