Bokelskere.no

En av suffernes favorittmotstandere var selveste Jan P. Syse, juristen og Høyre-politikeren som av alle ting var leder av byggekomiteen for blindernstudentenes nye hus, Chateau Neuf på Majorstua. Den senere forsvarspolitikeren i AKP, Per Gunnar Gabrielsen, erklærte at ml-erne ville ta rotta på Syse. Den gammelvestkantske og ikke så rent lite arrogante Syse repliserte: «Jeg skjønner ikke hva herr Gabrielsen mener med at han skal ta min rotte?»

Det var så Emmy kom in i bilden för mig, på riktigt. Jag hittade henne på Joels säng under idolporträtten på de norska skidlöparna Vegard Hulgaard och Sigred Strömsted och Magne Storfjärt med flera.
Som väckte ett sådant raseri i en: breda guldmedaljsregnleenden i det skarpa vintersolskenet.

La oss tro det: IS er en husmorskole for mistilpassede europeiske kvinner. Kalifatet tar mennene seg av. Er det kanskje ikke det samme kjønnsrollemønsteret vi også har? Hva?

Elsa trodde at lingvistik skulle handla om språket som något givet och ovedersägligen existerande, vilket sedan skulle analyseras, men det handlar om språket som fiende och förtryckarverktyg.

I’ve tried to present some hints of the culture Elvis came out of as a set of forces that could have held him back and worn him down as easily as they gave him life; to build a context that puts us in touch with will and desire, not just smug sociology.

– Hva med «hjertets trær faller om», sa jeg. Og så noe som rimer på «om»?
– Brum! sa Frode. «Hjertets bjørn sier brum».

Min erfaring er at å sende venner håndskrevne brev dessverre ender opp som en slags høyttravende utgave av å sende dickpic: Man tvinger de fleste mottagere opp i et hjørne der de føler seg overkjørt, krenket og uten anledning til å respondere.

Hvis ens primære modus er å forholde seg til en online skjerm, er det ikke så lett å veksle den inn til en bok for en dag. Det er mange som oppgir at alle skjermer har gjort det vanskeligere for dem å lese bøker. Det er ingen som sier at bøker har gjort det vanskeligere for dem å sjekke Twitter eller TikTok.

Det er vanskelig å måle, men også vanskelig å betvile at det er blitt mindre boklesing i det offentlige rom. Boklesere på parkbenker og T-baner er blitt såpass sjeldne at de vekker samme entusiasme i meg som når jeg ser en bever eller en elg i skogen: Man vet at de ikke er utryddet, men de er artige å støte på allikevel. Før var boklesere mer som byduer.

At uttrykket «ok, boomer» også brukes om «gen X»-ere, de som er født mellom 1964 og 1980 og har selvbilde som uavhengige rebeller klemt mellom egoistiske gamle hippies og unge mennesker i Canada Goose-uniform, svir litt for meg.

Den økende skjermdominansen kan nærmest anses som en eneste stor hurtigbaklengsspoling av vår kultur. Alt som er blitt skilt fra hverandre, blandes nå sammen igjen. Jobbing i ferier og på kveldene, og fritidsaktiviteter i arbeidstiden. Røykepause hele døgnet.

People think they are seeing it in the Leader of Her Majesty’s Opposition, Jeremy Corbyn; but they are only seeing its wraith. I mean the hard revolutionary left, which was Christopher’s [Hitchens] proper home. To belong there you needed three characteristics: a) fire, b) dogmatism, and c) humourlessness. Corbyn hardly had any a), but he had b), and he had c) in sumptuous profusion. Hitchens, on the other hand, had plenty of a) and quite enough b), but no c) whatever.

Kommer du ihåg i början när vi höll på och skämtade om att vi var kulturtanternas Brokeback Mountain?

Kunnskapen var den samme, men anstrengelsen økte dens verdi.
Var det ikke sånn?
Eller var det bare nok en åttitallstanke? Da motstand var et kvalitetstegn? Støy i musikken, uleselighet i litteraturen?

Jeg måtte egentlig pisse, men prioriterte å komme meg ut av huset. Likte heller ikke å pisse ved siden av de nye kollegene. Kunne så klart tatt en bås, men da ville bare folk tro at jeg ikke klarte å pisse sammen med andre. Man kan si mye om meg, men nevrotisk vil jeg ikke ha på meg å være.

– Åsa, det var verkligen tråkigt att höra att du är kompis med Lena Andersson.

Morgonen grydde. Morgonen blev förmiddag mitt på dagen och eftermiddag innan jag satte mig på sängkanten och såg in i den ljusgula tapeten med ringblomsögon. Sakta kom gårdagskvällen ikapp. Jag hade sökt jobb och jag hade ringt john. Binnikemasken gnagde på tarmfeta ju mer jag insåg att jag nästlats in i ett finmaskigt barndomsnät som skulle hålla mig kvar i byn.

Mjøsa er eit landskap som er minst like mykje i meg som rundt meg. Også i Benidorm har eg Mjøsa i sjela, eg har Mjøsa i språket og tankane.

Same kor eg er i verda, ser eg rett på Mjøsa.

Fleire av funksjonshemmingane mine er genetiske og arvelege. Legg til at eg kjem frå ein familie med diabetes, fleire tilfelle av kreft og hjarteproblem, tidleg demens og passe mykje sinnssjukdom. Eg plar seie at eg er ein haltande, genetisk søppelhaug. Ei komplisert sjel i ein komplisert lekam. Å spreie desse tinga vidare har eg ikkje sett på som eit must.

Cecilia försökte koppla av med att läsa romaner. Av någon anledning valde hon Krig och fred, och efter bara tre kapitel kastade hon boken i väggen och skrek: "Men jag kommer ju inte ihåg vilka de här jävla ryssarna är." Martin föreslog att hon kunde gå över till noveller. Tjechov kanske?