..1900-talets avskyvärda gåta, hur et sekel så fyllt av löften och rikedom

också kunde bli till det våldsammaste och mest tragiska historien känner.

Under 1900-talet har 183 miljoner människor dött til följd av andra
människors beslut,

vilket innebär att fler bragts om livet under det århundradet än under
alla andra föregående sekel sammantaget.

..det kanske allra mest hjärtskärande med allt detta lidande är att så
många av dessa miljoner dog på grund av fantasier, för ingenting --

om de skylldes för något, var anklagelserna lika grundlösa
som bödlarnas egna drömmar var fiktiva. (..)

livet på seklets ljusa sida skapat ett onaturlig avstånd till det skedda.

Länge tänkte vi att katastroferna under århundradets första hälft
bara var tillfälligheter
och att deras blotta monumentalitet skulle göra dem svåra att glömma
och omöjliga att upprepa.

Men nu vet vi tyvärr bättre.

Vi har sett händelser som tvingar oss att undra om dessa stora
tragedier kanske inte bara var temporära yttre störningar,
utan till dels kan ha samma rötter
som våra påtagliga framsteg.

Vi kan nu också skåda betydande försök att förneka det som skett,

en verksamhet som endast finner sin logiska fullbordan just i
återupprepningen.

Därför är det idag viktigare än någonsin att minnast.

(Peter Englund, 1996)

Det skulle vara enkelt om tyrannier bara byggdes upp av tyranner.

Behagligare för oss alla om onda gärningar bara utfördes av
onda personer. Så är det nu inte.

Tyranniet skulle inte kunna existera och de onda gärningarna
skulle inte kunna ske om där inte fanns rader av till synes
anständiga människor som lånade tyranniet sina talanger,
sitt förtroende
eller kanske bara det utomordentligt avgörande, besynnerliga
samtycke som finns i den bortvända blicken.

Albert Speer var en av dessa människor.

..han var en av Hitlers förtrogna och hade både Führerns öra
och hans tillgivenhet.. framtonar dock som en udda fågel.

Ställd inför den exempellösa förstörelseskraft de släppte løs
i världen förväntar man sig onda genier,
istället möter man för det mesta platta kamrerstyper och
småttiga busar.

Huvuddelen av de personer som drogs till NSDAP före 1933 hade
en rätt dimmig bild av rörelsens ideologi,
vilket delvis berodde på att där inte fanns så mycket
rakskuren ideologi att finna,
delvis på att det som förenade dem inte var stora tankekomplex
utan helt enkelt en känsla av att vara förorättade, kränkta
och stukade.

..ovanligt många personer som var på något vis misslyckade:

havererade intellektuella, förbittrade veteraner, ruinerade
småborgare, tjänstemän utan tjänst, arbetare utan arbete.

Inte drogs det vackra folket till NSDAP utan förlorarna, de
vars liv var gått ned på noll. (..)
Då innfann sig deras stora chans. De blev plötsligt ett med
sin tid. Med trovärdighet kunde de locka med trygghet åt de
osäkra, stolthet åt de förödmjukade,
hjältedåd åt de rädda och ordning åt offren för kaos.

Speer liknade inte dem.

De brunskjortade kände av det och betraktade honom med svartsjuk
misstänksamhet.

Hur känns det att bli skjuten?

/

..vid det här läget hade hemligheten börjat läcka ut.
Människorna i närheten av sjukhus som Hadamar och Grafeneck
hade redan förstått, och när barnen såg de gråmålade före detta
postbussarna med täckta rutor köra förbi, skränade de:
"Här kommer ännu en hög som skall gasas!"

..sedan brukade det gå en halvtimme så började den där underliga
röken stiga upp från de slutna byggnaderna .. och fick hästarna
på fälten att stegra sig i skräck.

Drivkraften var återigen ideologisk. I hela Europa, även Sverige
fanns under mellankrigstiden föreställningar om möjligheten av

att skapa en bättre människa
genom att skydda de sunda från allehanda genetisk röta.(*)

..ännu en av tidens idéer som nazisterna snappade upp ..
den vindlade vägen förde från tal om ovärdigt liv till tal om
'onyttigt liv'
och från idéer om dödshjälp till "barmhärtighetsmord"

I oktober 1939 undertecknade Hitler en hemlig order om att inleda
det såkallade eutanasiprogrammet,
där vissa läkare gavs möjligheten att "skänka en barmhärtig död
åt patienter som (..) efter undersökning anses vara obotliga".
Man började i största tysthet kamma igenom Tysklands samtliga
psykiatriska sjukhus ..

på formulären skrev de antingen ett plus eller ett minus.
Inget mer. Plus betydde liv. Minus betydde död.

Diskreta busser sändes sedan kors och tvärs över landet och
plockade samman de minusmärkta och körde dem

till någon av sex lika diskreta institut

..inte bara utvecklingsstörda och svårt sjuka drogs med i svepen
utan ävenså blinda, döva och epileptiker;

för vissa hette dödsdomen "kronisk alkoholism", andra fick ett
minus för att de så sällan fick besök av anhöriga.

De som skötte ruljansen var mestadels medicinsk utbildade -
inte sällan folk med höga akademiska grader -
alla övertygade om att det som de gjorde var rätt och riktigt.

avlivandet och omhändertagandet av kropparna sköttes dock av
speciellt uttagen militär personal

under överinseende av en sällsynt grov och brutal poliskommissarie,
Christian Wirth

Alldeles i början avlivade man patienterna med nackskott,

men snart började man ge dem överdoser eller dödliga injektioner,
ett mindre klumpigt förfarande som uppenbarligen hjälpte de
inblandade att tänka

att de faktiskt höll på med 'medicinsk' verksamhet.

..dock sina nackdelar, vad gällde kapaciteten: Wirth började
därför experimentera med giftgas, en metod som var klinisk och
effektiv.
Han använde komprimerad koloxid, som pumpades in i hermetiskt
tillslutna källarrum - som sminkats om till badrum
med hjälp av duschmunstycken -
eller användes i särskilda bussar, der utrymmena gjorts lufttäta.

Därefter kremerades kropparna, varefter en registrator knåpade ihop
en lagom falsk dödsattest, som sändes till anhöriga.

/
/

relatert : Edwin Black , & blacker

"Dette er det største som har hendt i historien!" -
utropte Harry Truman etter bombingen av Hiroshima.

Relativitetsteorin var enligt Lenard och Stark bara nonsens,
förfäktat av sammansvurna judar. (..)
i dess plats ville de se något benämnt 'tysk fysik' -
lättare att förstå för åldriga professorer kan man tänka.

denna Deutsche Physik följdes av en 'arisk matematik'..

här påminns man om kongressen i delstaten Indiana som
år 1897 antog en lag som stadgade at pi:s värde hädanefter
skulle vara 4 för enkelhetens skull.
Verkligheten tvingade dock de glada reformatorerna i
Indiana snabbt på reträtt ...

..liknande hände ibland i Nazi-Tyskland och i Sovjetunionen.
Dessa systems drift mot vetenskaplig och teknisk förglasning
var ej absolut: både Hitler och Stalin tvingades förr eller
senare att inse att dessa politiskt korrekta vetenskapare
var tämligen värdelösa om man ville bygga ballistiska raketer,
atombomber och andra moderna välsignelser.

/KOMMENTAR/

Peter Englund feilsiterer i farten de Indianapolitiske tenkere
på den nyutnevnte matematiske konstanten, men lovforslaget var
autentisk nok ("3.2") og det kan ha vært på et hår nær å bli
lovfestet.
(Hadde ingen rasjonelle delsenatorer lært Hjulmaker-Pi 22/7 på
ev.skolebenk? ..
Ingen var heller det minste forferdet over at en deltenker som
avslører nye matemagiske fakta, naturligvis eksakt eier sin
konstant, så grunnbok-tinglyst som 'Sophus Lies plass'..
og naturkonstant må ha krav på lisensinntekt av resultatene som
konstant siver inn fra konstantens anvendelse.
Kun delstat Indiana kunne fritas fra avgift, hvis den ville
forte seg å drive igjennom vedtaket: Tilbud kun denne uke.
Et rasjonelt darwinsk ernæringsliv må ha offentlig foringsavtale..

Edutainment-rike lenker til sakspapirer mv.:

Den mentale tråd i saken

De vises (t)råd..

Pi's Kamp: direkte fra EnsomhetsSamfundet, Indiana

Saksgangen på rede papyrus

Englunds nevnte tyske fysikere ville nok diskreditere rotten på
Heisenberg :

Hur känns det att bli skjuten?

..Fotografi nummer åtta är taget sekunderna efter skotten.

..den lilla flickan ligger kvar uppe på avsatsen, kroppen
fortfarande vriden men nu liggande, uppenbarligen fastklämd.

Det här var en metod som inte längre dög, inte i den här skalan -

första halvåret dödades 500 tusen människor på det här viset,
de allra flesta var judar, men där ingick även zigenare samt
politisk opålitlige balter och ryssar ...

avrättningsmetoden var stötande och föga effektiv. Många offer
skadsköts bara, det hände att sårade grävde sig upp genom lagren
av kroppar, slet sig loss från händer som grep tag, munnar som bet -
kravlade fram i dagsljuset, täckta av blod och exkrementer
varefter man fick skjuta dem på nytt och kasta tillbaka dem.

I längden blev detta psykiskt pressande

för bödlarna.

..en betydande del av dem som stod och sköt dag ut och dag in var,
inga grymma psykopatiska fanatiker som kände "uråldrigt hat"
mot judar och som nu kunde släppa fram sina vilda primitiva känslor.

Karlarna var inte ens SS-män, utan vanliga karlar som blivit
uttagna för tjänst i såkallade polisbataljoner, något för gamla för
fronttjänst.
De sköt för att de fick order om att göra det, men inte för att de
måste göra det. Den som inte ville kunde alltid säga nej, lägga ned
vapnet och gå därifrån utan att riskera hårdare straff än svordomar
från befälet, tråkningar från kamrater, möjligen en inbromsad karriär.

Att inte fler än runt var tionde tog chansen och drog sig undan kan
därför verka förvånande. Särskilt då nästan samtliga upplevde äckel
och fasa när de allra första gången sattes att arkebusera människor.

I första hand var det kamrattrycket och rädslan för utstötning ur
gruppen som gjorde dem till mördare: för den enskilde var det enklare
att skjuta än att låta bli.
Några få lärde sig att tycka om slaktandet, de anmälde sig gärna som
frivilliga.. men huvuddelen gjorde bara som de blev tillsagda,
inget mer, inget mindre.

De psykiska påfrestningarna var stora för alla gärningsmän, särskilt
som en stor del av offren var kvinnor och minderåriga barn.
Vissa bedövade sig med alkohol, andra grät ofta eller blev impotenta,
några begick självmord eller fick regelrätta nervsammanbrott.

En bättre metod måste till. Helst en där man slapp att se och höra:
för då är det lätt.

Det var då någon kom ihåg eutanasi-programmet.

_

Dokumentert med bilder :

'Holocaust Research'
yadvashem_org

kildesøk

det som Hitlers och Stalins arkitekter skapade,
[visade ändå] påfallande stora likheter:

I både sovjetisk och nazitysk arkitektur fanns samma dyrkan av
det enorma och monumentala.
Något som resulterade i byggnader av förbluffande, groteska
proportioner -
där det yttersta syftet verkar ha varit att imponera på
åskådaren och få honom att känna sig obetydlig.

Där fanns samma obesvarade kärlek till det antika, något som
ledde till att nästan allt byggt eller tänkt, på något skruvat vis
har drag av romerskt gudatempel,

med inslag som färgad marmor, täckta pelarhallar, kolonner,
pilastrar, valv, friser, reliefer, stuckaturer, stylobater,
statyer, medaljongprydda metoper: billiga fynd hemburna från
neoklassicismens loppmarknad och staplade på varandra.

Där fanns också samma intensiva hat mot samtiden och det nära
förflutna -- en avsky mot vad modernt som inte såg ut som tempel -
en beredvillighet att utan tvekan vräka omkull, riva ner och
schakta bort, för att uppföra något som skulle bli längre,
blankare, bredare och framför allt, högre.

Där fanns samma instinktiva, självklara politisering av
arkitekturen: ideologierna projicerades på formen, allt för
att kunna använda byggnaderna som högljudda repliker i den
maktstyrde förförelseteater som ständigt pågick i dessa stater.

Politiseringen var givetvis ingen slump. I båda dessa fall
har vi att göra med revolutionära stater som sade sig vara på
väg att bygga det perfekta samhället.

Ordet är just 'bygga': De rev ned gammalt och reste nytt.
Så var det tänkt.

När de gav en bild av den framtida staten var det gärna i form
av en ofantlig och fulländad byggnad som skulle stå till
historiens slut -- eller i alla fall i tusen år.

( / )

för regimen var det utomordentligt viktigt att kunna vifta med
..bevis på framsteg framför ansiktet på anhängare och fiender
i in- och utland; det var därför som arkitekter ropades fram
för att tilsammans med målare, filmare, författare och konstnärer
"demonstrera att det inte finns något land på jorden så lyckligt
lottat som Sovjetunionen".

( / )

Avenyerna skulle nämligen kantas med enorma konstruktioner, där
en enda byggnad i regel tog storlek av ett helt kvarter.
Dessa svällande kvartershus ... rymde inte sällan allt från
bostäder och daghem till affärer och arbetsplatser.

Tanken var att man skulle kunna leva hela sitt liv i dessa
monoliter, ja till och med bortom: ..att vissa av dessa byggnader
även hade eget kolumbarium, där askan efter avlidna hyresgäster
kunde gravsättas.

Det är en bild så god som någon av den sida av totalitarismen som
även kunde tilltala mannen och kvinnan på gatan: drömmen om ett
system som, till priset av en sällan utnyttjad frihet gav
människan förutsägbarhet,
en förutsägbarhet som sminkats om till trygghet.