TILLSAMMANS MED TIDEN
En dag stängdes dörren till mitt rum
och ödet sa mig: var stilla.
Det var då jag upptäckte tiden.
Den hade legat gömd under ett lock
av händelser och brådskande beslut.
Det var då jag lyfte på locket.
Så märkligt! Där låg ju tiden
helt obegagnad, helt sig själv
slät og frisk, som i vila.
Jag såg på tiden med vördnad.
Jag såg mig ny, jag sjönk i
en underbar händelselöshet
tillsammans med tiden
lyssnade till att jag lever:
ett knappt förnimbart sorl.
(Solveig von Schoultz)
Sist sett
