Bokelskere.no

Han hadde tatt hendene hennes i sine - de så på hverandre - og hun kjente varmen fra hendene hans. Styrken i dem, og mykheten hun kjente, var kanskje hennes egen; en kan ikke vite det, når en holder noen på den måten.

Noen steder - hadde hun sagt - er så opplagte reisemål at man aldri kommer seg dit.

Stemmen hennes var ung. Ikke som et barns. Men ung og mild. En stemme, tenkte jeg, hun sjelden bruker. Det var en stemme man ville ønske å høre vakre ord fra - hvis en elsket henne, ville en ønske å høre henne si ting til en; en ville be henne hviske navnet sitt - uavbrutt.

Ja, universets skjønnhet er slående, og de enorme dimensjonene er ufattelige. Hundrevis av milliarder av galakser, som hver består av hundrevis av milliarder av stjerner, hvorav mange befinner seg flere milliarder lysår unna. Og når man kommer opp i avstander på flere milliarder lysår, begynner det å danne seg en synlig orden: Galaksehopene samler seg i et mønster med form som en labyrintisk graf. Prøv å konfronere hundre tilfeldig utvalgte mennesker på gata med slike vitenskapelige fakta; hvor mange tror du våger å påstå at alt dette har oppstått helt tilfeldig?

(...)

Du har rett i at ateismen min ikke har noe særlig solid fundament, (...) det ville være overmodig av meg å hevde det.

Ja, overmodig er ordet; til grunn for den humanistiske ateismen ligger et ufattelig hovmod, en helt usannsynlig selvgodhet.

med sin moralske utpresning, sin nasjonalisme som hvitner av nevrotisk raseri

med runde øyne, som en soldat når han stormer en sort skanse

i stedet for Jeg
rår nå – Vi!

"ren förstånd".

Dag Hammarskjöld gick fram och tillbaka i Sigtunastiftelsens arkader
med ett kompendium -- han läste systematiskt, lugnt, utan panik -
därför ytterst effektivt.
Jag antecknade häpen i min dagbok att Dag var den märkligaste student
jag mött i Sverige: Han er "ratio pura", skrev jag naivt nog; jag
spådde att han skulle bli svensk statsminister. (...)

..lyssnade jag med iver till varje ord av Dag. Han tog varje detalj-
fråga ytterst allvarligt, funderade länge innan han yttrade sig,
vägde omsorgsfullt och framförde sin mening med alla reservationer.
Samtidigt märkte jag att han var starkt tagen (...)
han var - blyg. Han kunde skämta, t o m spirituellt, men hans blick
var alltid litet - - tveksam eller öm, kanske bådadera.

Under åtskilliga diskussioner kom vi att långsamt upptäcka varandra.
Jag var naturligtvis den underlägsne och antecknade att jag äntligen
hade mött en överlägsen yngling, en karaktär av osedvanlig renhet
och med lysande förstånd, dessutom ridderlig, hövisk, allvarlig.

...annars hade han ingalunda haft idel framgångar, han lekte sig inte
alls till sina segrar, som mången tycks tro.
Han hade mött allvarliga akademiska motgångar i Uppsala, när han
efter studier i bl a franska och filosofi råkade ut för den bisarre
professor Brock, som helt enkelt refuserade hans specimen i national-
ekonomi, som han inte begrep. Ett nytt försök ledde til samma resultat.
Dag måste därför lämna Uppsala och flytta över till Stockholms högskola
där han trodde att hans teorier bättre skulle förstås.

Emellertid skulle han nu först ta en jur kand; jag minns att jag
häpen frågade honom, hur han hade kunnat komma på en så tokig idé.
Jo, han tänkte gå in i "förvaltningen". Jag skakade på huvudet --
för mitt gröna förstånd var det ofattbart, att en man med skapande
begåvning och stor självständighet kunde tänka sig en sådan bana.
"Tänker du bli förvaltare?" frågade jag.

Dag kom att disputera i Stockholm 1934. När jag (...) gratulerade,
svarade han: "Tack för din stora vänlighet att komma in till
disputationen och för brevet, som beredde mig djup och uppriktig
glädje. Du skulle ha hört av mig förr (...)
jag delar icke din uppfatning om disputationen; intellektuellt sett
var den ren cirkus med dialektisk ekvilibristik som huvudnummer.
På något sett tyckte jag riten var moraliskt mindervärdig. Den
fortsatte emellertid på ett lustigt sätt den duell mellan två
stilarter, som jag försökt inleda genom den "envetna" utformningen
av avhandlingen.
Ännu mera oense är jag med dig beträffande den intellektuella nivån
hos oss ekonomer. Vad som kan stödja din uppfattning, är den
utåtvändhet, den vana vid publik som är följden av ekonomernas
träning i den politiska diskussionen och förvaltningen, och som ger
dem ett sken av intellektuell styrka. Jag tror att naturvetarna
genomgående som vetenskapsmän är av mycket bättre material, fast de
saknar den yttre avslipning som låter dem komma till sin rätt.
Men denna min uppfattning beror på den stridsinställning mot vissa
drag inom ekonomien jag redan bekänt mig stå i, och jag är därför
litet misstänksam mot den."
_

('Idyll och orosmoln' Memoarer I av Sven Stolpe.
Forlag Askild & Kärnekull 1974, isbn 91 7008 4114
Svensk utg i 3 bind, oppr. planlagt som 4 bind )

Hvordan skulle jeg unnlate å besynge meg selv hvis jeg helt og holdent er unik, hvis hver av mine bevegelser er et gigantisk gåtefullt mirakel.

Jeg vil verken ha verden eller drøm. Jeg vil ha min frihet, min menneskelige kjærlighet