Bokinköpsstopp till trots kunde jag inte motstå att hjälpa Gol bibliotek att städa i hyllorna. Detta var en upplaga som det har kommit en nyare av varför boken utrangerades och såldes för 5 kr.

Men oj så läskig, härligt skön och skrämmande som den här boken var. Tänk att få ta hämnd på sina mobbare på ett så rått och brutalt sätt... Vem har inte i sina svartaste stunder under uppväxten önskat sig en sådan vän? Detta var något helt nytt i läsupplevelse för min egen del. Har läst boken två eller tre gånger men upptäcker nya finesser i den varje gång. Har även filmen och ser om den ibland.
Författaren som även själv har läst in sin bok har en så lågmäld ton att de ruskiga spännande sakerna blir som knottror på huden och ståpäls mer än att magen drar ihop sig.
Citat Göran Hägg 1001 böcker...:
"Vampyrtemat gör också den svenska förorten, som få velat skildra på riktigt, som den såg ut när många av oss växte upp där, spännande och intressant som aldrig förr. Jag vet knappt någon lika god skildring av den miljön. I varje fall ingen lika spännande och välskriven."

Gripande skildring om hur författaren som tonåring söker efter sin okände far och när hon äntligen får kontakt med honom. För mig blir detta väldigt personligt eftersom jag aldrig lärde känna min far som dog när jag var liten. Som jag har önskat mig att han skulle finnas så att jag kunde fått lära känna honom så jag lider verkligen med Marianne i hennes tuffa kontakt med sin snobbige far.
Om den här boken har filmats så har jag missat det, men den är som gjord för att bli film!!
Citat Göran Hägg 1001 böcker...:
"Det är den gripande historien om hur författaren som tonåring upptäcker sin fars identitet, söker upp honom och försöker bli älskad och accepterad. Inledningskapitlet berättar den sorglustiga historien om det första, fruktlösa försöket till kontakt då dottern är sjutton år. Sedan lyckas det och vi får möta den efterlängtade.
.....Men skildringen av dotterns försök att nå honom och långa väg till insikt är lysande."

På ett humoristiskt vis slår han hål på våra vanligaste vandringsmyter med den folkloristiske vetenskapsmannens intresse för allt som sker oss människor emellan. Jag har hört honom föreläsa och prata med honom efteråt och han är verkligen underfundigt slagfärdig även när han inte har ett auditorium framför sig. Samtidigt så otroligt ödmjuk. Fast...ibland så litar jag inte riktigt på det han säger för det kan ju vara sant.... även om det alltid handlar om en tredje persons upplevelser...
Citat Göran Hägg 1001 böcker:
"Jag vet inte om jag är ovanligt godtrogen, men jag kunde när boken först kom ut rodnande konstatera att jag inte bara hört utan även fört vidare minst ett tiotalav de etthundra orimliga skrönorna.
Som helhet ett viktigt, humant och skrämmande roligt verk!"

Läste boken på svenska (Den långa flykten) minst två gånger och älskade den lika mycket som den underbara filmen. Minns fortfarande att kaninerna kallade bilar för hurundudu. Paul Simons fantastiska filmmusik Bright Eyes som ringer i öronen gör det inte sämre heller.
Citat Göran Hägg 1001 böcker:
""Ett av de intressantare avsnitten är vistelsen i den trygga kaninstaten Efrafa, där absolut militär ordning råder. En nidbild av det då ännu existerande Sovjetsystemet. De vandrande kaninerna inser efter hand nackdelarna, rymmer fältet och drar vidare på jakt efter sin egen kulle, Watership Down som den heter i människornas värld."

Mmmm vilken fantastisk bok säger jag bara. Undrar hur det kan komma sig att jag inte har läst den förrän nu? Har ju haft vänner som bodde i Chile 1973 under militärkuppen och som berättat för mig hur det var i den brutala kuppens dagar och hur de hade det i landet före dess under Allendes regim. Kanske beror det på att jag blir lite skeptisk till böcker som höjs till skyarna av många. I det här fallet var det dock härligt att få denna läsupplevelse!
Citat Göra Hägg 1001 böcker...:
"En stor och gripande berättelse. Magisk realism som på något vis känns verkligare än verkligheten."

Men hallå Leif GW Persson! Var har du din så underhållande sarkasm i den här boken?
Något av det tradigaste jag har läst och jag kan inte ens hålla ordning på vem som är vem av poliserna. Saknar humorn, sarkasmen, de knivskarpa avslöjandena och allt annat som jag anser mig kunna känna igen annars hos denne författare, men han har ju sina bra perioder och sina perioder som han är på fyllan enligt honom själv, så då är väl denna tråkiga bok skriven i en dålig period. Eller så har han blandat ihop detta med en avhandling i kriminologi. Ämnet är ju egentligen väldigt bra och han har ju alla fakta men varför göra det så trist? Eller kan det vara så att boken har tappat humorn och finessen när den blev översatt till norska? Kanske skulle jag testa att läsa den svenska originalversionen men det tar nog ett tag innan jag satsar minst elva timmar som det tar att lyssna på boken igen. Har andra böcker som jag hellre vill höra...

Finstämd bok som jag läste en gång för något år sedan. Mindes inte att jag tyckte så mycket om den som jag gjorde nu så den blev alltså bättre av att läsas om! Eller så berodde det på vilken stämning jag själv befann mig i.
Det allra bästa är början där beskrivningen om hur huvudpersonernas relation utvecklas är något av det bäst skildrade kärleksförhållandet mellan ett omaka par som jag har läst. Tyvärr utvecklas boken såsom livet inte i den riktningen som kanske hade varit den allra bästa, men det komplicerade förhållandet är dock känsligt och fint skildrat. Ibland känner jag när jag läser att jag skulle vilja ruska om berättarjaget och öppna ögonen och munnen på honom, men då hade det blivit en annan bok.
Kan säkert tänka mig att läsa om boken om några år vilket inte hör till vanligheten. En riktig läsupplevelse tyder detta på.

Om inte detta är Mankells allra bästa? Läst den minst fyra gånger eftersom jag finner nya detaljer i boken varenda gång som gör den värd att läsas. Om och om igen. Både på norska och på svenska....

Läser den svenska översättningen Trollkarlen från Oz som CD bok där Ingemar Nygren läser för mig.
Jag blev positivt överraskad över hur bra den här boken verkligen var! Hade räknat med en sockersöt halvsliskig sak, men ack vad jag bedrog mig. Ibland blir språket lite ålderdomligt, men i det stora hela är det en annorlunda bok för små och stora barn!
Ska se om jag kan få tag i filmen som jag inte har sett.

Torsten Wahlund läser denna klassiker för mig på svenska.

Jag märkte att jag hela tiden valde andra böcker framför denna och det har nog att göra med att det är en CD bok och inte en som jag kan ha med mig i Digispelaren eller telefonen. Lämnar tillbaka den och söker den i MP3 / Daisy format istället!

Läser som strömmande ljudbok den svenska versionen som heter De oskyldiga uppläst av Reine Brynolfsson.
Väldigt oförutsägbar bok men jag saknar glimten i ögat som fanns i Kamelklubben. Baldacci kan skriva böcker som jag läser flera gånger men detta var inte en av dem. Tyvärr.

Periodvis är boken väldigt bra men sen kommer det riktiga grodor såsom när en psykolog inte känner till vad psykoanalys är... När huvudpersonen berättar är det i presensform till skillnad från resten av berättelsen som är i imperfekt. Intressant grepp, men jag blir mest förbannad på hennes sturighet i att inte vilja kommunicera med sin fd bästa vän som är döende i cancer. Det finns en del glapp i storyn men jag läser gärna nästa bok.

Hoppsan! Det var den lättlästa versionen som fanns på bibliotekets strömmande ljudböcker. Hoppas att den är lika rolig som originalet sägs vara!
Lite tramsigt blir det tycker jag när vikarien på vårdhemmet ringer till polisen och hamnar hos den samme polismannen flera gånger. Normalt sett så hamnar man ju i en polisväxel någonstans i Sverige och får absolut inte prata med samma polisman tre gånger på rad!
Annars ler jag flera gånger åt de dråpliga gangsterna med rullatorer och deras trixande! En klart rolig bok som jag vet att min mamma (86) läser för de gamla på det äldreboendet som hon besöker varje fredag. Den har varit mycket uppskattad!

Älskade den här boken!! Kanske lite av det eftersom jag är en hängiven stickare och mår fint när jag har en stickning mellan mina händer. En maska i taget...
Även för den som inte stickar kan detta vara en fin bok som beskriver vänskap och livskriser och hur man lär sig att leva med det som har hänt eller med det som sker. Trots allt...

Bra beskrivningar om mobbning men jag får inte tillgång till den konstiga relationen mellan den lilla flickans frånskilda föräldrar. Förstår inte hur författaren kan skriva så insiktsfullt om ett ämne men utan inlevelse i ett annat lika svårt. Oavsett detta är det en bra bok som tar upp det svåra ämnet att förlora sitt barn. Bokens största behållning är ett tal som pappan håller till mobbningsledaren. Dessutom förstår jag inte hur en sådan dom kan dömas på slutet då jag inte anser att pappan var den skyldige...

Antar att detta är en barnbok. Den är i alla fall skriven på ett barnsligt sätt och med pekpinnar från en hundvalps perspektiv. Att man inte får kasta skräp och om man finner det i fjället så tar man det med sig exempelvis.
Hade väl väntat mig mer av hur en hund som ska bli utbildad ledarhund kommer i träning till det, men detta var mest om hur det var att växa upp vilket i och för sig är viktigt för en ledarhund. Att det är en bra miljö alltså vilket den här valpen hade fått. Att lägga ord i munnen på jycken som att hennes mamma hade talat om för henne att hon skulle komma till en familj och att de skulle skiljas åt tror jag dock är lite väl övermaga. När den egentliga träningen började så slutade boken. Suck Trodde att jag skulle få reda på saker om hur hunden tränades mer direkt vilket jag är nyfiken på, men så blev det alltså inte.

Underbar kärleksroman som även visar på en fungerande familj som på ett tufft, rejält och kärleksfullt sätt hanterar ungdomar med "problem". Bra att de olika karaktärerna får ge sin röst till handlingen och att det även är två olika inläsare till Carlos och Kiara. En härlig bok att bli glad av! Eller...det kanske heter en feelgood bok...

Fascinerande bok om Jungfru Isberg och hennes otroliga träsniderier. Alla som har vägen om Motala bör ta sig en tur till museet och se på de skulpturerna i miniatyr som hon med sin brors egentillverkade knivar har snidat i trä. Helt otroligt!!

Perfekta boken för den som vill hitta inspiration för att lära andra att sticka på en kväll. Använde mig av en del av idéerna när jag skulle ha stickkurs här på Gol för invandrarkvinnor och deras barn på en kväll. Det var superkul att se alla sitta djupt koncentrerade och sticka små snoddar. Vi gjorde mest nyckelringar, hårsnoddar och armband.
Ska se om jag kan få tag i den här boken eftersom jag vill ha den i min fysiska bokhylla för kommande kurser! Mitt ex nu var lånat från Sunne bibliotek som är mitt svenska favoritbibliotek. Det norska favoritbiblioteket är Gol där våra nya stickare hälsas välkomna till Strikkesirkel varje onsdag kl 17-19. På så sätt kan det bli något annat än en liten nyckelring...