Ur variationer
Mellan vår gemensamma död
Mellan vår gemensamma död
och din egen utspelas
dina minnen. Din saknad
omfattar också min död
och våra liv. Jag hör dig tala
och jag saknar dina
ord. Så blir vi avbrutna
och vår tysta saknad hörs
som tystnad hörs när vi sörjer
minnet som vi vårdar,
ganska vårdslöst, en tid.
Den tiden ryms rätt lätt
i våra korgar av saknad,
men du hör hur tyst det blev
medan det fortsätter att tala.
(Bengt Emil Johnson)