Alla människor behöver gott bröd, sol, någon att älska och bra offentligt finansierade bibliotek.

Bibliotek är en god sak.

Kanskje vi aldri blir eldre. Kanskje det aldri går over. Kanskje jeg alltid skal stå litt alene under et tre og pisse mens festen foregår et annet sted. Jeg er han som er i nærheten. Alltid i nærheten. Aldri helt framme.

Alt blir så annerledes når man står rett overfor hverandre.

Verden burde være så enkel at du kan treffe en fremmed fyr i et tre og bli med ham og bygge hytte hvis det er det du har lyst til.

Doubtless a distrust of human reason is reasonable, but few adventures are more honourable than an attempt to live by it.

Kanskje poesi er viktigere for manges helbredelse enn kjemikalier?

Den bedrägliga tanken att det är bäst som det är dyker lätt upp i huvet på sådana socialdemokrater som har det så bra att de inte kan få det bättre.

Kunskapsnivån i landet är så otroligt hög att ingen längre tycker det är nån idé att höra på när nån annan pratar.

Det var liksom de var redde for at det skulle bli kastet noe inn i livet som kunne bryte den bedrøvelige, jevne gangen, som nok var tung, men samtidig rolig. Menneskene var vant til at livet alltid tynget dem ned like sterkt, de ventet ikke på forandringer til det bedre, og mente at alle forandringer bare kunne øke trykket.

Livet hadde alltid vært slik – det strømte jevnt og langsomt et sted som en grumset strøm, år etter år. Og det var knyttet sammen av eldgamle vaner som besto i å tenke og gjøre det samme fra dag til dag. Og ingen hadde noe ønske om å prøve å forandre det.

Fabrikken hadde slukt dagen, maskinene hadde sudd ut så mange krefter av menneskenes muskler som de trengte. Dagen var sporløst strøket ut av livet, mennesket hadde gjort et skritt til mot graven. Men helt i nærheten av seg så de hvile, glade timer i den røykfylte kneipen – og var fornøyd.

Nej, pastorn, jag tror inte på ett liv efter detta, men ett liv under detta tycker jag vore bra.

Leve nyanserna!

Se, hör och känn där du går omkring!
Life is a many-splendoured thing!
Flickor är vackra båd fram och bak.
Liv är en mångfasetterad sak!

Synen är noll
på de långa
distanserna!
På nära håll
finns de många
nyanserna!

Utan tvivel är man inte klok.

For den faldne aabner sig ingen dør … intet hjærte.

(Marius Braatt. Den sidste nat)

O kjærlighet,
hvor dyrebar du er,
hvor rik og mektig!
Den som ikke har deg, mangler alt.

(Zeno fra Verona)

Kom deg i arbeid, min sjel,
og sky ikke noen anstrengelse.

(Gregor fra Nazians)

Medan vi läser böckerna
läser böckerna oss.
Kan böckerna läsa människor?
Det kan de förstås!
Hur skulle de annars veta
allting om oss?

[Lennart Hellsing]

Denne definisjonen refererer ikke bare til trekk ved sjølve tekstene. At arbeiderlitteraturen må ha med arbeidermiljøer og utvikling av klassebevissthet å gjøre, er nemlig også en løselig måte å formulere et krav om denne litteraturens sosiale funksjon på: En arbeiderlitteratur må på en eller flere måter kunne settes i forhold til en historisk prosess der arbeiderklassen utvikler sosial identitet og oppfatninger om sine samfunnsmessige interesser.

… arbeiderlitteratur må bety skriftstykker som har med a) de faktisk eksisterende arbeidermiljøene og b) utviklinga av klassebevisthet å gjøre. Det kan dreie seg om beskrivelser av mennesker og miljøer av dette slaget, eller om tekster som er basert på erfaringer som en kan regne som mer eller mindre spesielle for arbeiderklassen. Sist men ikke minst må denne litteraturen kjennetegnes av et innvendig perspektiv på arbeiderklassen, liksom samfunnet i stort ses fra denne klassens synsvinkel.