Omtale fra forlaget
Grunnen begynner å gynge under den kjente forfatteren Lillemor Troj. Hun sitter med et manus i hendene som handler om hennes eget liv. Manuset er skrevet av en kvinne Lillemor kjenner godt - en kvinne som selv ønsker å bli en anerkjent forfatter. De to ble aldri venner, men har i flere årtier vært dypt avhengige av hverandre. Nå truer den andre kvinnen med å ødelegge lesernes oppfatning av Lillemor Troj som en klok og elskelig person. Kerstin Ekmans nye roman er en løssluppen lek med autofiksjonens form og en kvass skildring av det litterære livet. Men først og fremst er det fortellingen om to svært ulike kvinners liv, om løgn og sannhet, ensomhet og fellesskap.
Forlag Aschehoug
Utgivelsesår 2013
Format Innbundet
ISBN13 9788203217463
EAN 9788203217463
Omtalt sted Sverige
Språk Bokmål
Sider 366
Utgave 1
Finner du ikke ditt favorittbibliotek på lista? Send oss e-post til admin@bokelskere.no med navn på biblioteket og fylket det ligger i. Kanskje vi kan legge det til!
Jeg likte denne romanen da jeg leste den i april 2013. Link til et blogginnlegg jeg skrev med link til et intervju om forfatteren.
Tänker läsa den på svenska dvs Grand final i skojarbranschen. Här är en länk till en annorlunda "intervju" där Kerstin Ekman själv har fått svara på tio citat ur den egna boken!
http://www.dn.se/dnbok/asa-beckman-moter-kerstin-ekman-tio-meningar-ur-arets-basta-bok/
Nu har Katarina Ewerlöf läst boken för mig. Kanske hade jag gjort mig alldeles för höga förväntningar, för jag ska säga att jag faktiskt blev lite besviken. Baba var inte så otrevlig som jag hade trott och Lillemor inte så fjolligt ointelligent som jag åxå hade gjort mig en föreställning om. Dessutom hade jag svårigheter att hänga med ibland när det bytte mellan Baba och Lillemor, mellan forntid och nutid. Kanske blir det tydligare om man läser pappersutgåvan av boken, men som ljudbok hade jag svårt att urskilja bytena. Det är alltid en fördel när olika personer läser in olika berättarjag.
Nu tror jag ju inte att Bonnier Audio läser och tar till sig detta, men nu har jag i alla fall fått det sagt. Och... vem vet? Kanske finns det någon som faktiskt läser detta med kontakter inom förlagsbranschen...
Dette var en kjedelig historie. Den handler om autofiksjonens form og er en kvass skildring av det litterære livet.
Ingen diskusjoner ennå.
Start en diskusjon om verket Se alle diskusjoner om verketMen jeg har også lært henne noe. For eksempel : Hvis man ikke i løpet av de første sidene kan regne ut hvilken årstid man er havnet i, skal man legge fra seg romanen.
En gang hadde han bedt henne stikke hånden ned i bukselommen hans, og hun trodde han gjorde en grov tilnærmelse. Men han hadde en ekornunge i lommen. Den var myk, men bet henne i fingertuppen.
Man løper ikke sin vei. Man smiler og glir unna. Det er vel det som kalles å flørte med livet. Er det så foraktelig?
”Hon trodde att det var självförtroende man behöver för att skriva. Men hon hade fel. Man behöver anonymitet.”
”Hon hade egentligen ingen fantasi, för hon försökte hålla sitt inre städat.”