Nattsvarte roser

av Margit Sandemo (forfatter).

Bladkompaniet 1997 Heftet

Gjennomsnittlig terningkast: 4.45 (22 terningkast.)

136 bokelskere følger dette verket.

Kjøp boken hos

Leselenas eksemplar av Nattsvarte roser

Lesetilstand

Har lest denne

Hylle

Skrømt og porno

Lesedato

Ingen lesedato

Favoritt

Ingen favoritt

Terningkast

Min omtale

Ingen omtale

Omtale fra Den Norske Bokdatabasen

Endelig er det klart for Lysrikets ekspedisjon til De Svarte Fjellene. Noen heltemodige menn, Indra, Siska, Shira og Sol deltar. Den første hindringen er Rosenes Dal i Mørkets rike.

Omtale fra forlaget

Endelig er det klart for Lysrikets ekspedisjon til De Svarte Fjellene. Noen heltemodige menn, Indra, Siska, Shira og Sol deltar. Den første hindringen er Rosenes Dal i Mørkets rike.

Bokdetaljer

Forlag Bladkompaniet

Utgivelsesår 1997

Format Heftet

ISBN13 9788250938328

EAN 9788250938328

Serie Sagnet om Lysets rike (10)

Genre Romantikk

Språk Bokmål

Sider 249

Utgave 1

Finn boka på biblioteket

Du kan velge et fast favorittbibliotek under innstillinger.

Finner du ikke ditt favorittbibliotek på lista? Send oss e-post til admin@bokelskere.no med navn på biblioteket og fylket det ligger i. Kanskje vi kan legge det til!

Bokelskeres terningkastfordeling

5 6 6 2 0 2

Bokomtaler

Ingen omtaler ennå.

Skriv en omtale Se alle omtaler av verket

Diskusjoner om boka

Ingen diskusjoner ennå.

Start en diskusjon om verket Se alle diskusjoner om verket

Sitater fra dette verket

Astrid Terese Bjorland Skjeggerud siterer Nattsvarte roser av Margit Sandemo (side 148)

17:32, 4. juni 2021 Ingen har det som favoritt. Kommentarer: 1

Säg, hvarför är du så ledsen i dag,
du, som som alltid är så lustig och glad?
Och inte är jag mera ledsen i dag
än när jag tyckes dig lustig och glad;
ty sorgen har nattsvarta rosor.

I mitt hjärta der växer ett rosenträd,
som aldrig nånsin vill lämna mig fred.
Och på sjelkarne sitter det tagg vid tagg,
och det våller mig ständig sveda och agg;
ty sorgen har nattsvarta rosor.

Men af rosor blir det en hel klenod,
än vita som döden, än öda som blod.
Det växer och växer. Jag tror jag förgår,
i hjärtträdets rötter det rycker och slår;
ty sorgen har nattsvarta rosor.