Klikk på en bok for å skrive en omtale.
Kvällen den 10 maj 1933 lystes hela Tyskland upp av bokbål. På Opernplatz i Berlin hade 40 000 människor samlats för att lyssna på nazisternas propagandaminister Joseph Goebbels flammande tal, där han förklarade att elden markerade slutet för Weimarrepublikens dekadenta kulturliv. Böcker av Marx, Mann, Brecht och Hemingway blev lågornas rov.
Bakom bokbålen finns dock en annan, mer okänd berättelse: den om hur nazisterna plundrade tusentals bibliotek och stal miljontals böcker i de ockuperade länderna. Två fruktade män, SS-ledaren Heinrich Himmler och naziideologen Alfred Rosenberg, tävlade om att lägga under sig Europas litterära arv. Himmler samlade till ett enormt bibliotek om "rikets fiender" på SS-högkvarter i Berlin. Ideologen Alfred Rosenbergs plan var än mer ambitiös - att lägga grunden för ett helt nytt nazistiskt forsknings- och högskoleväsende. Där skulle Tredje rikets framtida ledarelit fostras och en rad nya forskningsinstitut inrättas för att rättfärdiga erövringar och folkmord på judar, romer och politiska fiender.
I Boktjuvarna berättar Anders Rydell om ett av nazisternas mest skrämmande projekt. Han har rest över den europeiska kontinenten i tjuvarnas spår på jakt efter de försvunna biblioteken och de stulna böckernas ovissa öden.
Utdrag fra Svenska Dagbladets anmeldelse høsten 2015:
Nazisterna beslagtog inte bara Europas konstskatter utan även enorma mängder böcker. Anders Rydell har skrivit en fascinerande bok om deras försök att skriva en kulturhistoria utan inflytande från rikets fiender.
Lenke til Anmeldelse i Dagens Nyheter 23.09.2015:
Albert Bonniers Förlag omtaler denne romanen slik:
Syrenerna står i full blom och Wadköpings största evenemang står precis för dörren. Det är dags att fira studentexamen och värdshusvärden Markurells högt älskade son Johan ska förhoppningsvis snart svinga mössan i luften. Johans svaghet i vissa ämnen skapar dock problem och det är osäkert om han kommer att bli godkänd. Markurell skruvar åt tumskruvarna på stadens potentater för att hjälpa sonen och hotar till och med stadens främsta industriman. Något han inte borde ha gjort. Markurell får veta en sanning som skakar hans liv i dess grundvalar, och liksom en gång Job måste han lära sig ödmjukhetens nödvändighet.
Markurells i Wadköping (1919) är den lika uppsluppna som tragiska berättelsen om den rävröde Markurell och hans gränslösa kärlek till sonen Johan - en av de mest hjärtslitande far- och son-skildringarna i svensk prosa.
Sveriges Television laget i 1968 en tv-serie basert på boken. Serien ble sendt på nytt i 2015.
Fra forlagets vaskeseddel:
Fru Ingeborg Balzar är chef för en modeaffär som hon med framgång driver efter sin mans död. Hon är mor till två vuxna barn och lever ett välordnat familjeliv. Mot sin vilja förälskar hon sig i sin svärson och idyllen raseras.
Hjalmar Bergmans Chefen fru Ingeborg publicerades ursprungligen år 1924.
Sveriges Television lanserte i 1993 en miniserie i 4 deler basert på romanen. I SVTs arkiv oppsummeres handlingen slik:
I 20-talets Stockholm drivs det etablerade modehuset Balzar av fru Ingeborg - kompetent chef, medelålders änka och tvåbarnsmor. Omedvetet motvilligt är hon på väg att lämna över firman i sonen Kurts händer. Hon känner sig ensam och när dottern Sussi oväntat förlovar sig med den unge löjtnanten Louis de Lorche, glider fästmannen behändigt in i tomrummet.
Siden det ikke ligger noen vaskeseddel eller beskrivelse av boken i oppslaget på bokelskere.no, legger jeg inn lenker til et par anmeldelser jeg fant på nettet. Det gjør det i alle fall lettere for meg å orientere meg/påminne meg selv om hva boken handler om.
Anmeldelse av Clare Clark i The Guardian (UK) 30. mars 2018: https://www.theguardian.com/books/2018/mar/30/the-immortalists-by-chloe-benjamin-review
Anmeldelse av Benjamin Evans i The Guardian 4. mars 2018:
https://www.theguardian.com/books/2018/mar/04/the-immortalists-chloe-benjamin-review
Anmeldelse i The New York Times 19. januar 2018:
https://www.nytimes.com/2018/01/19/books/review/chloe-benjamin-the-immortalists-best-sellers.html
“Maud’s Line” takes place during the late 1920s and features an 18-year-old female character named Maud, who lives with her father and brother on their original Cherokee allotment land.
Kilde: http://www.cherokeephoenix.org/Article/index/9820
The 1920s were intoxicating – Interview with Margaret Verble
Maud’s Line isn’t your average 1920s novel. You won’t find flappers and bootleggers, speakeasies and gangsters. This is Prohibition Era away from the big cities, where the echo of jazz music and parties reach, faint and almost alien, but still strong enough to ignite young people’s desire.
This is the story of a young, ambitious woman, born in the countryside, but made to live in the big, comfortable city.
Maud is willing to go a long way (even too long a way, in my opinion) to attain the life she wants and leave behind her family and her land, neither of which seem to have as high a value as city life for her.
Maud is a very strong-willed character, though it may be argued that not always does she use her strength in a constructive way, but whatever you think about her, she will give you plenty of food for thoughts.
Novellesamlingen Prinsessen på glassberget er digitalt tilgjengelig på Nasjonalbibliotekets nettsider: http://urn.nb.no/URN:NBN:no-nb_digibok_2010070605007.
A vivid and superbly written account of the unravelling of one of the great intellectual puzzles, set against the backdop of Europe in the Napoleonic era.
When Napoleon invaded Egypt in 1798, his troops were astonished to discover ancient temples, tombs and statues, all covered with hieroglyphs the last remnants of an unreadable script and a language lost in time. On their return Egyptomania spread rapidly and the quest to decipher hieroglyphs began in earnest.
Jean-Francois Champollion was obsessed with ancient languages from a very young age, and once he heard of the unreadable ancient Egyptian text he had found the challenge to which he would dedicate his life: the decipherment of hieroglyphs. Despite poverty he made gradual progress, although he had to fight against jealous enemies, both professional and political, every step of the way a dangerous task when in post-Revolutionary France a slip of the tongue could mean ruin, exile or even death.
Failure threatened, as he was only one of many attempting to read the hieroglyphs, and his main rival, the English Thomas Young, claimed that decipherment was imminent, but Champollion refused to be distracted and finally, in 1822, he made the decisive breakthrough: he was the first person able to read the ancient Egyptian language in well over a thousand years.
Critical Praise
‘A fascinating and elegantly written biography of Champollion, doing justice to one of the great stories of academic heroism.’
Simon Singh, Sunday Telegraph
‘A fascinating account of the race to unlock the cryptic language of the pharaohs’
Giles Milton, Daily Mail —
Bokomtale i den canadiske avisen The Globe and Mail: http://www.theglobeandmail.com/arts/books-and-media/stories-about-storytellers-by-douglas-gibson/article4248844/
Forlagets omtale av boken:
In 1959, just one step ahead of the law, Ian Ferguson’s parents left the sophisticated big-city life of Edmonton and ended up in Fort Vermilion, 846 km due north. It was meant to be a temporary move. Ian’s father lasted ten years before he made his escape; his mother remained until recently. Fort Vermilion, once a fur-trapping frontier town, was predominantly aboriginal, the third poorest community in Canada. Like their neighbours, the Ferguson kids—Ian and his six brothers and sisters—grew up without indoor plumbing, central heating or electricity. Living closer to the Arctic Circle than to the American border, without the influences of television or radio, Canada was a dream to them, as faraway and exotic as England or Australia.
Beginning with the dramatic events surrounding his birth—including a paddlewheel ferry heading for destruction, a legendary rowboat trip, and a life-and-death race against time—Ferguson moves on to recreate adventures involving loophole ceremonies, life-saving encounters with indigenous medicines, tea dances, stolen hockey sticks and a boy lost in the woods.
Funny with sad bits–and sometimes the other way around—The Village of Small Houses is an unforgettable story that lives, as Ferguson says, somewhere between Angela’s Ashes and Who Has Seen the Wind.
Forfatteren Ian Ferguson ble tildelt the Stephen Leacock Memorial Medal for Humour for denne boken. Hans yngre bror Will Ferguson er også forfatter og har også blitt tildelt the Stephen Leacock Medal.
Originaltittel: The Wayward Bus. Norsk oversettelse utgitt i 1947, oversetter Nils Lie. Digitalutgave av den norske oversettelsen tilgjengelig på Nasjonalbibliotekets nettsider.
Første gang utgitt på fransk i 1947. I 1949 kom den engelske oversettelsen "The Tin Flute", og boken kom på norsk i 1950, på Gyldendal under tittelen "Tinnfløyten".
Digitalutgave tilgjengelig på Nasjonalbibliotekets nettsider.
Forlagets omtale av boken:
When an enormous, self-help manuscript lands on Edwin de Valu's desk, it seems destined for the trash can. The trouble is this doorstopper is a unique thing--a self-help book that actually works--and before Edwin knows it, a chain of events has been started that will have enormous consequences not just for his own life, but for the world at large.
Boken er oversatt til engelsk under tittelen Farewell, Babylon, den engelske utgaven presenteres slik:
From the melting pot that was Iraqi society comes a tale, recounted by a grand old man of Canadian letters, of growing up as a Jewish boy in Baghdad in the 1940s.Naim Kattan was born into an intellectual Jewish family in Baghdad in 1928. He, his brother, and his friend Nessim were the only Jews in a group of young men who met every evening in a cafe to talk passionately abut creating a national Iraqi literature in their newly independent country. They had good reason, for although the Jewish community in Iraq dated back 2500 years, and Jews were abmong the best Arabic scholars in the country, they were never considered equals by the Muslim majority.In 1941, after British forces defeated the German-backed Iraqi insurgents, angry Bedouins entered Baghdad before it could be secured and began the Farhoud, the massacre of Jews in the city. The violence stopped just short of the Kattans' house, but the family immediately began the long application process for visas. Kattan began selling stories to literary magazines and speculating about the role of women in a country where even Jewish women wore veils. He eventually won a scholarship to the Sorbonne and left his family, not to be reunited with them until five years later, when he found them in a settlement camp in IsraelThis is a memoir of identity, of growing up in a tumultuous polyglot society, of change both personal and societal, of finding one's place in life. Here is a fascinating portrait of a people, a city, a state, and a culture that are as troubled today as Kattan found them sixty years ago.
På tittelbladet i min franske utgave står det "Roman" - men både forfatterens eget forord, og forordet til Michel Tournier, underbygger undertittelen "Mémoires d'un Juif d'Irak". Så: fiksjon eller erindringer? Kanskje en blanding?
Denne boken kan leses gratis i digitalutgave her: https://archive.org/details/marinerofstmaloc00leacuoft
Bokens fulle tittel er "The mariner of St. Malo: a chronicle of the voyages of Jacques Cartier". Jacques Cartier regnes som grunnleggeren av den franske kolonien som i dag er den canadiske provinsen Québec.
Yves Beauchemin er en canadisk forfatter født i 1941. En av hans romaner er kommet ut på norsk under tittelen Den satans katten. Romanen L'Enfirouapé ble første gang utgitt i 1971. Forlagets omtale av boken:
Un travailleur qui a tout laissé tomber se fait rouler par un député véreux. En prison durant trois ans, il réfléchit; à sa sortie, il entreprend de se venger. Il devient à sa façon, activiste. Ce roman, conçu avant que n'éclate la crise d'octobre 1970, ajoute à la politique une dimension qui ne s'y trouve pas souvent: l'humour. L'enfirouapé rassemble une galerie de personnages qui pourraient faire sourire ceux de Rabelais.
Dette er barndomserindringene til den canadiske forfatteren Michel Tremblay. Forlagets omtale:
La petite enfance de Michel Tremblay contient en germe la sensibilité et l’émotivité si vives de l’œuvre venir. Quand il ouvre le tiroir de ce paradis perdu, les trésors qu’il découvre sont plus vivants et plus savoureux que jamais, parce que plus de cinquante ans ont passé, qui les ont affi nés en vibrants récits. C’était l’époque où la magie du père Noël opérait encore et où les gentils mensonges des adultes tenaient lieu de vérités : ceux de son frère Jacques et de sa marraine Robertine, ceux de son oncle Josaphat et de sa grand-mère Tremblay, mais surtout ceux de sa mère Nana, qui mêle bonne et mauvaise foi avec un égal bonheur et dont le rire sonore fuse à travers tout l’univers de l’écrivain.
Jeg oppdager her at forfatterens mor bærer samme navn som hovedpersonen i hans romansyklus "Le Diaspora des Desrosiers" - Nana. Tilfeldig? Neppe.
Dette er tredje bind i romansyklusen "La Diaspora des Desrosiers". Dette er forlagets omtale av boken:
Août 1915. Montréal suffoque et la guerre fait rage en Europe. Maria amène ses enfants, Nana et Théo, en vacances à Duhamel, dans les Laurentides, en compagnie de ses soeurs, Teena et Tititte.
Avec une fi nesse de peintre jouant des infi nies nuances de la lumière, Michel Tremblay fait se rencontrer lors de cette escapade initiatique l’âme des plus vieilles montagnes du monde, dit-on, et celles de ces femmes attachantes, prises dans des lignes de vie aux parcours étourdissants, qui tissent de livre en livre la toile de La Diaspora des Desrosiers. Confi dences et secrets de famille fusent jour et nuit dans ce roman gorgé d’émotions fortes, célébration du pouvoir de la nature dans la formation de l’humain. La contrée fabuleuse des sentiments de Nana devient une vaste forêt enchantée et dangereuse où s’agitent aussi, dans les remous de son anima, les lapins d’Alice et les diables de la Chasse- Galerie.
Ce troisième volet de La Diaspora des Desrosiers montre l’extrême acuité de la sensibilité littéraire de Michel Tremblay, dont l’oeuvre dramatique et romanesque compte plus de soixante livres.
Bind I heter "La Traversée du continent", og bind II heter "La Traversée de la ville".
Goodreads-nettstedet har en liste over alle ni bøkene i romansyklusen.
Engelsk Wikipedia har en lengre artikkel om Michel Tremblay, som er en av de fremste nålevende forfatterne fra Quebec-provinsen.
Dette er annet bind i romansyklusen "La Diaspora des Desrosiers". Første bind er "La traversée du continent". Dette er forlagets omtale av bind II:
Octobre 1912, à peine arrivée à Montréal depuis le Rhode Island, Maria Desrosiers a l’intention de faire venir de l’Ouest sa fille Nana pour l’aider à prendre soin d’un bébé qui naîtra bientôt. Août 1914, un an après avoir traversé le continent canadien pour rejoindre sa mère, Nana frémit en entendant les rumeurs de la guerre : comment pourrait-elle retrouver son paradis perdu, ses plaines de la Saskatchewan ?
A deux ans d’intervalle, mère et fille deviennent des fugueuses et parcourent un jour la même rue Sainte-Catherine, ces Champs-Elysées de Montréal, pour tenter de rattraper leurs vies en déroute. Emportées par la nostalgie des lieux qu’elles ont quittés, elles espèrent recoller les morceaux de leurs rêves, brisés comme une tirelire par le marteau du destin. Traversant ainsi la ville dans un chassécroisé fébrile, elles sentent bouillonner fort en elles la maladie des Desrosiers : changer le mal de place en pensant que le bonheur se trouve ailleurs…
Après La Traversée du continent, paru en 2007, ce second volet de La Diaspora des Desrosiers plonge aux racines mêmes de l’oeuvre balzacienne de Michel Tremblay en redonnant une enfance à Nana, celle qui deviendra la fameuse Grosse Femme, pierre angulaire de son univers si attachant.
Omtale av boken på GoodReads: http://www.goodreads.com/book/show/16124493-a-bird-s-eye,