Ibland är detta en fantastiskt medryckande bok men så plötsligt handlar den om någon annan person som jag inte minns vem det var och så tappar jag helt bort mig. Delen om "bror Eliz" var intressant tills den försvann in i nåt annat och jag somnade från den. Kanske läser jag om boken nån gång i framtiden. Eller inte.

Den här boken har jag blivit rekommenderad av en vän som sa att det var en av de bästa böckerna hon hade läst. Jag håller inte med henne. visst är berättelsen fin och medryckande men så hoppar den till en annan tid och jag blir förvirrad och tappar bort mig. Dessutom var slutet som ett enda "Jaha?" och det gör mig irriterad. Inget flyt utan hackig berättelse, men så är det då det som tänder till och jag blir helt med. Då strålar berättelsen tills det kommer ett hack som jag inte vet varför det hoppar iväg. Det är suget i berättelsen när den är bra som gör att jag ger den en fyra. En synnerligen ojämn bok i alla fall.

Ska se om den här boken finns inläst på norska, för att lyssna på den svenska inläsningen med Reine Brynolfsson är så himla tråkigt. Inte för att det är en lustig bok men det måste ju finnas gränser för trist inläsare...
Boken känns otroligt aktuell nu med Trump i Vita huset som hittar på ungefär samma konstiga saker fast ibland tvärsom. Får bli ett nytt försök i framtiden. Kanske.
Böckerna med Avdelning Q har jag ju älskat men här tappar jag bort personerna.

Så här ska en deckare vara. Fantastiskt inläst av Gisken Armand, spännande, väl beskrivna personer och en handling med överraskningar hela tiden. Har läst flera av Kjell Ola Dahls deckare men ingen av de tidigare har gett mig så mycket som Isbaderen.

Intressant och kul bok om hur det kan vara att leva som homosexuell. En inblick i flatornas okända värld gav mig några aha upplevelser. Det står att boken kom 2005, men jag antar att den skrevs bra mycket tidigare eftersom bokens My har en telefonsvarare med kassettband i och går ut på nätet via ett modem som gör att hon inte kan prata i telefon samtidigt. Lite historisk tillbakablick alltså, men det bästa i boken (förutom en pinsam tågepisod) var nog när det inte ville sig att komma ut på nätet och det var många och långa samtal till kundtjänst. 42 minuters väntetid och så ett litet tips och sedan var det bara att ringa och köa igen... Been there done that...
Hur kan man vara så känslokall att man ringer till sin dotter på hennes bröllopsdag (dit föräldrarna var inviterade men nekade att komma) och utan att gratulera talar om för dottern att hon INTE fick annonsera i Svenska Dagbladet att partnerskap hade ägt rum...för vad skulle grannarna och vännerna säga...
Detta läser jag dagen efter att kyrkomötet i Norge slagit fast att samkönade par ska få vigas i Norska kyrkor med en del stora protester från präster och andra. Inte endast föräldrar är rädda och trångsynta... Visst är det väl bättre att människor som trivs tillsammans lever ihop och på olika vägar får trygga barn att växa upp än att det MÅSTE vara en pappa och en mamma. När verkligheten ser ut sådan att de flesta heterosexuella par skiljer sig och sedan bildar nya familjer alternativt många kvinnor lever ensamma med sina barn eftersom barnens pappa har stuckit. Vad blir det för trygghet? Nåja. Boken var kul och läsvärd och gav mig nya insikter. Tack för det!

Den svenska utgåvan heter "Sticka efter svenska mönster" och är en mycket välskriven bok med fina stickmönster. I den svenska upplagan finns även alla mönster på engelska.
En av modellerna blir inte så bra dock eftersom plagget är alldeles för litet för babyn som ska ha det, men annars är det glada människor på bilderna. Dock blir jag inte alls inspirerad till att sticka, men det är en bra och kompetent bok skriven av en av Sveriges allra duktigaste stickare. Tydliga arbetsbeskrivningar.

En bok med många fina modeller i Marks & Kattens ekologiska ullgarn i naturfärger. Sägs det. Jag är lite tveksam till det ekologiska då det inte finns något kontrollcertifieringsorgan bakom ekomärkningen. Men tanken är väl god...
Boken är tryckt i Sverige på papper som är närproducerat av ett småländskt pappersbruk vilket skapar arbetstillfällen och minskar transporterna. Men garnet då. Det är INTE spunnet i Sverige och det är INTE av svensk ull.
Modellerna är fina med olika speciella detaljer i spets eller flätstickat. Allt från handledsvärmare till stickade klänningar. Bara kläder till kvinnor dock så det kan väl vra en miss särskilt som det ena garnet heter babyeco.

Reine Brynolfsson läser alldeles dödstråkigt. Dessutom krånglar tekniken för mig så att det blir svårt att lyssna på boken så jag ger upp. Vet att detta egentligen är en väldigt bra bok, men som sagt så tröttnade jag på den tråkiga inläsningen i kombination med att jag inte får det nyinstallerade programmet att fungera utan stannar och ger felmeddelanden. Livet är för kort för att krångla med sådana saker så nu går jag över till att läsa nåt spännande med en bra inläsare!

Författaren skriver små behändiga, lättfattliga och pedagogiska böcker med modeller som är enkla att göra. Men-ack så tråkiga. Beskrivningarna är lätta att följa och boken är inbunden så den håller att ha med i väskan med stickningen, men ingen av modellerna får mig att hojta till och bli lätt febrig att lust att sticka. Nej Sys Fredens är ingen designer som jag blir lycklig av, men hon gör väldigt fina små böcker som är lätta att ta till sig. Om man inte har egen fantasi vill säga eller vill få tag i en grundmodell av nåt slag så att man kan göra en egen variant av en poncho utan att den blir ett tält. En praktisk men lite trist bok. Tänk om hon hade nån att samarbeta med som kunde sätta samman vackra färger till modellerna istället för dessa gråbrunbeige eller vinrödmelerade för att inte tala om den hiskeliga babyblå... Nej smaken är olika och flickorna är söta. Modellerna är säkert sköna att ha på sig. Om man kommer sig för att sticka alltså...

Vita, vackra flätstickade plädar och kuddar, grå instickade flaskor och optiska svartvita pallar. Vad mer kan man önska sig av en bok som ska handla om inredning? Kanske tycker jag att det hela känns lite gammalt idag 2017 och det säger jag utan att vara elak, utan det hela känns lite omodernt idag. Nu överdriver jag. Flätstickad pläd kan ju aldrig bli omodern, men för övrigt...
Ett enda garn är använt till hela boken och det finns inga alternativ angivna. Det blir lite konstigt eftersom garnet inte är beskrivet särskilt noga heller, men otroligt vackra bilder är det i alla fall. Nu har jag i alla fall sett igenom boken och lämnar den tillbaka till biblioteket. Jag kommer inte att sticka in en fåtölj i vita flätor. Särskilt eftersom garnet ska vara mjukt och på bilderna ser det ut att vara löst spunnet så jag undrar hur det är efter att man har suttit i stolen ett halvår. Sunkigt? Nopprigt? Slitet?
Ingen favoritbok blev detta. Det visade sig när jag googlade på författaren att hon drev en garnbutik alldeles i närheten där en av mina söner bor. Eftersom boken kom ut 2012 tänkte jag se om hon har gjort nåt nytt nu, och då visade det sig att hon hade lagt ner butiken för en månad sedan. Så kan det gå.

Flätorna och den stickade ornamentikens mästare har gjort det igen. En ny bok med fantastiska modeller i rena skärningar med fantastiska flätstickade detaljer som ger plaggen en alldeles egen stil. Jag bläddrar och ser att det har kommit flera nya mönster sedan förra boken vars olika detaljer jag har stickat ett flertal av.
Elsebeth Lavold har gjort en bok som är alldeles fullproppad med spännande stickning, men det blir inte en sexa. Varför inte? Jo eftersom hon hela tiden hänvisar till sina egna garner som är framtagna via USA design och inte ens när jag går in på hemsidan www.ingenkonst.se finner jag min favorit ur boken som ett paket så att jag skulle kunna skicka efter den, utan då när jag ser på det garnet som var valt i boken kommer bara fram amerikansk design som jag inte alls är intreserad av. Kanske kan jag få till det och beställa garnet, men jag tvekar eftersom jag har en massa garn hemma. Dessutom är det lite svårt att jämföra då det inte finns Nm tal på garnet. Visserligen meter per 50 gram, men jag har svårt att se om garnet är två eller tretrådigt så det får nog vara för min del. Stickar nog upp prover i mina egna garner istället. Lite trist med italienska och amerikanska garner och dessutom garn med syntetinblandning när vi har ull och det finns fantastiska spinnerier i Sverige och Norge som spinner med Skandinavisk ull....Därav ingen fullpoängare, men modellerna och tekniken är heeeeelt underbara!!!

Sällan har en liten bok varit så inspirerande som den här boken. Antagligen har författarna helt enkelt tryckt upp den själva för det finns inget förlag angivet. De driver en butik, blogg och kursverksamhet under namnet 2stickare och jag har beställt mig en egen bok direkt från deras blogg.
Eftersom jag inte tycker att det är kul med att sticka med flerfärgsmönster blev detta en riktigt kul grej då det är en helt annorlunda teknik med fantastiska resultat. det kliar i fingrarna efter att få sätta igång och testa de olika mönstren!
Verkligen en bok att rekommendera och att den inte har fått en sexa kommer sig av att den är spiralinbunden med mjuka pärmar och jag VET hur mina mjuka stickböcker brukar bli efter ett tag...

Den här boken har fått fina recensioner och har t om varit följetong i Sveriges Radio. Själv tyckte jag att boken var trist och äcklig med en massa råttor. I början var det intressant med studentuppror, men sen zzzzzzz. Det spelar ingen roll nu att jag kände Aris när vi var små. Gick i samma klass i två år i skolan i Örebro där han var vacker som en grekisk gud och pratade skånska. Inget av detta finns kvar nu har jag märkt och jag måste säga att jag blev besviken på boken. Alternativt hade jag ställt allt för höga förväntningar. Språket är bildat och mångfasetterat men varför dessa råttor? Alltså åker boken tillbaka halvläst. Jag struntar i hur det går för Mary!

Läser svenska originalet "Sticka sjalar, halsdukar och lite till". Gillar det mesta som jag ser även om miljöerna ibland är mysigare/snyggare än det stickade. Inte allt faller mig i smaken så därav blev det en femma. Författaren bloggar under namnet Wynja Craft och gör en hel del fina saker annat än stickat. Ska lära mig den påstickade spetskanten för det kan bli en fin avslutning på nåt alldeles säkert!

Läser den svenska originalutgåvan "Sticka Nordiska mönster, Vantar, mössor, sockor" som getts ut på Norstedts Förlag.
Jag känner Johanna och är väl lite partisk eftersom jag säger att detta är en jättefin bok för den som tycker om att sticka mönster med flera färger, men jag tycker mer om hennes tidigare böcker där det var flätor, fingervantar, Isnoddar som flätats på handlederna osv. De böckerna heter Sticka småvarmt.
Nåväl. Den här boken är saklig, redig, lättläst, lätt att förstå och har många fina mönster med tydliga beskrivningar i. Men-ingen bok som jag springer benen av mig för att köpa. Jag föredrar som tidigare nämnts hennes tidigare böcker.

Kvinnligt och romantiskt är inte riktigt min grej så därför lånade jag den här boken. Kanske kunde jag komma på något som var kul? Det står även uttryckligen i boken att här finns det inga rakt isatta ärmar utan alla är isydda och formade.
Nåja. De flesta modellerna bläddrar jag ointresserat förbi tills jag kommer till en jacka med huva och en flätstickad Arantröja med stora fina mönster. Detta måste testas!

Ulla Engquist är de små detaljernas mästare och här har hon gjort ett uppslagsverk för den som vill göra sina egna mönster. Boken är mycket kompetent och pedagogisk, men jag går inte i taket av eufori när jag ser på bilderna och läser spridda stycken.
Dessutom är den häftad vilket jag inte är så förtjust i men som Hemslöjden har gjort med en del böcker. Kan ju gå an för den som endast tar ner boken från bokhyllan och lägger den på ett bord, men mina stickböcker åker med mig i bilen, ligger i ryggsäcken till jobbet och i en kasse när jag drar på stickcafé. De klarar inte av den hanteringen.
Dock kommer jag att köpa boken för egen del och så får jag väl slita ut den...

Ulla Engquist beskrivs som de små detaljernas mästare. Här kommer hon med den andra delen om

Britt-Marie Christoffersson är Sveriges främsta utforskare av stickningens möjligheter. Hon har utbildning från Textilinstitutet och Konstfack, har deltagit i 10-gruppen i många år innan stickningen tog över vilket har resulterat i två böcker och två vandringsutställningar. Hon har bl a undervisat på Konstfack och Handarbetets Vänner och är en uppskattad kursledare.
För snart 30 år sedan gick jag en kurs för Britt-Marie Christoffersson. Det var en helgkurs i samband med att hon hade utställning i Arvika Konsthall. Den helgen började jag att sticka provlappar och testa testa testa. På utställningen fanns bl a en vägg med vita stickade prover som var fästa mot en svart träskiva. Alla var stickade i olika tekniker. Enkla och komplicerade men alla var vita och lika stora. Efter det hade jag kurser i stickning och vi utforskade vad som kan göras med det enkla.
I den här boken har Britt-Marie undersökt vad som kan göras av enkla maskor och fått fram suveränt raffinerade saker. Jag blir oerhört inspirerad och ska testa att sticka flera av hennes tekniker såsom "Lyft maska som bildar en valk", "Hål och kantade hål" och "Vågräta knapphål" som alltså är hel stickning av knapphål....
Hela boken sjuder av stilren lekfullhet och jag vill bara sticka och testa!!
Utöver dessa lustfyllda tekniska mästerverk har textilforskare Anneli Palmsköld skrivit ett porträtt av Britt-Marie och ett kapitel och stickningens historia i Sverige.

Har läst det svenska originalet "Maskor och Medeltid. Sticka bårder, bladrankor och brokadmönster".
Ett gediget arbete men jag blir lite trött på att modellerna är så moderna i formen och saknar variation. Kanske en liten finkofta typ bolero eller en insvängd formstickad kofta med skört skulle ha fått mig att tända alternativt några fler vantar för att testa ett mindre projekt... Jag är nog kanske väl kritisk nu. I alla fall är detta en fantastisk mönsterskatt för den som tycker om att sticka mönster med flera färger!
Kanske hade jag blivit med glad om jag hade sett en lång formstickad kappa med detaljerade mönster från de vackra kyrkornas takmålningar, men jag får väl sluta att klaga och istället göra bättre själv. Saknar i alla fall det där lilla xtra.