Som vanligt har Majgull Axelsson skrivit en bok som är riktigt värd att läsa. Att det dessutom är Katarina Ewerlöf som läst in boken gör den ju knappast sämre, men det är ändå något som saknas för att det ska bli en fullpoängare. I en del av hennes andra böcker har jag nästan inte velat andas för att missa en stavelse, men den här boken glider på något märkligt sätt genom mig utan att jag blir helt paralyserad. En bra bok men jag saknar det där speciella lilla extra som hon så ofta lyckas få till och i den här boken har hon verkligen satt ihop en fruktansvärd familjer med massor av tragedier och elakheter. Eller två familjer som vävs samman till en. Som jag skulle önskat att hon hade vridit skrivandet ytterligare några hack för att få mig att flämta av alla möjliga känslor som den egentligen fantastiska berättelsen har att bjuda på. En liten besvikelse alltså, men absolut läsvärd för det!!
Sist sett
