Bokelskere.no

Adrian började fundera över drag i brevbärarnas psyke, de vaga linjerna i tjänstemannapsyket.

Brevbärarna var ängsligt rädda för allt som det ansågs att man icke fick göra.

De hade ingen tanke på politiken, liksom de ej heller själva hade någon sedlighetsuppfatning i och för sig, det var inte därfor de var borgerliga, eller försökte likna borgarna så mycket som möjligt. Hade samhället varit socialistiskt, så skulle de lika gärna ha varit socialister. De rättade sig efter flertalet, och de rättade sig efter statens önskningar i allt, eftersom de var statens folk.

De skulle ha kunnat vara människoätare eller mormoner, ifall staten varit en kannibalstat eller ett mormonsk land. De följde bara med den bredaste strömmen.

Det kunde komma til dispyter i brevbärarsalen, då Adrian skummade av raseri. Hela brevbärarnas motivering för en person eller en sak kunde lyda:

Man säger det ju överallt! - Man skriver så mycket om det i tidningarna! - Han är ju så berömd!

Dessa tre invändningar var tilfyllest för dem. De räckte för brevbärarna som den enda motiveringen. De underkastade sig slavlikt all slags auktoritet, allt slags berömmelse, allt slags offentligt erkännande, utan att ett dugg bry sig om, ifall det alltihop var bluff eller ej. - Alla säger ju det, sade de, och det räckte. - Just därför! sade Adrian. det är anledning till misstankar då!

De betraktade honom misslynt. De förstod honom inte.

Man ska inte vara småsint, sade till och med aspiranterna, som trodde att han ville upphöja sig själv. Och då trädde de allesammans in med bevakningen av honom, och han blev kort och gott ansedd som grälsjuk, därför att han inte ville jama med alltid. - Är du bättre? Är du bättre själv? frågade de, och då hade de bibelns ord på sin sida, att ingen skall döma på det att han icke må varda dömd, och till och med aspiranterna, som eljest efter idrottslagarna bare hyllade den som vann, blev smått religiösa. De hyllade tålamodet och saktmodet och menade därmed i hemlighet Fågel Blå, som hela tiden noga lyssnade på vad de sade.