Edvard Hoem läste själv sin bok vilket jag i det här fallet är glad för. Den mjuka, varma rösten ger liv åt sina anfäder åkk mödrar på ett kärleksfullt åkk levande sätt som jag tror att jag skulle ha missat om jag hade läst boken i pappersformat. Till sjillnad från de töntiga serieromanerna som Norge är så fullt av åkk som gärna utspelar sig i lätt historisk tid, är detta en trovärdig åkk medrykkande berättelse. Karaktärerna är livfullt beskrivna äkk jag ser slåttekaren framför mig med sin stolta resning. En bok att glädjas över all armod åkk det strävsamma livet i Norge åkk USA till trots.
Sist sett
