Bokelskere.no

This country is without hope. Even its garbage is clean, its trade lubricated, its traffic pacified. The latent, the lacteal, the lethal - life is so liquid, the signs and messages are so liquid, the bodies and the cars are so fluid, the hair so blond, and the soft technologies so luxuriant, that a European dreams of death and murder, of suicide motels, of orgies and cannibalism to counteract the perfection of the ocean, of the light, of that insane ease of life, to counteract the hyperreality of everything here.

"Fear," the doctor said, "is the relinquishment of logic, the willing relinquishing of reasonable patterns. We yield to it or we fight it, but we cannot meet it halfway."

Se også svensk utgave >, med sitater

Nothing evokes the end of the world more than a man running straight ahead on a beach, swathed in the sounds of his walkman . . . Primitives, when in despair, would commit suicide by swimming out to sea until they could swim no longer. The jogger commits suicide by running up and down the beach. His eyes are wild, saliva drips from his mouth. Do not stop him.

With grown people, a road led either to heaven or hell, but with children there were always stops along the way where their attention could be turned with a trifle.

She thought the word, Jesus, should be kept inside the church building like other words inside the bedroom. She was a good Christian woman with a large respect for religion, though she did not, of course, believe any of it was true.

I am like a small creature swallowed whole by a monster, she thought, and the monster feels my tiny little movements inside.

A man who wanted to look better
But not younger is red
Swells of raw.
Later they will remove the staples.

Ten weeks later
They are younger.
They pull over
Their head a sock of skin.

Which way I fly is Hell, myself am Hell

Svelget mellom umåteholden luksus og umåteholden nød sprenger den menneskelige dimensjon.

Hemma hade de inte alls tagit väl upp att jag skrivit in mig
i nykterhetslogen. Det hade att göra med mångahanda orsaker.
Ingen av dem hade någonsin varit med i en förening av något slag.
På godset hade all världslig föreningsverksamhet varit illa sedd
om inte direkt förbjuden.

Statarna och torparna hade aldrig varit organiserade, och den
fackliga rörelsen som man enbart hört ryktas om, hade i världskriget
slagits sönder.
Baronen och friherrinnan på godset skulle inte ha tålt dylika påfund
bland sitt folk. Både herrskapet och de underlydande själva hade
varit uppskrämda inför varje form av nymodigheter.

Mina föräldrar hade lärt sig betrakta allt slags föreningsfolk som
en lägre art av människor. Ett märke på ett rockslag väckte stark
misstänksamhet. Från godstrakten hade de fört med sig misstron till
småbrukarbygdens och stationssamhällets försök till sammanslutningar.

Utom godtemplarlogen utgjordes de inte bara av arbetarkommunen,
blåbandsföreningen och den lilla idrottsföreningen, utan också av en
kooperativ handelsbod. Mina föräldrar ville visa sin självständighet
genom att använda den privata handelsbon, för så skulle herrskapet
ha gjort --- som fallet var när de av rädsla för att bära sig dumt åt
inte vågade rösta vid något slags val, var det också när det gällda
föreningarna. De var ängsliga för att de skulle hoppa i galen tunna.

Orsaken till föreningsskräcken hade ingen tänkt närmare på. Men till
den allmänna rädslan för att allt slags föreningsliv kunde locka
ungdomen på villovägar, fogade de sina mer personliga betänkligheter.

I mitt fall var det min mors olust för att det skulle se ut som jag
inte trivdes hemma om söndagarna, utan behövde ge mig av till en
förening, som till råga på allt hette Hemmet.
Folk skulle komma att prata om det. Hon ansåg att det gick hennes
ära för när att jag föredrog ett surrogathem framför mitt riktiga hem.
Därvidlag spelade det inte någon roll att det var en nykterhets-
förening. Teaterpjäsen jag hittat på, som de hört en del talas om,
räknade min mor också som att jag skämt ut mig, "drivit spektakel".

--En redig karl tar sig en sup, och behöver ingen förening till
hjälp för att säga nej, sa min bror, det var den gängse åsikten som
till och med min far skulle ha underskrivit, om han kunnat skriva.

Tecknet på att godtemplarna en dag skulle besitta hela vår planet,
märket med jordgloben, som jag hade på slaget till min kavaj,
uppkallade till förakt -- isynnerhet hos min bror.
--Ska du inte ha ett märke på undertröjan också?

Mitt uppsåt med att gå in i godtemplarlogen, utom det för att få
tillgång till bibliotekets böcker och komma i kontakt med människor,
vågade jag minst av allt förråda. Det var mitt drömmål att åtminstone
komma i närheten av Lydia Backe.

(...)

The truth about the world, he said, is that anything is possible. Had you not seen it all from birth and thereby bled it of its strangeness it would appear to you for what it is, a hat trick in a medicine show, a fevered dream, a trance bepopulate with chimeras having neither analogue nor precedent, an itinerant carnival, a migratory tentshow whose ultimate destination after many a pitch in many a mudded field is unspeakable and calamitous beyond reckoning.

The universe is no narrow thing and the order within it is not constrained by any latitude in its conception to repeat what exists in one part in any other part. Even in this world more things exist without our knowledge than with it and the order in creation which you see is that which you have put there, like a string in a maze, so that you shall not lose your way. For existence has its own order and that no man’s mind can compass, that mind itself being but a fact among others.