Bokelskere.no

Når jeg løper, så løper jeg bare. Det er som om jeg befinner meg i et vakuum. Eller for å snu det på hodet: jeg løper kanskje for å oppnå et vakuum.

As I run I tell my self to think of a river. And clouds. But essentially I´m not thinking of a thing. All I do is keep on running in my own cozy, homemade void, my own nostalgic silence. And this is a pretty wondrerfull thing. No matter what anybody else says.

Most runners run not because they want to live longer, but because they want to live life to the fullest.

First there came the action of running, and accompanying it there was this entity known as me. I run; therefore I am.

The end of a race is just a temporary marker whitout significance. It´s the same with our lives. Just because there´s an end doesn´t mean existence has meaning.

Being eighteen until you die means you die when you*re eighteen.

Plötsligt en dag började jag att skriva, därför att jag tyckte om det. Och plötsligt en dag började jag att springa längs vägarne för att jag tyckte om det. Så är det med allt. Jag har alltid gjort sådant som jag tycker om på det sätt jag har velat. Det är så jag har levt mitt liv.

Det viktiga för de flesta av oss löpare är inte nödvändigtvis att lyckas eller att göra intryck, utan att uppnå något värdefullt som inte syns för blotta ögat - men som känns innombords.

Jeg vil gjøre det jeg har lyst, når jeg har lyst, og på min måte. Får jeg lov til det, yter jeg mer enn de fleste andre

Smerte er uungåelig. Lidelse velger du selv.