Torsten Wahlund läser det svenska originalet "Vattenänglar" på ett som vanligt föredömligt sätt.
Sammansatt deckare som får en att tänka efter, men döingar och tillfångatagna pratar och rör ihop det hela.
Ble litt underlig da jeg leste på smussomslag at denne var 1. bok i en ny serie om Malin Fors, da det vitterlig er kommet 5 allerede. Men det får forlaget evt ta skylden for. Ok krim, men nå er jeg lei alkoholproblemet til hovedpersonen; enten får hun drikke seg i hjel, eller holde opp. Og alle "drømmene" ble bladd over, er kanskje litt lei, ubevisst, av Kallentofts skrivemåte?