Om jag kunde skriva så här fantastiska böcker som Jan-Philipp Sendker gör, så skulle jag sluta arbeta med mitt nuvarande jobb och förse mänskligheten med fantastisk litteratur. Smeksamt, hotande, aggresivt eller frustrerat är språket och det följer intrigen på ett helt samspelt vis. Jag är imponerad och uppfylld av glädje och kärlek!
Nog för att jag älskade de två tidigare böckerna av Sendker, men de var nog bara ett andetag i jämförelse med den här. Den fantastiska och bitvis grymma boken från ett land som jag vet så lite om gick rakt in i mitt hjärta med sitt poetiska språk, sina kärleksscener och den ömhet som fanns mellan vissa av människorna. Tankar om att kunna lita på sina vänner och de närmaste dyker upp hela tiden boken igenom. Vem kan jag lita på egentligen?
Jag har precis avslutat boken i en fin inläsning av Niklas Falk, och jag längtar efter att få lyssna på del två i den här trilogin.
Sist sett
