Bokelskere.no

Hu (je) svarar: Åssen kæin du som er jøde be meg -
ei samaritansk kvinne, Om å få drekke?

Jesus svara: Kjente du Guds gave, og visste du hvem
det er som sier til deg: Gi meg å drikke!
så hadde du bedt Ham, og Han ville gitt deg levende vann.

Da sier je: Men Herre da! Du har itte no å dra opp vatn
mæ! Og brønnen er djup.
Å har du da det 'levende vatn' fra?
Du er nå vel itte større du, enn vår far, Jakob
som gav oss brønnen - og sjøl drakk ta'n?
Og likeså sønnen hass og buskapen hass?

Jesus svara: Den som drikker av dette vannet, blir tørst
igjen, men den som drikker av det vann jeg vil gi han,
skal aldri i evighet tørste.
For det vann jeg vil gi han, blir i han en kilde
med vann som veller frem til evig liv.

Je svarar: Å Herre, gi meg detti vatnet da!
så je kæin sleppe å tysste mer, å gå helt hit ut
for å dra opp vatn.

Han sier: Gå og rop på din mann, og kom så hit.

"Je har ingen mænn!" ..

"Ja, je veit at Messias kjem. Hæin som kalles Kristus.
Og når hæin kjem, da ska'n forkynne oss æillt."

Jesus sier: Det er Jeg. Jeg som taler med deg!

Da lot jeg vatnkrukka mi stå, je gikk inn tel byen
og sa åt folket der:
Kom og sjå en mænn som har sagt meg æillt
je har gjort. Hæin skulle vel itte vara Messias?

Da drog dom ut ifrå by'n og kom for å sjå'n.
Det var mange ta samaritanera ifrå denni by'n
som trudde på Jesus på grunn ta mine ord, da je vitne:
Hæin har sagt meg æillt je har gjort.

..og mange flere kom tel tru da dom fekk høre
hass egne ord.

Og dom sa: Nå trur vi. Men itte lenger på grunn ta
det du sa! For nå har vi sjøl hørt, og vi veit
at Hæin i sannhet er verdens frelser!

Men etter dom to daga så drog'n derfra, tel Galilea.

( 'Kvinnen ved brønnen' )

Og så var det gratis!

Møtet med kvinnen som hadde snakket med meg om Jesus,
lå og ulmet i hjertet mitt. Var det ikke på tide
å gjøre noe med det?
Jeg var nok redd for å ta spranget fullt ut, for
hva ville det innebære av forandringer?

Jeg hadde jo hele tiden bedt til Gud nå og da -
men å overlate alt til Jesus det var et større skritt.

Det lille frøet som var sådd i barndommen, var i ferd
med å vokse til et stort tre som trengte mer plass.

Noen mener og tror at kristne er noen skikkelig
tørrpinner som lever et kjedelig og trist liv.
Var det slik? - Ville jeg bli slik?

Hvor skulle jeg henvende meg ?

Jeg kjente jo nesten ingen som var kristne.

Men jeg ble med en venninne på et møte i Oslo, og
det skulle bli starten på et nytt liv.

Jeg ble forundret over hvor feil jeg hadde tenkt.
Her møtte jeg unge, moderne, oppegående mennesker
som var fulle av begeistring og glede.

Det første som rørte ved hjertet mitt var lovsangen.
Jeg hadde aldri opplevd den på denne måten før.

Sangene på møtene som liten, hadde ikke truffet meg
så direkte som nå. Her løftet de hendene sine og
lovpriste Jesus. De hyllet Ham for nåden og gleden
de hadde fått del i. De takket for hans grenseløse
og tålmodige kjærlighet.

Jeg var rørt til tårer, men torde ikke å hengi meg
på samme måte -- jeg var litt redd for dette sterke
og gledesfulle som fylte disse menneskene.
De var så uredde og levende.
Her var det ikke fordommer og forbud som gjaldt.

Men jeg fortsatte å gå dit, jeg ble jo så usigelig
fredfull og glad av det.

Og så var det GRATIS !
Jeg svevde ut igjen og hadde ikke betalt fem øre.

En søndag hadde de besøk av to pastorer fra
utlandet, som var kjente for å komme med sterke
ord og utfordringer til forsamlingen.
Dit måtte jeg.

Lovsangen startet, vakker som vanlig, og stedet var
fylt av et sterkt gudsnærvær.
Så begynte den ene pastoren å preke. Han mente at
Jesus ventet på noen som satt i salen, en kvinne
som Gud hadde planer for, men som ikke våget å gi
seg hen. Han ba henne om å komme frem.
Det brant i hjertet mitt og tårene sprutet, for
jeg visste at det gjaldt meg.

Denne kvinnen, sa han, har Gud gitt nådegaver for
at hun skal synge og tale om Guds Ord for folk
over hele landet.
PLutselig så han meg rett i øynene, og det var
ingen vei tilbake. Jeg gikk frem, ble velsignet
og fikk lov å ta imot Den Hellige Ånd der og da.

Det var som å bli slått av lynet. En så sterk
kraft hadde jeg aldri vært i nærheten av.

Etter dette ble alt nytt for meg.
Nå var det endelig en grunn til at jeg var her
nede; Gud sjøl ville bruke lille meg.

Jeg var som et nyfødt barn full av iver, glede
og nysgjerrighet over hva som nå skulle komme.
Jeg gikk liksom "gravid" med noe nytt som jeg ikke
visste hva var, men regnet med at Jesus ville
åpenbare det for meg.
Gjett om Han gjorde!

"Derfor, om noen er i Kristus, da er han en ny
skapning,
det gamle er forbi, se: Alt er blitt nytt!"

( 2 Korintierbrev 3:17 )

RASE, HUNDEØKONOMIEN

"Penger kan alltid kjøpe penger" står det nederst

på minnetavlen i kobber
I vegger, under gulv, kilometervis av det edle metallet
og grønn marmor
på overflatene, så jeg kjøpte leiligheten

for en 400 år gammel gåte
De gullforgylte kranene på badene er mytiske delfiner
selger du dem, myte for myte
henger sjelen, som tungen ut av kjeften på bikkjer

kvalifiserer ikke som gåte
men årene gjør, 400 hundeår gjør

Vitenskap og forskning: Hvor livssynske?

..at de kontrollerbare resultatene .. ved målinger i rom og tid,
er hele virkeligheten?
Da beveger man seg fra den eksperimentelle vitenskap
over til å si at dette er den eneste virkelighet.
Her er det jeg sier nei og trekker grensen. ..

Hvis man på denne måten påstår at det ikke eksisterer noe annet
enn det som kan måles og veies på laboratoriet,
og at hele virkeligheten består av rom-tid kontinuitet,
da er vi over i en filosofi
som egentlig ligger utenfor naturvitenskapen.

( A.E. Wilder-Smith, fra norsk utg. her >

Jeg prøvde å formulere noe om hvilken filmhistorie jeg ville skrive – klargjøre karakterenes motivasjon, deres ønsker og skjulte begjær, antagonistenes vilje – men dag for dag følte jeg at det ble mer uoppnåelig. Jeg visste ikke nok om hva en tydelig filmfortelling besto av. Jeg hadde lest noen bøker om dramaturgi, men jeg syntes det virket umulig å skrive på den måten. Når læremestrene skrev at manusforfatteren måtte kjenne sin hovedkarakter, alle sider ved ham, forsto jeg ikke det. Når jeg skrev, prøvde jeg å oppdage noe som var skjult. Ikke vise fram noe jeg allerede visste. For meg var skrivingen en utforskning av et ukjent funnsted. Jeg forsto ikke poenget med å skrive to setninger om «karakterens vilje» når jeg ikke visste hvem «karakteren» var eller hva han hadde gjort.

”Rätten och motiven till separat existens
för de samfund som skildes från den [mainstream]iska kyrkan
vid 1500-talets reformation
finns inte längre.”

.. låter rent av hotfullt!

"fiendens allra farligaste vapen i striden mot den kristna
församlingens tro och liv
sker genom infiltration av falska förkunnare
och främmande läror bland Guds folk."

Vår olyckliga värld har alltid varit och är alltjämt en krigsskådeplats
där ljus och mörker, sanning och villfarelse kämpar om makten.

Den kristna tron och den kristna församlingen har under alla tider
utsatts för fientliga angrepp.
Ibland genom regelrätt förföljelse från den gudlösa världen,
..lika ofta genom den omgivande hedniska kulturen, som utövat
en sådan press på församlingen att den inte kunnat stå emot
och därför blivit påverkad.
Men fiendens allra farligaste vapen i striden mot den kristna församlingens
tro och liv
sker genom infiltration av falska förkunnare och främmande läror
bland Guds folk.
När så dessa läror och åsikter får aktiva anhängare bland de ledande
i församlingen,
då blir resultatet en korrumperad kristendom.

Det är denna fara som Paulus varnade för då han tog avsked av de äldste
i Efesus - församlingen:

Apg: 20:29-30:   ”Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar
komma in bland er, och de skall inte skona hjorden.
Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen.”

Vid andra till fällen talar han om ”falska bröder, som nästlat sig in”
bland de kristna för att föra dem till lagträldom.

Ja, han omtalar också ”falska apostlar, som uppträder som Kristi apostlar.”
Samtidigt understryker han att ingenting av detta egentligen
borde överraska oss.
Satan själv förskapar ju sig till en ljusets ängel.
Han uppträder vanligen inte alls som en skräckinjagande figur med horn
i pannan och eldgaffel i handen.

Försåtliga angrepp inifrån

Idag verkar det som om de mest försåtliga angreppen på den kristna tron
faktiskt kommer inifrån den officiella och bekännande kristenheten själv.

Det ser ut att finnas ”en femte kolonn”
innanför de evangeliska och reformatoriska kyrkosamfunden.

Uttrycket ”femte kolonn” eller ”femte kolonnare” är kanske inte bekant för alla .. Det har sitt ursprung i spanska inbördeskriget som rasade mellan 1936 och 1939. General Franco marscherade då mot Madrid med fyra kolonner av soldater.
Men inne i Madrid fanns en ”femte kolonn”, som på olika sätt skulle sabotera den lagliga regeringens verksamhet och på så sätt medverka till General Francos seger,
vilket tyvärr också skedde. Sedan dess har uttrycket ”femte kolonn” blivit en beteckning på dem som inifrån försöker sabotera en regerings eller rörelses grundprinciper.

Finns det då ”femtekolonnare” i kristenheten?
Ja, utan tvekan. Här följer några exempel.

Den liberala teologin och dess vapendragare:

På de flesta av vår tids teologiska fakulteter har man antagit den historisk-kritiska bibeltolkningen.
Den utgör normen för utbildningen av präster och pastorer, som sedan för samma budskap vidare.
Vad handlar det hela egentligen om? Jo, man anser att Bibeln måste tolkas efter den moderna vetenskapens principer för att passa vår tids människor.
Och vilka är då naturvetenskapens principer? Helt enkelt att allt som sker i denna världen måste ha sin orsak i denna världen.
Det finns inga utomvärldsliga, övernaturliga makter som kan gripa in i vår tillvaro.
Ett mirakel kan inte ske. Därmed måste man förneka och omtolka både jungfrufödelsen
och Jesu uppståndelse samt alla andra tecken och under som är omtalade i Bibeln.

Därmed bryts den sanna evangeliska tron ned inom många kyrkosamfund
och det sker inifrån.
Det liknar verkligen en femte kolonnverksamhet.

Så kommer vi till en annan företeelse.

Den breda ekumenikens talesmän:

Kommuniteten i Taizé är vida känd och berömd i vår tid. Den bildades ursprungligen
av två pastorer från den reformerta kyrkan. Men båda hade så starka sympatier för den katolska kyrkan att en av dem en gång fick frågan: ”Varför går du inte över till den katolska kyrkan?”
Svaret var nog så avslöjande: ”Går jag nu, går jag ensam. Väntar jag en tid får jag många med mig.”

Därmed var syftet med Taizé ganska klart,
vilket gjorde att evangeliska ledare nere på kontinenten omtalade Taizé som en femte kolonn,
vars mål var att påverka protestanter till att bli katoliker.

Senare gick båda grundarna av Taizé över till den katolska kyrkan, men det gjorde de i hemlighet.
Taizés nuvarande ledare är en tysk katolik.
Den kände schweiziske teologen René Pache omtalade på sin tid Taizé under rubriken
”Katoliserande tendenser inom protestantismen.”

Förbundet för kristen enhet bildades i Sverige år 1965.
Målet var helt från början att på sikt skapa en synlig enhet mellan Svenska Kyrkan och den Romersk-katolska kyrkan.
På deras hemsida kan man få fram en utläggning som heter ”Katolsk tro i Svenska Kyrkan”.
Den överensstämmer nästan ordagrant med en katolsk katekes.
Den svenska kyrkan vilar officiellt på luthersk och reformatorisk grund.

Om den skall förbli på den grunden kan den inte öppna för katolsk tro.
Vad skall man då säga om personer som tillhör en sådan reformatorisk kyrka och som därmed skriver under på dess trosbekännelse, men som samtidigt arbetar för att få den att ändra trosbekännelse och bli katolsk?
Vore det inte ärligare att gå ut av den lutherska kyrkan och över till katolicismen
och sen därifrån påverka lutheranerna?
Men nej, man tror tydligen mer på ”den femte kolonnens princip”,
att bryta ned den reformatoriska kyrkan inifrån.

Enhetens kyrka är ett ännu färskare exempel.
Den har byggts upp av lutherska och anglikanska teologer och kyrkomän samt
representanter från andra 'protestantiska' samfund
som är beredda att ställa sig bakom en deklaration med innehållet:

”Rätten och motiven till separat existens
för de samfund som skildes från den romerska kyrkan
vid 1500-talets reformation
finns inte längre.”

Har man hört på maken!

Att somliga ekumener inte kan finna något motiv eller någon orsak till att
stå utanför den katolska kyrkan, är ju inte något nytt.

Men att förvägra evangeliska kristna rätten till separat existens
i förhållande till Påvekyrkan
låter rent av hotfullt!

Dessa kyrkoledare talar som om de inte kände till religionsfrihetens princip.

Påven är givetvis enig i dessa uttalanden,
men i detta fall är det inte han själv som talar, utan ledare
för de reformatoriska kyrkorna

och därmed går de påvens ärende.
De är verkligen vår tids religiösa ”femtekolonnare”.

Men fortsättningen av deklarationen från Enhetens Kyrka är ännu mer chockerande.
Läs och tänk efter !

(. . .)

Menar verkligen dessa representanter att Påven är den bäste talesmannen
för klassisk kristen tro?
Vad menar man förresten med det uttrycket?

Hör exempelvis tron på Maria som Himlens Drottning och Kyrkans Mor

till klassisk kristen tro?

Och menar dessa representanter
att deras egna samfund varken har rättighet eller något giltigt motiv

till att stå utanför den katolska kyrkan?

I så fall jobbar de aktivt på de fria väckelserörelsernas undergång

och det jobbet utför de medan de själva ännu står med i dessa rörelser.

Vad skall man kalla en sådan verksamhet?
Är det inte en typisk femtekolonn-aktivitet?

(. . .)
Keryx är en relativt ny kristen tidskrift som vill vara på hög akademisk nivå.
..ges ut av Livets Ord i Uppsala. Jag skall vara rättvis och medge att vissa artiklar
i denna tidskrift är goda och läsvärda, beroende på vilket ämne som behandlas.

Men Keryx vimlar framför allt av negativa påståenden
om de fria väckelserörelsernas folk:

De är offer för otroliga fördomar. De kännetecknas av en otrolig okunskap. De begriper ingenting av den levande traditionens viktiga funktion. De saknar förståelse för värdet av en hierarkisk organisation. De är totalt okunniga om kyrkofäderna m.m.

Eftersom utgivarna av Keryx av allt att döma betraktar sin egen rörelse som framsprungen ur en väckelse skulle dessa skriverier kunna uppfattas som sträng självkritik
och därmed som tecken på ovanlig ödmjukhet.
Problemet är att i bakgrunden skymtar hela tiden bilden av en kyrka som har en rätt förståelse av sakramenten, av ett hierarkiskt ämbete, av Jungfru Marias verkliga betydelse
och som har tagit vara på den levande traditionen.
Detta verkar nästan som en sorts propaganda för en sakramental ämbetskyrka,
som för tankarna till Rom.
Om författarna till artiklarna i Keryx menar att de skriver något nytt, tar de gruvligt fel.
Personligen kan jag intyga att jag har läst samma argument många gånger förr.
Men då var det katolska teologer som höll i pennan.

(..)

”Hur skulle det mänskliga ämbete, som under historien
initierat folkmord, inkvisition och antisemitism –
och som dessutom förklarat sig ofelbart
så att det i princip inte kan be om och få förlåtelse –
hur skulle det ämbetet kunna symbolisera och förverkliga den enhet,
som Jesus talar och ber om i Johannes 17?”

(Tomas Dixon)

( artikkel av Stig A. i fulltekst her > (inngår ikke i Hermons papirutgave)

Those who believe Europe is for the world have never explained
why this process should be one way only :
why Europeans going anywhere else in the world
is colonialism
whereas the rest of the world coming to Europe is just and fair.

Jakob Aano karakteriserte tvangsinnleggelse av opposisjonelle
i psykiatriske anstalter som noe av det aller uhyggeligste
ved menneskeretts-situasjonen i Sovjet, og etterlyste sterkere
reaksjon:

"Det er besynderlig at det norske folk, som reagerte
så hardt mot Hitlers terror, nå synes å mene at det er ikke så
farlig.."
Bent Røiseland oppfordret utenriksdepartementet til å gjøre
regjeringen i Kreml oppmerksom på det som var dokumentert i
debatten. (..)

Interpellanten fikk ikke noe klart og entydig svar (..)
Betydningen av interpellasjonsdebatten lå på et annet plan:

Ved at kristenforfølgelser ble behandlet på en slik måte i en
nasjonalforsamling, var problemet kommet på politisk dagsorden.

Alvoret ble understreket ved at det kom en samlet, tverrpolitisk
fordømmelse,
til og med uten den obligatoriske avbalansering med kritikk av
forhold i den vestlige verden.

( Fulltekst nb.no >