Bokelskere.no

En gång i tiden brukade han hålla henne i handen när de sov, och hon drömde hans drömmar Det var inte det at Britt-Marie inte hade egna drömmar, men hans var större, och den med störst drömmar vinner alltid i den här världen.

Hon vet inte när han slutade bry sig om vad folk tycker om henne. Hon vet at han gjorde det en gång. När han fortfarande såg på henne som om han visste at hon var där. Det är svårt at säga når kärlek blommar upp, helt plötseligt en dag vaknar man och så har den slagit ut. Det fungerar likadant när den vissnar, en dag är det plötsligt för sent. Kärlek har mycket gemensamt med balkongväxter på det sättet. Ibland hjälper det inte ens med bikarbonat.

Hvis et menneske lukker øynene, kan det huske alle valg i livet. Innse at alle har skjedd på grunn av en annen.

Hvis et menneske lukker øynene hardt nok og lenge nok, kan det huske alle gangene i livet det har gjort et valg bare for sin egen skyld. Innse at det kanskje aldri har skjedd.

Hvis vi ikke tilgir dem vi elsker, hvem gjenstår da? Hva er kjærlighet om ikke å elske våre elskede når de ikke fortjener det?

Hun lurer på hvor mye plass en person har igjen i sin sjel å endres på når hun blir gammel nok. Hvem hun har igjen å treffe, og hva de kan se i henne, hva de kan få henne til å se i seg selv.

Et menneske kan velge sine handlinger.

All lidenskap er barnslig. Den er banal og naiv. Den er ikke innlært, den er instiktivt, så den oversvømmer oss. Velter oss. Skyller oss bort. Alle andre følelser tilhører jorden, men lidenskapen bor i verdensrommet. Det er derfor lidenskapen er verdt noe, ikke for hva den gir oss, men for hva den krever at vi risikerer. Vår verdighet. Andres manglende forståelse og nedlatende hoderisting.

Noen øyeblikk. Et menneske, et hvilket som helst menneske, får så forsvinnende få sjanser til å leve i et eneste av dem. Å slippe taket i tiden og falle. Elske noe helt sanseløst. Eksplodere av lidenskap. Noen ganger når vi er barn, kanskje, for dem av oss som får være det. Men etter det, hvor mange åndedrag trekker vi utenfor oss selv? Hvor mange rene følelser får oss til å juble høyt og skamløst? Hvor mange sjanser får vi til å bli velsignet med hukommelsestap?

Hvis et menneske lukker øynene hardt nok og lenge nok, kan det huske nesten alt som har gjort det lykkelig. Duften av morens da det var fem, år og de flyktet fnisende inn i oppgangen fra et plutselig styrtregn. Farens kalde nesetipp mot kinnet. Den ru trøsten fra labben på et kosedyr barnet har nektet foreldrene å vaske. Lyden av bølger som rullet inn over klipper på den siste ferien deres ved havet. Applausen i et teater. Søsterens hår etterpå, da de gikk på gaten utenfor, sorgløst i vinden.