Bokelskere.no

Ga meg aldri blomster, men kom en gang hjem med en lommekniv.

Hon försökte läsa men var inte van vid det och blev bara oroad och nedstämd. Böckernas människor var onåbara och det enda de gav henne var en ännu starkare förnimmelse av liv som gick förbi utan att hon fick vara med om det.

Han tecknade så vackert, tänkte Stein. Ingen har haft så vackra linjer. Så lätta och rena, det såg ut som om han hade haft roligt när han drog dem.

Han sa långsamt: Förstår du det här, förstår du att man inte har råd, man har inte tid att ha bråttom.

Jag har sett många landskap som är alldeles för vackra för solsken.

Men hans tankar uppehöll sig ständigt vid kvinnan som tyckte om tåg. Hon blev en lek. Han gav henne egenskaper, olika karaktärsdrag, upplevelser, ett yrke, till och med en barndom, han gjorde henne stark, modig och hemlighetsfull. Det var första gången under sitt medvetna liv som han intresserade sig för en annan människa.

Ibland, vid mitt kvällste kan jag få en egendomlig känsla av att inte finnas till, nästan som om jag aldrig hade funnits. Det är en av de detaljer jag kanske kan få förklaring på genom att skriva. Jag måste skriva varje dag og hela tiden vara mycket noga med det exakta.

Alexander var gripen av passionen för det fulländade. Han märkte inte perfektionismens fara, den som ligger nära det fanatiska.

In a time of dangerously increasing division, we must listen.

There are large, glamorous industries around stories; the book industry, the movie industry, the television industry, the theatre industry. But in the end, stories are about one person saying to another: This is the way it feels to me. Can you understand what I’m saying? Does it also feel this way to you?

«It’s good luck, an omen, a great way to start this trip,» I remembered John saying. He did not mean the good seats and he did not mean the Laker win and he did not mean the rain, he meant we were doing something we did not ordinarily do, which had become an issue with him. We were not having any fun, he had recently begun pointing out. I would take exception (didn’t we do this, didn’t we do that) but I had also known what he meant. He meant doing things not because we were expected to do them or had always done them or should do them but because we wanted to do them. He meant wanting. He meant living.

As a child I thought a great deal about meaninglessness, which seemed at the time the most prominent negative feature on the horizon. After a few years of failing to find meaning in the more commonly recommended venues I learned that I could find it in geology, so I did.

For ei stund sidan hadde ein person eg skal kalle NN, eit snev av ei slik lesekrise. Den fortona seg helst på den måten at NN ikkje lenger avslutta bøker ho hadde byrja på, ikkje eingong dei ho likte. NN byrja på dei, og la dei frå seg på ulike stader i huset. Mange av dei ligg framleis på ulike stadar i huset (der ho håpar dei ikkje blir oppdaga) og dirrar med denne litt ekle dirringa som noko som er påbyrja, men ikkje fullført dirrar med.

[...] tenk at eksistensen finst, også i havet har han funnest i millionar av år, også i deg...

Draw. What are you thinking of right now. What you were thinking right before I asked. What you are thinking of now that I asked. How the three connect. Draw. If you think of more than one thing at a time. If you have any questions. If you can't say what you think. Your thought balloons might fly away if you don't draw them down. [trace more of your thoughts, I say]

Write a book only consisting of instructions for artworks. Lay all the instructions in a hat and pull them out randomly to create the order of the instructions in the book.

Make a compilation of all the marginal notes made by readers in the Swedish library copies of Virginia Woolf's 1929 pamphlet A Room of One's Own.

Try to create a museum for everything.

[...] curiosity, something no book can live without.

From many quite reasonable points of view i have "too many books", but to my mind I just need more bookshelves. Or a bigger house.