Bokelskere.no

Jeg tenker meg at hvert øyeblikk, hvert skritt er forbundet med et stort antall muligheter. I tid og rom. Skal jeg gå ut nå, eller om en time? Gå til høyre eller venstre? prate med den personen jeg møter, eller ikke? vi har så mange valg, selv om vi ikke alltid ser dem, eller hvilke konsekvenser de kan komme til å få.

And I reckon them that are good must suffer for it the same as them that are bad.

And even a liar can be scared into telling the truth, same as honest man can be tortured into telling a lie.

All my life, I’d been waiting for someone I could be myself with. It had never occurred to me that I could be that person for someone else. His words choked me up and made me feel like crying.

Eg såg ein gamal trøytt mann
sitja ved havet
og lyda til songen
frå fiskarane på veg til bankane.
I augo hans var lengt
etter den vide synsrandi
til den som ror aleine på havet.
Han sat der og tårene hans
var bøner til gud
om å taka han over det store havet,
der han kunne kasta alderdomen
og atter dra ut på bankane.

(Lengt - Þórunn Magnea Magnúsdóttir)

I den evige straumsusen frå elvi
høyrer eg vatnet kviskra
avgrunnsdjupe ord
ein sylvblå flaum syng
med svalande røyst
[...]

(Fra Ved elvi - Ögmundur Helgason)

Over dei vørdelege fjelli
kviler eit reint og kvitt
einfelde
kviler lette slør
av ljos og skugge
kviler venleik.

Venleik
som løyser or lenkjer
den fanga hugen din
lyfter han til flóg
høgare og høgare
i leiting
etter livgjevaren sin.

(Dikt - Þuríður Guðmundsdóttir)

Togn i vinden
titrande strå

ei ørstutt stund
vert aning til visse

men eigne
andedrag
fyller ditt
medvit

vissa vert
på ny til aning

(Gud - Birgir Sigurðsson)

Kor lenge kan eg lovsyngja desse fjelli
lovsyngja dette havet, desse øyane og strendene
ja menneske og alle ting som gled hugen min

kor lenge, utan den vissa at eitkvart er til
ovanfor kvar stad, kvar røynsle og tanke
eitkvart som spelar desse fjelli fram, dette havet,
fråstand og nærleik, alt liv og daude

spelar det fram for augo mine med trygg hand?

(Omkverve - Hannes Pétursson)

Kom han i dunlett sky
utanfrå himmelblåmen
eller or ein kvit eim
som lyfte seg frå den våtsame moldi?
kanskje var han i nattebrisen
som var varmare enn i går?

Eg veit det ikke
dette skjedde i natt
medan eg sov.

[...] Det var våren som kom.

(Fra Under - Vilborg Dagbjartsdóttir)

För en tid sedan samtalade jag med en lektör för ett känt tyskt
vetenskapligt förlag. Redaktören var väldigt intresserad
av min berättelse. Detta måste få publicitet, sa hon ivrigt,
detta måste komma till allmänhetens kännedom.
Hon var eld och lågor.

Jag svarade: ”Bra, då förlägger ni alltså boken.”

Hon skrattade hjärtligt och sa att det var omöjligt –
när allt kom omkring levde förlaget på annonser från läkemedels
industrin. Förlaget ifråga ger ut medicinska standardverk.
Men damen bad mig enträget att skicka ett exemplar av boken, om den
någonsin skulle komma ut, till sin privata adress –
hon ville inte gå miste om tillfredsställelsen att vara
den förste läsaren.

/

Jag har blivit rädd. Inte för mina tidigare chefer, även om jag vet
att andra som kom med avslöjanden satte sitt liv på spel.

Läkemedelslobbyn har stor makt. Den tar kontakt med politiker och
domare och utövar påtryckningar mot regeringar
och hotar med nedläggningar av fabriker och indragna investeringar,
vilket gör att ministern blir medgörlig.
Läkemedelsindustrins inflytande är oftast osynligt.

John Virapen forteller

Ei natt kjem skogtrastane
for å sanke raunebær av trei
før dei legg av stad i langferd over havet,
men det er ikkje dei som kjem med hausten
det gjer små born med skulevesker.

(No haustar det - Vilborg Dagbjartsdóttir)

[...]
Ikkje noko frø kjenner storleiken sin
før det har lydd kallet frå ljoset,
vakse opp or jordi og opna blomen sin for himmelen.

(Fra Menneskeviljen av Gunnar Dal)

Barneaugo spør:
Kven er du?
Barnet si uskyld
krev deg for svar,
for gjennom barneaugo
ser Gud på deg;
og løni di er stor
når andletet til barnet ditt
strålar av smilen Hans.

Når barnet smiler til deg,
har Gud tilgjeve deg.

(Barneaugo - Kristmann Gudmundsson)

Ingenting er ljuvleg som togni
ein still aftan
når den gode englen Bris
slår så ørlette tonar
på to einslege hjarto
at dei ikkje høyrest.

Ingenting er sårare enn togni
for to svevnlause om natti
når vi ventar på det eine svaret

... svaret som vi veit
aldri kjem.

(Togn - Jóhannes úr Kötlum )

Kor stilt
sviv frøet på kvervlande veng
ei svinnande sommarnatt

(Skyming II - Stefán Hörður Grímsson)

There is a land of the living
and a land of the dead
and the bridge is love,
the only survival,
the only meaning.

[...]
når lengsla vert så sterk
at ho vengjer seg frå sjela
på blå bris over skogane,
skal eg reise hovudet
som ein småfugl i vinden
[...] eg skal kvile på vinddraget
og høre gleda reise seg