Bokelskere.no

In the spring or warmer weather when the snow thaws in the woods the tracks of winter reappear on slender pedestals and the snow reveals in palimpsest old buried wanderings, struggles, scenes of death. Tales of winter brought to light again like time turned back upon itself.

Det nærmet seg daggry, luftet over savannen var blitt litt kjøligere, og først da kom befrielsen - alt levende begynte å puste fritt i den gledesfylte timen mellom natt og dag

All the trouble I ever was in, said Ballard, was caused by whiskey or women or both.

Litteraturkritikern Rolv Thesen hade placerats med Sigrid Undset
snett emot sig vid bordet. Frampå kvälln vaknade han upp,
ruskade på sig som en fågel som väckts ur sin sömn, och frågade
högt. --Får jeg sove med Dem i nat? Jeg har aldri besovet en
Nobelpristagerinde.
Sigrid Undsets tunga ansikte, med ögonen som liknade en valas,
vändes mot den frågande och hon svarade milt som om hon velat
trösta honom. --Desverre, jeg er for gammel.

Festen fortsatte intill morgonen.
(...)

Jag stötte nu ihop med Herman Wildenvey strax utanför Grand
Café. Han var en femtiåring med gråsprängd hår, ganska illa klädd
i en skrynklig kostym som om han legat ute, i solkig krage, och han
var orakad. Det syntes att han som ung sett bra ut men mycken snö
hade fallit sen han var den käcka studenten från Drammen.
Nu var han tung till kroppen och ansiktet var plussigt. Han var
märkt av nattsudd med sprit och den tristess som i de åren brukade
följa med förnyade orgier med än mera nattsudd och sprit.
Det syntes tydligt att han hade det knallt.

I tjugoårsåldern hade jag läst en diktsamling av honom som hette
Nyinger. Dikterna hade handlat om ungdom, sol och kvinnor.
Han var en av de såkallade "rena" skalderna som ingenting annat
menade med det han skrev än att besjunga livets skönhet.
Han var en diktarcharmör som särskilt kvinnorna älskade. Det var
just det slagets författare som jag ansett mig skyldig att betrakta
med djupaste skepticism.

Wildenveys dikter inbragte honom inte längre stora pengar. Han hade
hos sig inte ett spår av diva. Vi gick in på Grand Café och slog
oss ner vid ett bord invid väggen med den stora fondmålningen, där
det var mörkast.

Det uppstod genast rörelse bland de kvinnliga gästerna. Det gällde
både de äldre matronorna och de medelålders kvinnorna och de många
tonårsflickorna som nyss suttit och läppjat på sitt kaffe.
De började förhandla med servitörerna om att få byta bord.
Inom kort hade de samlats i en ring på kort avstånd från soffan där
deras idol satt. Ingen kom fram til oss. De bara stirrade på sin
avgudade skald.
Själv tycktes han ingenting märka. Han var väl så van att han inte
längre brydde sig om att han var utsatt för all denna dyrkan av tre
generationers kvinnor. De äldsta var jämnåriga med honom själv (...)

de spyttet på den med katters myke velvilje

Bodies could be beacons, too, Saul knew. A lighthouse was a fixed beacon for a fixed purpose; a person was a moving one. But people still emanated light in their way, still shone across the miles as a warning, an invitation, or even just a static signal. People opened up so they became a brightness, or they went dark. They turned their light inward sometimes, so you couldn't see it, because they had no other choice.

We shall not cease from exploration
And the end of all our exploring
Will be to arrive where we started
And know the place for the first time

Man kan virkelig si noe til beste for unntaket, forutsatt at det aldri vil bli regelen

Why did you wish me milder? would you have me
False to my nature? Rather say I play
The man I am.

gjennomsyret av mild forakt for min håpløse mangel på uklarheter

It's the human condition to be confused. No other animal ever had an erroneous thought about nature. Who knows what our version of the six-thousand-year-old earth is. It's hiding somewhere in plain sight. In five hundred years there'll be two or three things we believed and went on about at great length with perfect assurance that will seem hilarious to them.

The New World had a way of never being new. Ever notice this? I don't mean the Native Americans—that part's obvious. Even in European terms, somebody was always already there. The first person De Soto met in Florida spoke Spanish. Was in fact a Spaniard! And was it the Plymouth voyage that had aboard a group of Indians coming back from a visit to London?