Älskar den här kunnige författarens böcker eftersom de är så trovärdiga, mänskliga och spännande. Speciellt den här boken gav mig en känsla som efter att ha läst en feelgood roman hur underligt det än kan verka när det handlar om en hel hög med mord, men det är ändå så min upplevelse är och jag kommer att sätta in ytterligare en nylånad ( och nyinköpt digibok från Gol bibliotek) för att få mer av denna härliga känsla i kroppen. Vad som ger mig den här upplevelsen kan jag inte avslöja utan att berätta för mycket ur handlingen, så jag kan bara med mitt varmaste hjärta rekommendera boken till alla och envar!

Stämningen i bussen är hög, niorna har redan börjat tulla på sina matsäckar. De vuxna - lärare och anhöriga - beskärmar sig över en sådan aptit.

Uppe på fjället är solen försvunnen, när de kliver ur bussen kliver de rätt in i ett moln. Dimman var väntad och under vandringen kommunicerar lärarna med varandra via radio.

Plötsligt lägger sig främmande röster i samtalen, främmande manliga röster som inte verkar höra den yngre lärarens anrop. Utan förvarning viner så en kula tätt förbi huvudet på honom och han kastar sig ner samtidigt som han skrikande beordrar alla att omedelbart återvända till bussen - omedelbart! Eftersom de tydligen hamnat mitt i en älgjakt fast det är för tidigt.

När alla åter samlats vid bussen fattas Sammy. De finner honom snart. Han är skjuten i huvudet och bortom all hjälp.

Ganska snart får de också kontakt med jaktlaget som nu förstår att de vådaskjutit en femtonårig pojke till döds.

Siv Dahlin städar fjällstugor på entreprenad och tvingas hjälpa till på plats. Bränd Sven, en oförvitlig traktens man och den som avlossade det olycksaliga skottet, är förkrossad.

Efter en tid börjar Siv inse att Bränd Sven kan ha tagit på sig vådaskjutningen för någon annan. Klas Lekare gick i samma drevkedja och har nyligen dumpats av den döde pojkens mamma. Kränkta och hämndlystna galningar till män - Sivs alla lampor piper och blinkar. Men jaktlaget tiger, tyskar och stockholmare och Lekare är trots sitt namn inte alls att leka med, inte alls....

Ibland så blir jag så glad över hennes sätt att skriva och verkligen beskriva verkligheten i det karga Västerdalarna, men andra stunder får jag lätt spader på hennes analyserande som hon fläskar på med på ett von oben klämkäckt sätt. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men det är som att jag vill spola fram babblandet utan att missa ngt i dialogen eller handlingen. Hon skriver bra dialoger i alla fall och har alltid bra teman och miljöbeskrivningar samt de olika karaktärerna som hon kan gestalta otroligt levande.

Nu är jag till slut klar med denna bok. Det har tagit ett tag för det har för det mesta funnits andra böcker som varit mer intressanta, men samtidigt har jag velat veta hur det slutade och vem som... så jag har tuffat på lite då och då. Önskar att hon hade haft en redaktör som bantat ner alla konstiga flummigheter som kommer i långa sjok, för egentligen kan hon ju skriva bra. Det tar nog ett tag innan jag läser ngt mer av henne efter den här boken.

Jösses så spännande den här boken var! Jag kunde även uppskatta att känna hur paniken kramade om mig när Kajsa fick sina ångestattacker och hur fint barnen och relationen till dem var beskriven. Givetvis hoppas jag på att det finns fortsättning.
En kvart senare: HA! Jag har ju läst fortsättningen men trodde att det var boken före detta hände. Så förvirrad kan jag vara, men efter SVIK önskar jag mig en fortsättning i alla fall! Och så har jag lagt in att jag önskar mig den första boken som handlar om omsorgssvikt och barnhemsbarn.

Gillar det här med Wisting far och dotter som hamnar i osannolika historier som ändå blir sannolika satt i ett lite större perspektiv. Har missat den föregående boken som jag behöver få tag i för jag gillar detta.

Dessa tre fantastiska noveller grep mig om hjärtat och jag kunde leva mig in i alla personernas situation. Det är bara att önska och hoppas på att Ingvild H Rishöi fortsätter att skriva för det kan hon verkligen! Jag önskar mig en tjock roman om några människor såsom hon så väl har skrivit dessa noveller. En alldeles egen, hudnära stil har hon som blir oerhört raffinerad i sina hoppande i tempus.

Fantastiskt bra inläsning (som strömmande ljudbok) av Nicklas Engdahl. Hoppas att få höra honom mer!
Christoffer Carlssons debutbok gör mig nyfiken. Vill ha mer av denne så specielle författare! Hoppas nu bara på att han kan fortsätta i samma sköna, ruskiga, intensiva, spännande och särpräglade stil och inte blir slätstruken.
Handlingen kastas fram och tillbaka så det gäller att hänga med i handlingen som annars kan bli ack så förvirrande, men det handlar bara om koncentration för boken är en verklig kanondebut!

Läser svenska översättningen "Miss Jean Brodies bästa år" som strömmande ljudbok.

Så här skriver Göran Hägg i 1001 böcker...:
"Läst idag är boken främst en fascinerande, förbryllande och på rätt sätt skrämmande saga om våld, död och drömmar. Därnäst en tidlös moralpredikan om modet att stå det onda emot: "Det finns saker som man måste göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort"

När jag nu låter Astrid Lindgren själv läsa boken för mig är den just så spännande och underbar som den bästa av sagor kan vara, men jag tror att om det hade varit någon annan än Astrid Lindgren som hade skrivit om barnens sista hopp och dubbla självmord för att komma vidare från Nangijala till Nangilima, så hade det mött en stor kritik för att glorifiera självmord. Annars kan jag ju inte annat än älska boken och se allt det vackra framför mig som beskrivs i sagan.

Lite svårt att förstå, men tipset att istället för att klippa av körsbärsgrenar trä dem in i varandra till en boll gjorde mig överlycklig.

Älskar boken för att den har löst vårt problem med bevattning!! Smart förslag med hävert i olika tunnor....Varför har jag inte tänkt på det förut?

Egentligen en helt underbar bok, men det fanns inte ett ord om sork i den!! Råttor, möss, mullvadar, men inte sork. Eftersom det inte fanns med så fick denna annars så pedagogiska och kloka bok en trea.

Så här skriver författaren i ett brev till Land:
Ett häfte som handlar om flickan Klacken växer upp på landet i 1940-talets Östergötland. En av berättelserna handlar om vad Dilutin, ett starkt doftande tvättmedel, kan ställa till med. Passar bra som högläsning på äldreboenden.

Nu när jag själv har läst detta lilla häfte så kan jag nog hålla med författaren när honsäger att den passar som högläsning påett äldreboende. Eftersom jag själv känner mig lite för ung för det boendet så känner jag mig lite snopen efter att ha läst de korta berättelserna. De kanske passar för att få igång minnen hos de gamla och kan på såsätt fylla sin funktion. För övrigt har jag nog lite svårt för presensform i berättelser från forntiden...
Min mor somläser för de gamla kanske kan ha glädje av häftet.

Filerna på talboken såg konstiga ut, så det blir spännande att se om det går att lyssna på den!

Läser det svenska originalet "Mannen som älskade Yngve". Inläsare Magnus Ödéhn.
Ibland är texten så underbart briljant men så kommer det långa transportsträckor som jag nästan somnar på. Ville i alla fall höra hur det slutade så jag läste klart.

Läser den svenska översättningen "En gammal skandal". Inläsare Sven-Olof Persson

Citat Göran Hägg ur 1001 böcker du måste läsa innan du dör:

"En bok av en deckarförfattare, utgiven som deckare men egentligen omöjlig att genrebestämma."

"Det är hur som helst en oerhört lärorik och underhållande bok, som verkligen utvecklar läsarens kritiska förmåga. Hur är det egentligen med dagens politiska jätteskurkar, som Saddam Hussein och andra? Hur vet vi att de är så hemska som deras besegrare och bödlar låter oss höra i nyheterna?"

En samlingsvolym med 14 valda avsnitt ur Astrid Lindgrens mest älskade berättelser. Det är ett fint urval texter från bland annat böckerna om Pippi, Emil, Karlsson på taket och bröderna Lejonhjärta. Det är korta glimtar ur de kära böckerna och de ger en läslust hos mig att läsa dem som jag inte har läst. Det är Madicken och Rasmus som jag känner till lite sådär av någon outgrundlig anledning.

Inläsningen är inte Astrids egen så det blir som inte hennes böcker lika bra på riktigt, men om jag hade läst boken i pappersformat hade det säkert varit en väldigt bra samlingsbok. Det ska finnas bilder med i den enligt talboksinläsaren, men vad de föreställer omtalas inte. I alla fall så skänker Astrid Lindgren hela behållningen av försäljningen av boken till BRIS som ett bevis på hennes ställningstagande för de svagaste i vårt samhälle:barnen.

Läser om den nu i den svenska översättningen "Nattönskningen". Minns inte så mycket av den från det att jag läste den förra gången så det ska bli kul.

Läser svenska översättningen "Innan jag glömmer"

Läser svenska översättningen "En gyllene biljett till livet" inäst av Ove Ström.

Hoppsan! Jag missade att skriva stor bokstav på titeln, och det går inte att gå tillbaka och korrigera, samtidigt som jag skrattade åt att det på skivan står "Farliga ogiftiga män" som titel. Så kan det gå. Kasta sten i glashus...