Biblioteket skriver: "Efter över fyrtio år med skrivandet som huvudsysselsätttning publicerar Jan Guillou nu sina yrkesmemoarer. Han berättar öppet och underhållande om de första årens författardrömmar då idolerna hette Claude Simon och J M G Le Clézio – båda sedermera Nobelprisbelönade – och hur hans vägar sedan gick från den experimentella litteraturen till en effektiv och verklighetsnära prosa. Men åren kring tjugo var samtidigt den tid då den unge juridikstudenten upptäckte att journalistik var effektivare än juridik. Vändpunkten kom när han för tidskriften FiB/Aktuellt skrev en artikel om internatskolan Solbacka – ett avslöjande som blev början till slutet för skolan. En karriär som en av landets mest kända och omtalade journalister och författare hade inletts. I boken berättar Jan Guillou om sina fiaskon och succéer och om sina journalistiska förebilder, som t ex den erfarne tidningsmannen Edgar Antonsson och kvällstidningslegenden Arne Lemberg. Vägen går via Folket i Bild/Kulturfront, där bland andra Jan Myrdal kom att spela en stor roll i hans yrkesmässiga utveckling, och leder fram till arbetet med de oerhört älskade bokserierna om Hamilton och Arn Magnusson som gjorde Jan Guillou till den mest sålda romanförfattaren i Sverige någonsin. [Elib]"

Själv tycker jag att det var väldigt intressant att höra om maktspelet bakom FIB Kulturfront som jag som superintellektuell 14-åring prenumererade på utan att fatta ett skvatt. Läste gjorde jag dock men... Älskar att läsa mycket av det som Guilliou skriver och har framför allt Arn som en bokserie favorit som jag har läst minst 4 ggr helt igenom. Detaljrikedomen och exaktheten finns även i den här memoarboken och hur mycket besserwisser Hr g nu än är så skriva kan han i alla fall så att det är läsbart. Det är flöde i pennan. Eller rättare sagt skrivmaskinen som han hanterar med en frys full med färgband så att han klarar sig så länge han lever. Ifall de inte längre skulle gå att få tag i. För att skriva på en dator tänker han verkligen inte göra.

De första kortare novellerna trollband mig, men när den avslutande långa titelnovellen kom så somnade jag. Tappade bort mig och blandade ihop folk och tyckte helt enkelt att det blev tråkigt.
Men-de allra första novellerna älskade jag så jag ska läsa mer av denna nobelpristagare som skriver så levande och nyanserat.

Biblioteket skriver:"Annika Bengtzons syster Birgitta är försvunnen. Det sista livstecknet är ett sms – Annika, hjälp mig! Kvällspressens papperstidning ser ut att gå i graven. Om det inte sker ett mirakel kommer chefredaktör Anders Schyman att gå till historien som den som lade ner den svenska journalistiken. Under tiden pågår en uppmärksammad rättegång om ett ytterst bestialiskt mord på en uteliggare. Dagarna går och Birgitta kommer inte tillbaka. Hennes försvinnande innebär att Annika måste konfronteras med sitt komplicerade förflutna. Järnblod är en mörk och våldsam thriller om relationer och försoning, identitet och hämnd. Det är också den elfte och avslutande delen i Liza Marklunds succéserie om Annika Bengtzon. [Elib]"

Jag har hört boken tidigare, men utan att skriva in den här i bokelskere. Vet alltså inte när det var. Tack vare mitt dåliga minne kan jag dock läsa boken utan att veta vad som ska hända. Känner bara igen det när jag hör det, så boken blir så spännande som den är värd att vara. Och överraskande!
Det blir i alla fall ett ordentligt slut. Om det är ett bra eller dåligt får den som läser avgöra själv, men nu blir det i alla fall inte fler böcker om reportern Annika Bengtzon. Själv anser jag att det var ett bra slut som knöt ihop säcken, men vägen dit var lång och slingrig precis som den brukar vara i Marklunds härliga böcker. Personerna är tydliga så det är ingen risk att blanda ihop dem som så ofta är fallet när det är flera personer som flätas in i varandra. Har du endast läst enstaka böcker så kan jag rekommendera att du läser alla i kronologisk ordning innan du läser den här.

Del 6 enligt biblioteket fast det är inte alls samma personer med i boken som i de om Jakob Colt...
Citat biblioteket: "Under ett statsbesök i Ukraina dödas USA:s utrikesminister i ett attentat. Ingen tar på sig ansvaret och överste Nicholas Shy vid SSG får i uppdrag att leda jakten på de skyldiga. Ytterligare attentat sker på olika ställen i världen. Samtidigt rapporterar Nicholas svenska flickvän Jessica Björk om samma händelser på CNN."
Grymt spännande och överraskande bok som jag inte ville att den skulle ta slut fast den var tjock. Önskar att det fanns fler så snillrikt skrivna böcker som jag kunde hänge mig åt när jag diskar eller kör bil långa sträckor. Periodvis blev jag nästan andfådd. Utöver detta så skildrar boken de olika karaktärerna på ett levande och realistiskt sätt med de olika sakerna som de sliter med i sina liv. Ansvar gentemot sin familj eller sitt land, att hålla på hemligheter, att ha sina laster....

Citat biblioteket: "Under ett statsbesök i Ukraina dödas USA:s utrikesminister i ett attentat. Ingen tar på sig ansvaret och överste Nicholas Shy vid SSG får i uppdrag att leda jakten på de skyldiga. Ytterligare attentat sker på olika ställen i världen. Samtidigt rapporterar Nicholas svenska flickvän Jessica Björk om samma händelser på CNN."

Grymt spännande och överraskande bok som jag inte ville att den skulle ta slut fast den var tjock. Önskar att det fanns fler så snillrikt skrivna böcker som jag kunde hänge mig åt när jag diskar eller kör bil långa sträckor. Periodvis blev jag nästan andfådd. Utöver detta så skildrar boken de olika karaktärerna på ett levande och realistiskt sätt med de olika sakerna som de sliter med i sina liv. Ansvar gentemot sin familj eller sitt land, att hålla på hemligheter, att ha sina laster....

Köpte boken direkt av författaren på en föreställning som hon hade. Har inte lagat ngt ur boken än så jag får återkomma efter att några recept har testats. Trevlig läsning är det i alla fall för var och en som har humor och matintresse.

En besvikelse. Sån tur att jag inte hade köpt boken utan lånat den på biblioteket för den var inte den roliga boken oss sticknördar emellan som jag hade trott. Lite småkul här och där men jag iddes inte läsa hela boken eftersom det var ganska mycket humorbefriat trams. Idén är genialisk men utförandet var som jag redan skrivit en besvikelse.

Lyssnade på den svenska översättningen Hej lättja. Kanske är boken underhållande för någon som arbetar i ett stort företag med en administrativ tjänst, men jag fann boken endast dödstrist. Kanske passar den väl in i det elitistiska Frankrike, men jag känner inte igen något av detta. De flesta som jag känner håller på att slita ihjäl sig på arbetsplatser som rationaliseras så att färre folk ska göra fler arbetsuppgifter. Att i den miljön klara av att glida runt som på ett bananskal enligt författarens förslag är knappast realistiskt och förslagen som antagligen är tänkta till att vara lustiga får då inte mig att dra på munnen.
Visserligen tar författaren upp en del självklarheter som att bara för att en yrkesgrupp försvinner att deras arbetsuppgifter förvinner samtidigt ( ex maskinskriverskor och sekreterare) men inte så att jag ler. Nej detta är inte en bok som jag rekommenderar.

En samling hemtrevliga noveller om olika människor som bor på en och samma gata i Dublin. På sitt finstämda sätt skildrar författaren livet för dessa irländska familjer.
Med en annan uppläsare hade nog boken fått en sexa.

Boken förtjänar egentligen en sexa, men den sunkiga inläsningen sänker den. Ska se om jag kan få lyssna på Martinas egen inläsning. Tog upp med författaren vid en kväll då hon hade en föreställning och bokförsäljning, och hon förvånades över att någon annan hade läst in boken, men bibliotekarien förklarade det för henne att det gällde talböcker och jag la till att de inte hade köpt in hennes bok vilket jag hoppades att de skulle göra. Uppskattades givetvis av Martina och sedan köpte jag hennes senaste bok som är en kokbok.
Det är så hög igenkänningsfaktor i det hon skriver om att det känns som att hon har skrivit detta för mig även om själva problemställningen (barnlöshet, otrohet, maratonlöp ex) inte har funnits i mitt liv, men hennes sätt att skriva på gör att det verkligen går rätt in i hjärtat.

Egentligen är detta en ganska bra bok men det är alldeles för många namn för att jag ska kunna hålla dem isär. Dessutom är inläsaren ganska kass, så hon sänker det som borde ha varit bättre. Att jag inte riktigt kan höra slutet pga hack i skivan gör inte heller saken bättre.

I alla fall är det en bok som jag borde ha fått avsluta med ett leende på läpparna och inte en irritationsrynka mellan ögonbrynen, för det blir ju så mycket bättre för alla som är med i boken!

Ska se om jag kan läsa om den vid ett annat tillfälle.

Läser den svenska översättningen I år blir det nog bättre. Tyvärr är inläsaren Jenny Barden trist att höra på så det kan inte bli någon fullpoängare de fina novellerna till trots. Eller jag tror att det kunde bli en sexa med en bra inläsning.
Familjer och brist på sådana och allt vad det innebär med ångest kring jul handlar boken om. Olika situationer och förhållanden skildras på Maeve Binchys varma och insiktsfulla sätt.

Vetenskapsjournalisten och hedersdoktorn Karin Bojs har här skrivit en bok som egentligen innehåller allt du behöver för att antingen syra några burkar med morötter eller gå in för att syra för försäljning till andra konsumenter.
Recept på syrning, kemin bakom hela begreppet, geografisk omfattning och tradition från andra länder med levande syrningskultur (!), recept på mat med syrade grönsaker, var du kan finna specialredskap och mycket annat.
Sakligt, lättfattligt, enkelt och med fina bilder.
En riktig höjdare som jag ska köpa själv nu när jag måste lämna den ifrån mig till biblioteket eftersom andra vill ha den samma på lån.

Ganska trevlig deckare som är väldigt vardagsnära och helt möjlig att tänka sig, men varför inte låta en skådespelare läsa boken? Fast..det kanske var så att om inte författaren läste in boken själv så skulle den inte ha blivit inläst och då hade i alla fall inte jag läst den så...
Jag har två riktiga motpoler när det gäller författare som läser in sina egna böcker. På den bästa sidan ligger Martina Haag vars böcker inte blir så himla bra som de är när någon annan läser in dem. På andra sidan skalan har vi Gerda Antti som skriver fantastiska vardagsskildringar med värme, insiktsfullhet och känsla men när hon läser in sina varma fina böcker låter det lika trist som börsnoteringarna. Sara Johnsson hamnar någonstans mittemellan, men hennes bok var ju åxå en sådär mittemellanbok...

En narkotikapåpverkad polisman far runt som en Rambo och letar efter folk som är försvunna. Glad att det inte är film för då hade man väl somnat. Ganska mysigt. Enkelt men sköna rejäla soffor.

Ett år senare orkade jag inte lyssna på mer än en skiva. Så olika det kan vara med samma bok vid olika tillfällen...

Marika Enstad läser norska översättningen Miss Blackpool för mig.
Tyvärr haltar den här bitvis så trevliga berättelsen så att det bara blir ganska långtråkigt, men så finns det de där små ljusglimtarna som gör att leendet infinner sig.
Nej bäste Mr Hornby brukar kunna leverera bra mycket bättre än så här.

Jösses så tråkig den här boken var. Minns inte ens vad den handlade om men jag stod ut att lyssna i kanske en timme. Som jag alltså inte minns något av annat än att hon hade fått kraftigare ben efter att hon började springa och att hennes nye man kallades av den gamle för handsken. Eller hur det nu var. Zzzzzzz

En spännande, överraskande och mycket mänsklig bok om en liten försvunnen flicka och människorna runt henne. Eller de som borde ha varit där...
Huvudpersonen är journalisten Emma som sliter med ett personligt trauma av liknande art som Lycke vilket gör att hon blir starkt känslomässigt engagerad i sökandet efter den lilla försvunna flickan.
Jag kommer att hålla utkik efter fler böcker av den här författaren för hon skriver bra.

Zzzzzzzzzzz Blev varnad men ska ge den en chans till. En annan gång. Innan jag läser Alex som ska vara såååå bra...

Intressant och mycket læsværd bok om Ingmar Bergman som far och lite om Li Ullman som mor. Kunde ha arit lite længre och utfylligare før att få en sexa.