Inte var det någon bok à la James Herriot även om den innehöll en del dråpliga situationer. Som en halvrisig blandning mellan faktabok och roman byggd på egna erfarenheter. Dessutom var det för mig som inte känner till författaren från förut lite knepigt att förstå om hon var från Norge eller från Storbrittannien. Blev lite rörigt för mig men efter hand så klarnade det. Kunde alltså ha varit mer info i början så att en oinvigd läsare som jag förstår att detta sker både i Norge och England och inte är en översättningsmiss.
Om hon bara hade skrivit mer om det som hon gjorde så bra...Som när hon skulle göra kattkorv av sin egen snälla katt eller när hon kastrerade ett djur (minns inte vilken sort ) samtidigt som det blev inbrott i kliniken och en missbrukare försökte att slå ner klinikchefen för att få tag i medicin för eget (miss)bruk... Hon kanske skulle ha tagit hjälp av sin kompis Unni Lindell som omnämns i boken och lyssnat på hennes råd...
Visst får jag lära mig en del nytt om kaniner, marsvin och katter samt att det i Norge är förbjudet som enda land i världen att ha kräldjur som husdjur, men ändå....
Sist sett
