Bokelskere.no

Minusgrader
Vi är på en fest som inte älskar oss. Till sist låter festen sin mask falla och visar sig som den verkligen är: en växlingsbangård. Kalla kolosser står på skenor i dimman. En krita har klottrat på vagnsdörrarna.
Det får inte nämnas, men här finns mycket undertryckt våld.
Därför är detaljerna så tunga. Och så svårt att se det andra som också finns: en solkatt som flyttar sig på husväggen och glider genom den ovetande skogen av flimrande ansikten, ett bibelord som aldrig skrevs: "Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv."
I morgon arbetar jag i en annan stad. Jag susar dit genom morgontimman som är en stor svartblå cylinder. Orion hänger ovanför tjälen. Barn står i en tyst klunga och väntar på skolbussen, barn som ingen ber för. Ljuset växer sakta som vårt hår.

Schubertiana IV
Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden!
Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen ovanför byn.
Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga yxhugget inifrån inte kommer.
Lita på hjulaxlarna som bär oss på motorleden mitt i den trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål.
Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.
De fem stråkarna säger att vi kann lita på någonting annat.
På vad? På någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit.
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret.

Coverbandet, som har hatt ein pause, er tilbake på den vesle scenen, og dei opnar med det sleipaste av alle triks: Pink Floyds «Another brick in the wall». Som dobbelt lærardotter er eg veldig sterk motstandar av denne songen, og det skjer meg i hjartet at alle i lokalet no brøler det utdanningsfiendtlege mantraet «We don't need no education» om att og om att taktfast medan dei hamrar knyttnevane ned i borda og bardisken. – Jo, men de gjer det!! tenkjer eg fortvila, medan Helga Hjetland, stiloppgåver, bladet Utdanning, barndommens skulekjøken og lærebøker i O-fag passerer framfor mitt indre i revy.

KRETSLØP

Han har, som de fleste av oss, alltid følt at verden kretser rundt ham selv. Han var midtpunktet for alle begivenheter. Likevel skjønte han, etter en liten stund, at verden faktisk kretser om henne. Alt tydet på at hun visste det selv også.

Ikke snu deg. Hvis du snur deg, faller du av sykkelen. Hvis du snur deg, blir du forvandlet til en saltstøtte. Hvis du snur deg, dør din elskede. Skjønnheten din. Lyset ditt. Mille snudde seg. Det var noe ensomt over det store, hvite, opplyste huset hun nettopp hadde forlatt. Hun hørte stemmer, gjester som ropte og lo, men lydene var tullet inn i tykk fløyel. Tåka kom til å ta dem snart. Huset. Hagen. Menneskene. Sweetheart like you. Mille fortsatte å gå.

People, I have discovered, are layers and layers of secrets. You believe you know them, that you understand them, but their motives are always hidden from you, buried in their own hearts. You will never know them, but sometimes you decide to trust them.

ETT ÅR YNGRE

Hvis du ikke gjør leksene dine,

sa Mor, kommer jeg ikke til å la deg

feire bursdagen din, & i stedet

for å bli ni, må du være åtte

i enda et år, & ingen av vennene dine

vil ha lyst til å leke med en

som er yngre enn dem, & skolen vil la

deg gå om igjen, & du blir nødt til å presse deg gjennom

alle de kjedelige timene en gang til,

& mens alle de andre blir eldre, vil du

være den samme, & du vil aldri klare

å ta dem igjen, siden du ikke

kan ha to bursdager på ett år,

fordi vi ikke har råd

til å gi deg to presanger.

Man måste väl älska sitt språk för att kunna vårda det och få det följsamt. Men jag tvingades erkänna att jag inte älskade det svenska språket, inte dess form och inte dess temperament. Jag kom någorlunda väl överens med det och det var en organisk del av mitt jag, men älska det kunde jag inte. Jag hade försonats med det så mycke man nu kan försonas med något man en gång hatat til vansinne, accepterat det som en ofrånkomlig del av mitt liv. Det jag inte fick av svenskan fick jag söka i finskan.