2017
Ingen favoritt
Ingen omtale
Omtale fra forlaget
I Oslo er en seriemorder løs. Unge kvinner blir funnet kvalt på ulike steder av byen. Felles for dem er en merkelig, barnslig illustrasjon av en maur plassert på liket. Det første offeret er en tekkelig teologistudent, den neste en temmelig utagerende jazzsangerinne og dernest følger arvingen til en av Norges største formuer. Men snart skal det bli flere. K2 famler i blinde etter noe som binder ofrene sammen, men finner ikke annet enn det opplagte; At de blir funnet drept. Selv Patricias skarpe hjerne og utradisjonelle resonnementer kommer til kort. K2 står i fare for å miste sin posisjon som Oslo-politiets ubestridt beste etterforsker. Sjefen er alt annet enn fornøyd, og presset mot etterforskningen øker for hver time som går. Hans Olav Lahlums bok av året er en forbløffende psykologisk thriller hvor etterforskerens fortelling avbrytes av uhyggelige glimt av en seriemorders tanker. "Jeg har i tankene stått og ventet akkurat her hver kveld i flere uker. Men i kveld, mandag 24. april 1972, er første gang jeg faktisk gjør det. Jeg har selvsagt stått alene og ventet på kvinner før, men aldri her ute – og aldri som nå. Armbåndsuret mitt viser ti på elleve. Kvelden er mørk og litt våt. Regnet øker ytterligere min spenning. Da jeg gikk hjemmefra var jeg fortsatt i tvil om jeg ville og kunne gjennomføre dette." Maurtuemordene er den sjette boka om K2 og Patricia.
Forlag Cappelen Damm
Utgivelsesår 2014
Format Innbundet
ISBN13 9788202450939
EAN 9788202450939
Serie K2 og Patricia (5)
Genre Politi og detektiver Krim
Språk Bokmål
Sider 431
Utgave 1
Finner du ikke ditt favorittbibliotek på lista? Send oss e-post til admin@bokelskere.no med navn på biblioteket og fylket det ligger i. Kanskje vi kan legge det til!
Jeg er svak for denne typen rolige krim, og synes Lahlum behersker formen godt. Plottet, stemningen, framdriften. Det han ikke er så god på er det psykologiske, samt menneskeskildringer. Selv etter flere bøker kommer vi ikke under huden på K2 og Patricia. Vi får ingen særlig sympati og heller ingen spesiell lyst til å følge dem videre eller lære dem å kjenne. Og denne kjærlighetshistorien... Lite troverdig og kunstig!
Sjarmerende som alltid. God og spennende intrige, synes jeg, men personskildringene er og forblir platte. Alle snakker på samme oppstyltede måte, men samtidig er det litt av sjarmen med Lahlum. Forsøkene på romantikk og erotikk er egentlig mest pinlige... Nils Nordberg leser som alltid med innlevelse og perfekt krimstemme. :-)
ok plott men for omstendelig for meg
er veldig glad i K2 og Patricia, og Lahlum skuffer meg ikke. fin leseopplevelse, "rolig" krim fra 70-årne. smilefjes
Kolbjørn "K2" Kristiansen og Patricia Louise I. E. Borchmann nr 6
Helt grei krim i Agatha Christies ånd, lagt til Oslo på 70-tallet. Kanskje litt omstendelig og pertentlig, men det ligger vel i sjanger og tidskoloritt.
Idag har jag varit på författarträff på biblioteket på Gol och träffat Hans Olav Lahlum. Efter tjugo minuters tekniskt krångel fick han starta utan att kunna visa de bilderna som han hade med sig och som biblioteksbesökarna i Hemsedal hade kunnat få se. I alla fall var han kul med en synnerligen torr humor som jag uppskattar och det märktes att han har mycket innanför pannbenet. Detta var en helt ny bekantskap för mig som inte har TV men tydligen är han en riktig kändis. Han var med sina 42 år absolut yngst och förutom bibliotekarierna var jag den enda under sextio som mötte upp denna strålande solskensdag. Men ett trettiotal personer hade i alla fall kommit vilket är trevligt men när jag ifrågasatte att en gammal gubbe läst in böckerna hans som är skrivna i jag-form var det ingen som förstod detta. Själv tycker jag att en gammal gubbe gott hade kunnat läsa in böckerna om det hade haft en annan form, men när huvudpersonen är en ung man som har flickvänner blir det i mina öron konstigt . I jag-form alltså.
Nåväl. Det var givande att höra hans tankar bakom sina böcker och jag kommer att läsa dem allihop. Detta var min första och den får klart godkänt. Intressant är att tänka på Norge så som det var när jag var barn på 60 och 70 talet och det syntes att det var norskar som kom till Arvika då eftersom de hade annorlunda kläder och körde sämre bilar än vi svenskar. Så även när vi åkte över gränsen och köpte socker och margarin som var mycket billigare i Norge och vi fick se blå hus i Magnor. Det är trevligt att veta att folk måste vara hemma eller på jobbet för att de ska nås av telefonsamtal samt att kunskap inhämtas i uppslagsverk och andra böcker. Detta gillade jag men jag hade hellre velat höra boken inläst av ex Duc Mai Te även om den nuvarande inläsaren ÄR radioteater...
Ingen diskusjoner ennå.
Start en diskusjon om verket Se alle diskusjoner om verketJeg hadde ikke ant at Helgesen hadde sterkt religiøse slektninger - og ønsket her og nå heller ikke å vite mer om dem.
Jeg har i tankene stått og ventet akkurat her hver kveld i flere uker. Nå, mandag 24. april 1972, er første gang jeg gjør det i virkeligheten også.
Armbåndsuret mitt viser ti på elleve. Kvelden er mørk og litt våt. Regndråpene i luften øker ytterligere min spenning. Da jeg gikk hjemmefra var jeg fortsatt i tvil om jeg kunne gjennomføre dette. Men idet jeg endelig sto her alene i regnet var all tvil som blåst bort. Den formuleringen var mer fiks enn jeg først forsto selv. Jeg ler litt for meg selv. Har alltid visst at jeg er skarpere enn folk flest aner.
Veien er på kveldstid enda mindre trafikkert enn jeg trodde. Jeg har stått her og ventet i snart ti minutter uten å se et menneske, og bare to personbiler har kjørt forbi.