Det var en grå Mercedes, flunkende ny, og lakken var blank som hud kan være blank noen ganger, i noen situasjoner.

Eg gjekk med kikkert i åkeren da eg var yngre den var ikkje frosen da svana hadde broten foten men det var ein frisk fot svana kvilte foten og vipa var ein rovfugl når ho flaug

Når solen skinner på kineserne er det stjernenatt hos oss. Om omvendt. Asia er stort. Halvparten av verdens landmasse. Ligner en elefant. Europa er støt-tennene, Sibir den bøyde ryggen, India den alltid romlende mave. Og Kina, midtens rike er dens mektige hofter og lår. Der er der den reiser seg. Elefanten er et godlynt dyr vanligvis. Men tirr den ikke.

Når klokka ringjer for fyrste timen, ligg skuleplassen att - eit konkret dikt.

Tekkt trakk av gruppor framfor inngangen sakleg dryftande månerakettar og sekund i St. Mortitz

Halvferdige snømenner stend att etter dei minste.

Rundt på veggene far etter einstødingar, der stod han og ho.

På uthusveggen ei spræne av snøballar, ei knust rute på do, yver døri til styvaren eit svivyrdsleg kast.

Bokstavar i snøen: Solveig + Knut, Åse + -- han rakk å strukja det ut.

Ute på plassen ból etter slagsmål, dropar av naseblod og ein grøn vott.

Det var bara en minut vulkanen höll sig vaken; när vulkaner bråkar slut så somnar de på saken.

De syslet alltid. Stille, uavbrutt og interessert holdt de på med bitte små ting som oppfylte verden. Deres verden var rutet opp og privat, der var det ingenting som manglet. Som et kart hvor allting er oppdaget og beskrevet og det ikke finnes flere hvite flekker.

Han åt mylta som mognat i solen.

Blomflugarna och getingarna och de ludna humlorna fyllde den värld som var vallens blommande tak med ett sakta stigande och sjunkande surr.

Var gång han vågade sig en bit ut i det främmande var han i stark spänning.

Han levde i sin väntan som stenbiten lever i det köldgrumliga, knappt rörliga bäckvattnet under isens skorvor och svall.

• Åhh, sa hun så. - Livet er en gamp, sa kjerringa, hun kunne ikke si k.

"En på alla sätt och vis fantastisk idé: att människor långt efter min död kunde intressera sig för, exempelvis "var jag hade rest". Om jag nu just den här veckan var ovanligt solbränd - eller skulle inte alls ha solat, fortfarande blek. Människor som sitter och spekulerar över spekulerar över en massa sådana skitdetaljer från mitt liv."

"Minimalt antal konsonanter i uttrycket "jag står": två stycken.

E s s och T e.

Säg "a stå".

Vad är då det minimala antalet konsonanter i uttrycket "jag går"?

Enbart en konsonant är nödvändig. G e.

Säg "a gå"."

"Jig brikir hippis itt diktin jig skrivir blir - jig brikir hippis itt diktin jig skrivir blir - jig brikir hippis itt diktin jig skrivir blir bri... Vilkin insimhit - jig stir i ditti silskin... Vilskin insimhit...

Itt sti i silskinhet -

och ott ollo som sor mog sto hor o solskonot sor ott mono fodolsomorkon po mogon boldor...

Varför stannar jag här? - "

Og skakke og rare var ungane, etter kvart som slektstreet fekk krokete greiner som gjekk i kryss og minte mest om ei gammal fjellbjørk.

Har du en god potetåker og sterk rygg, kjem du langt i livet.

En skøytefest her ved aftenstid i fullmåneskinn, med kulørte lykter, med en brusende militærmusikk, med alle de praktfulle farver og vakre mennesker, med alt det fantastiske, eventyrlige og poetiske, som er spesielt for Montenegro, hører til mine vakreste idrettsminner.

Jovo er en av de vakreste menn man kunne ønske å se, en slank elastisk kar med en veldig, sort mustasje i sitt bronsebrune ansikt. I tillegg hadde han en rett, freidig nese, sorte, livfulle øyne, en kløftet hake, var en rask fyr og en munter fyr. Han lo og spøkte, han hauket på fjellfolks vis, han var sunnheten og kraften selv.

Jag gick in i köket, slog upp ett glas mjölk, satte på en panna vatten för att värma mitt ansikte, jag brukade göra så innan jag la mig, drömmarna brukade utspela sig i varmare länder då. När det började koka skruvade jag av plattan, ställde kastrullen på en tidning på bordet, och sträkckte fram ansiktet över vattenångan.

Så, så, han Uno er her no.