Bokelskere.no

Det går helt enkelt inte att försörja sig på musik. Och kan man inte försörja sig på musiken riskerar den att bli just det som brittiska pressen länge misstänkt — en syssla som endast vissa kan ägna sig åt i väntan på att få ärva pappas gods i Oxfordshire.

Kents musikalska gärning hade alltid handlat om att vara en underdog och deras aura byggde på att de var finsk arbetarklass från Eskilstuna. Men de sjöng om villaförorternas doom and gloom, inte om livet i hyreslimporna. När de var som bäst spelade de vinprovningsgoth för ett Sverige som älskade dem i själ och hjärta.

Och The Knife gick i bräschen för denna popkulturella gentrifiering. Genomgående tog syskonen Dreijer «låga» uttryck — kabarén, dragshowen, karaoken, panflöjtsstämmorna och den bästsäljande eurotechnostjärnan Blümchen — och sålde in dem till Det Kongelige Teater och diverse avantgardistiska danskompanier. I Shaking the Habitual-turnén fans referenser till Margaret Atwood och Foucault i låttitlarna. Dansnumren var gjort i samarbete med en koreograf på Cullbergbaletten.

Så blir hun smidd i hymens lenker og snubler ned midtgangen til Mendelssohn. Ute blir de møtt med kaskader av ris fuglene siden skal spise, svulme opp og dø av.

Hun har ingen forestilling om hva som skulle være et godt liv, men er overgitt til øyeblikket og sine egne vekslende understrømmer, som drivved.

Renslighet er en dyd som hører til arbeiderklassen.

Det finnes ikke ideer i hodet hans, bare begivenheter.

Ingenting er så hardnakket, ingenting så gjenstridig som håpet, særlig hvis det er grunnløst, håpet er som ugress.

Men hun ville aldri snakke om bøkene. Hun slukte bare sidene og gjemte dem innvendig. Kanskje det var det som gjorde at hun iblant var så vanskelig å lese, alle bøkene som drev rundt inni henne.

Over himmelen lå stjernene strødd som diamanter, og en florlett sky draperte månen som et brudeslør.

...den arrogante arrogansen Bugs hadde opplevd hos så mange svarte, og som alltid hadde fått ham til å føle seg så pinefullt ille til mote sammen med dem. De slo deg i ansiktet med fargen sin. De trakk en grense, og så foraktet de deg om du kom over på deres side, og hatet deg om du forble på din egen.

Og ikke en av de ungdommene var verdt det lille støvet som skulle til for å få dem til å pusse nesa.

Jeg hadde jaktet på hunkjønn hele livet, uten å bry meg om at det som hale i den ene enden, har tenner i den andre, og nå ble jeg skikkelig bitt.

Da Einar kom inn i stova, sa han: 'Mørkt er det i kongens målstove.' I same blinken sprang nokre menn på han, somme stakk og somme hogg.

Jeg foretrekker så langt å være gammel. Jeg vil ikke kalle det alderdommen, for det lyder som en dom, liksom ungdommen. At man er dømt til å være ung, fordi man ikke kan annet. Men som gammel kan man godt være noe annet. Som gammel kan man ha - og har - alle aldre i seg til sin rådighet.

'Godt har kongen fødd oss; enno er eg feit om hjarterøtene.'

'Det er måndag i morgon, herre,' sa han.