Linnés levnadstecknare Dietrich Stoever myntade 1792 devisen «Deus creavit, Linnaeus disposuit» – Gud skapade, Linné ordnade.

Hur ska då Linné själv bedömas? Han ordnar människans variationer hierarkiskt, de olika varieteterna beskrivs med värdeomdömen, och afrikanen placeras i alla de olika versionerna längst ner. Han klassificerar människan fördomsfritt bland djuren, han använder aldrig begreppet ras utan varietet och som principiellt är påverkbar av till exempel var man bor, i hans hierarkiska listor (som inte är helt samstämmiga) står indianen överst, alltså inte europén, och slutligen uttrycker sig Linné odelat positiv om samerna. Det finns gott om ytterligare argument för motsidan, till exempel att Linné inte klassificerar polygenetiskt, alltså inte tänker sig en skapelse av Adam och Eva på ett ställe medan den övriga mänskligheten uppstått på ett annat ställe. Vidare att han inte mäter skallar. Vidare att man inte finner exempel på antisemitism hos Linné, vidare – och kanske viktigast – att han inte sorterar efter förnuft helt enkelt eftersom sapiens har med sapientia att göra, en karaktär som inte bara europén utan hela människosläktet kan ha om de uppfyller definitionens villkor om at känna sig själv.

Linnés inflytande kan vara komplicerat, som Walter Wentzel konstaterar i sin uppsats om Linné och Goethe. Inflytande syns också på Jeremy Bentham, Immanuel Kant, som tar upp honom i anslutning till sin logik samt Michel Foucault (som tog vänner till Hammarby).