Folkvälde fick de också för en tid, innan Partiet
genom mystisk investitur förlänades makten att tolka
massornas önskningar och behov.
Därmed blev de fria valen onödiga och ersatta med en
bekräftande ceremoni: hur kunde folket välja något
annat än Partiet,
när nu Partiet var ett med folket?
Att opponera mot Partiet var att opponera mot sig själv
och sina bröder,
en galenskap att kurera på anstalt -
i värsta fall skallet av en galen hund som inte bättre
förtjänade än det nackskott som avlivar en rabiessjuk
byracka.
Det var i sanning snillrikare konstruktion än
kungadömet av Guds nåde, ty folket kunde tvivla på Gud
men folket kunde icke tvivla på folket, som var ett
med Partiet. Därmed blev allt uppror en omöjlighet
för tid och evighet,

omöjligt och otänkbart som ett folkets kollektiva
självmord -- men innan det gick så långt stod alltid
trupperna redo att kalla massorna till besinning med
en droppe hälsosam åderlåtning. Så hade vi nått (..)
detta lyckorike som vi dagligen förbannar.

Det var detta vi ville, vi välmenande intellektuella,
som talade fred och broderskap ... vi som jämförde
bristerna i ett system med det lyckorike ett annat
system utpekade som sitt avlägsna framtidsmål..

vi uthärdade icke friheten, vi längtade efter
lydnadens ro i en grym oansvarig massa.

" ...Og ikke kan vi stanse tida mer enn vi kan stanse tidevannet. Og se her, det renner rett gjennom fingra og blir borte!" Han løftet den våte hånden opp av vannet.

I samkvemmet mellom menneskene er vennlighet og løgn verd tusen sannheter.

DET ER LANGT MELLOM VENNER

Det er langt mellom venner.
Mellom venner står mange bekjentskaper
og mye snakk.
Venner ligger som små lysende stuer
langt borte i fjellmørket.
Du kan ikke ta feil av dem.

Kolbein Falkeid

Og mens hun hvilte og lot blikket flakke hit og dit, merket hun at det gamle spørsmålet som uopphørlig drog over sjelens himmel, det veldige, det generelle spørsmålet som hadde det med å bli spesifikt i øyeblikk som dette, når hun slappet av etter en stor mental anstrengelse, stod over henne, ventet, mørknet over henne. Hva er meningen med livet? Det var det hele - et enkelt spørsmål; et spørsmål som hadde en tendens til å rykke en inn på livet med årene. Den store åpenbaringen hadde hun aldri fått. Den store åpenbaringen fikk en kanskje aldri. I stedet var det små daglige mirakler, glimt av lys, fyrstikker som uventet ble revet av i mørket;

Menneskeheten har nådd en moden alder. Vi er i stand til å skjøtte våre egne handlinger og velge vår egen framtid uten eksternt overformynderi.

Sett i fonner og vidder er den likevel mye annet enn hvit, sneen. Den kan være mørk som gammelsvartvinteren. Og grå. Men er den blå, sneen, da står all verdens blåheter til hans rådvelde. Skimmerlilla kan den være. Mine synder i Lammets blod til de blir rosende som sne, en time før soloppgangen i februar.

Det åndelige livet begynner idet man legger livet sitt som et lite frø i Guds store åker. Og det fortsetter å vokse mens man blir liggende der. Og kanskje er det i de mørkeste periodene av livene våre, etter merkbare tap, etter nederlag eller nytteløs grubling, at det åndelige livet virkelig blir dypere.

Jeg vil verken ha verden eller drøm. Jeg vil ha min frihet, min menneskelige kjærlighet

Ingen av oss vet hva vi tåler før vi må

I bear the wounds of all the battles I avoided.

I feel as if I'm always on the verge of waking up.

Alle nye begynnelser virker urealistiske og malplasserte i starten. Men nye verdener blir ikke født av gamle vaner. Tvert imot oppstår de når gamle vaner brytes.

Inni er øynene dine vinduer
mot et land der jeg står i klarhet.

Han gjennemtenkte likesom påny hele sitt liv, og han kom til det samme beroligende, men triste resultat som før: han burde leve sitt liv uten å gjøre andre noget ondt, uten å bekymre sig om noget og uten å ønske noget.