Har läst den svenska översättningen "Kaffe Fassett stickar igen" och känner igen en hel del av hans tidigare mönster från 90 talet som han har omarbetat till enklare modeller istället för de maffiga kappor som han gjorde då. Nu är det sjalar, väskor, kuddar och västar förutom några små fina koftor. Tyvärr känns det allt för väl igen och jag saknar den fräschör som var i de tidigare böckerna som Glourious knitting och Sticka till familjen. Garnerna är inte så vilt blandade utan nu är det mera enfärgat och lite tristare.
Ett plagg känns lite nytt i alla fall och det är en tröja i gråskalan som heter Rutor kors och tvärs eller Crisscross. Här händer det lite mer så att jag nästan skulle kunna tänka mig att sticka en provlapp i alla fall av det mönstret. Även halsduken med de fåvitska jungfrurna tilltalar mig, men jag har en stark aning om att den kommer att rulla sig till en korv när den används och sedan är arbetet förgäves eftersom det inte syns.

Det är färgrikt och nästan lite magiskt att sticka med den här enkla och fiffiga tekniken som tidigare hette japansk stickning. Skuggmönster består av ränder och ribbor i växelvis ljusa och mörka garner. Tillsammans bildar de ett raffinerat och böljande mönster som framträder mer eller mindre tydligt beroende på hur man håller det stickade plagget.
Vivian Höxbro introducerar de grundläggande principerna i skuggmönsterstickning. Med klara och enkla steg-för-steg instruktioner, diagram och inspirerande bilder visar hon hur man stickar vackra och användbara kläder och annat.
Vivian Höxbro har arbetat med stickdesign i 20 år. Hon arbetar för olika skandinaviska garnproducenter och tidskrifter och undervisar i stickteknik i Europa och USA. Hon har tidigare gett ut boken Dominostickning.
Hennes hemsida är www.viv.dk

Detta skulle vara en humorbok men var bara lite småtrevlig. En lättläst bok med enkla ord som ibland blev lite barnslig. Rätt ok i alla fall.

Brukar älska att läsa Keyes böcker, men det här var en synnerligen trist inläsning så jag klarade inte alls av att lyssna. Blev bara irriterad. Ska se om jag kan få den på svenska eller en bättre norsk inläsning för den här sög.
Tre veckor senare har jag fått tag i den svenska utgåvan av boken med den ypperliga inläsaren tillika skådespelaren Rachel Molin. Nu ska det bli kul att lyssna!
Det började inte så bra med att läsa svenska utgåvan "En förtjusande man" eftersom jag fick tag i CD bok och första skivan inte fungerade. Varken i bilen eller datorn. Nu läser jag boken genom att börja på skiva 2...
Nej nu ger jag upp. Detta är inte kul. Vissa meningar glimrar till men i det stora hela tappar jag lusten till att lyssna och börjar tänka på annat. Keyes kan bättre än detta.

Läste den norska översättningen "Dyrehave i bagasjen" med förtjusning. Älskade de olika dråpliga situationerna som blev med en massa vilda djur på väg mot England. Vill gärna läsa mer om den här fantastiska sanna berättelsen!

Ann-Helén Laestadius har skrivit den första skönlitterära romanen som handlar om den stora stadsomvandlingen i Kiruna. I "Tio över ett" riktar hon blicken mot sina barndomskvarter. 

En överraskningarnas deckare i trovärdig miljö. Rasister som går till handling på den lilla skärgårdsön...

Strax före sin död i januari 1977 sammanställde Anaïs Nin ett urval av de erotiska noveller hon skrev för en anonym beställare. Hon menade att de inte var så opersonliga som hon trott och vid omläsningen fann hon att mycket av poesin fanns kvar. Hon gjorde också iakttagelsen att erotiska situationer sällan beskrivits av en kvinna och därför kunde Venusdeltat tjäna till att belysa kvinnans syn på erotiken. Venusdeltat, som idag nästan framstår som patinerad fransk boudoirpornografi, kom ut i USA 1977

Det här var en trevlig bekantskap vill jag säga. Bra intrig, intressanta och mångfasetterade karaktärer (med undantag för en som bara var ond), oväntade händelser och överraskningar. Ser fram emot att läsa fortsättningen!

Helenas hämnd bygger på ett verkligt livsöde som utspelade sig i 1100-talets Västergötland. I centrum står Helena och hennes barn och barnbarn.När hon ser sin älskade dotter misshandlas brutalt av sin man gång på gång står hon först handfallen. Helena försöker tala honom till rätta men han vägrar att lyssna och ingenting hjälper. Till sist återstår bara en sak men klarar Helena att göra detta? [Elib]

Håkan Julander läser för mig den svenska översättningen "De försvunna barnen" som strömmande E-ljudbok.
I början av boken är det en arrogant rik ung amerikansk man som ska göra ett inhopp som volontär i Nepal på ett barnhem för föräldralösa barn.
Nånting händer under resans gång och istället kliver det fram en hänsynsfull varm och hängiven idealist som inte vill svika de bortrövade barnen. En fantastisk bok som jag har sträckläst!

In under huden skildring om den förbjudna och den tillåtna kärleken. Kärleken som inte får finnas eftersom den ena är gift och har många barn som behöver honom och hon inte klarar av att bli sårad igen. Om kärleken mellan trasiga barn och deras vuxna som inte får svikta eller svika och om att kämpa emot att ta emot den förbjudna kärleken. En så här fantastisk berättelse med så underbart språk och så mycket finstämda personbeskrivningar förtjänar en bra inläsning vilket inte detta är. Den är alldeles för neutral men jag vet att det finns en princip hos talboksinläsare att de inte ska dramatisera böckerna utan läsa dem rätt av för att lyssnaren ska få bilda sig en egen uppfattning lägga in sina egna tolkningar, men jag håller inte med om det. Med en bra inläsning hade boken absolut varit en fullpoängare.
Älskar hur besöket hemma hos modern beskrivs utan att jag går närmre in på det. Dessutom är slutet läsvärt vilket inte alltid är fallet men bra böcker!

Boken är så pass intressant att jag vill veta hur det går, men jag kommer inte att läsa om den och inte känner jag sådär direkt att jag vill läsa mer av Kallifatides heller. Vissa delar är väldigt ytligt skildrade och jag kan som inte riktigt förstå hur relationerna förändrar sig så i boken. Det vilar en slöja över och mellan karaktärerna så att de inte når fram till varandra genom livets svårigheter. Eller så är det bara jag som inte förstår det grekiska. Just det grekiska skulle vara intressant att läsa mer om för där glimmar berättelsen till oavsett om det handlar om talesätt eller vad som skulle ske om fem män och en kvinna hamnade på en öde strand och om de hade varit greker. Däremot beskrivs kvinnorna på ett sliskigt objektifierat vis som kanske är vanligt inom grekisk litteratur, men det är ganska obehagligt att läsa det som om författaren satt med tungan hängande utanför munnen när han beskriver kvinnorna. Deras sätt att gå, le och prata blir kritiserat av männen som hela tiden gör närmanden på olika sätt. Eller så var det just en speciell kvinnas attraktionskraft det handlar om. Förstår mig inte riktigt på detta, men i allt som sker runt grekisk politik och affärer är författaren lysande i sina beskrivningar om mutor och besvikelser eller framgångar.

Detaljrika miljö och karaktärsbeskrivningar gör den här boken om en ung tjej som kliver utanför sin komfortzon mycket läsvärd. Jag gillar verkligen hur kläder och musik, resan och maten beskrivs så att jag kan se dem framför mig. Liksom det välkända skivomslaget. Några trådar blir hängande i lösa luften varför det inte blir en fullpoängare.

Del 3 i serien om polismannen Jakob Colt och psykopaten tillika massmördaren Christoffer Silfverbielke. Spänningsroman utöver det vanliga!
Ja så skrev jag i god tro, men den fruktansvärde psykopaten Silfverbielke visade sig aldrig i den här boken. Ïstället blev det en ganska tunn och bitter historia om en förälder som hämnades de knarklangare som hade dödat dottern. Ingen större spänning blev detheller och även om historien var trovärdig var den tyvärr förutsägbar och trist. Det bästa i boken vad dock det som kom i slutet där författaren hade läst in en berättelse ur det verkliga livet om hur kriminaltekniker arbetade.
Nu kommer dock nästa bok i serien och eftersom jag har läst den tidigare så VET jag att nu har vi den grymme Silfverbielke med. Dags att ladda cd läsaren med lite psykopatisk grymhet...

Intressant. På Bokelskeres information om boken står det dels att det är den tionde deckaren och dels att det är den elfte. Undrar vad som är riktigt...

I alla fall har jag till slut läst klart den här i pappersform en tegelsten av en bok. Den bärbara CD spelaren fick tuppjuck på slutet och startade om gång på gång på gång... Kanske är MP3 formatet för tufft för en laserläsare när den är i rörelse trots att det ska vara en mackapär som ska funka till löpning. Höll i alla fall på att bli tokig på att spola fram och tillbaka för att komma rätt i handlingen så det gjorde att spänningen blev störd. Synnerligen välskriven men med ett konstigt slut måste jag då säga. Flera trådar blev hängande i luften eller så var det bara tekniken som bråkade med mig och hoppade vidare till nästa kapitel hux flux. Det blir ingen fullpoängare utan bara en femma, men jag hade i alla fall inte alls lust att prata med någon när jag lyssnade för det var så viktigt att få med sig alla detaljer särskilt som det var parallella tider som vi hoppade fram och åter mellan.

Jaha. Var har Hasse Alfredssons underfundiga och intelligenta humor tagit vägen? Detta var varken kul eller mysigt. Bara trist och plumpt.

Men hallå!? Östergren kan skriva med humor! En riktigt rolig berättelse var detta. Jag sombara har tyckt att det har varit såååå tråkigt det han har skrivit.. Dags för omvärdering!

En helt underbar berättelse där det blir verklig julefrid...

Ja kära nån vilka bilder som jag får för mina ögon när jag hör Mazettis ljuva stämma prata om 70-talet och stormöte om julgran, alternativ jul och annat som bara inte existerar idag. Varför inte?