Bokelskere.no

..Har Luther många anhängare här i bygderna?

-Halva anhängare har han nog icke få. Men de,
som vilja våga blod och gods för hans läror, äro
säkert icke många.

-Jag hatar Martin Luther, de armes och betrycktes
bödel, sade Knipperdolling.
Han steg upp, hans händer knötos, och hans ögon
blixtrade i halfmörkret.
-Du vet, Klase, att de fleste bönderna
i det så kallade heliga,
men djupt oheliga romerska riket,
det vill säga mitt fädernesland, äro lifegne; men
du vet troligen icke huru deras herrar behandlat
och behandla dem. Skändligt.

Jag vill icke beskriva det, ty vid tanken på att
desse herrar likväl tillvälla sig namnet kristne,
är jag färdig att gråta af raseri.

Och skändligheterna förövas i åsynen af munkar
och präster, som fråssa vid deras bord och
dricka ur deras bägare och låtsa intet om att
människorna äro enligt evangelii lära syskon,

att Kristus har friköpt oss alla med sitt blod,
att det rike, hvari de mäktige befalla och
de store öva våld, är djäfvulens herravälde;

men att det icke får tillgå så i det rike, som
Guds son har stiftat ibland oss, vari vi äro
bundne vid hvarandra af syskonförpliktelser.

Ord ljödo om evangelii frihet. De kommo från Martin
Luther och dem, som äro med honom,
och hunno till de livegna, desse andligen fattige
och lekamligen utpinade lemmar i Kristi heliga
lekamen, och tände hoppet i deras hjärtan.

Vet du hvad de begärde af sina hudflängare och
blodsugare?
Så litet af hvad de med kristlig rätt hade att fordra,
att tyrannerna borde förvånats.

Luther själv erkände, att hvad de begärt var rätt
och billigt,
och han uppmanade herrarne att bevilja det.
Hvem borde lättare än han ha insett, att slika
uppmaningar äro gagnlösa,
helst när de åtföljas af en straffpredikan över
de ödmjukt bedjande trälarne?

Och sedan vardt det Luther, som mot de arme
hetsade de harneskklädde blodhundarne och
lovade dem himmelen till lön för blodsutgjutelsen.
»Den, som omkommer på eder sida,» skrev han,
»är en rätt martyr för Gud;
den, som omkommer på böndernas, är en helvetesbrand.»

Ja, han sade, att en furste kan med utgjutande af de
stridande livegnas blod bättre förtjena himmelen
än andra mäkta det med böner.

-Detta är förskräckligt, sade Klase. Jag förmodar, att
Luther ville inskärpa hos mina misshandlade tyske
bröder, att man icke skall stå det onda med våld
emot, utan övervinna det onda med det goda.

-Ja, det ville han, men han ville det icke hos
tyrannerna. Över dem kastar han överhetens mantel
och fordrar för dem ovillkorlig lydnad,

ehuru han själv ställt sig olydig mot sin andliga
överhet påven och sin värdsliga överhet kejsaren.

När Reinicke Fuchs [räven] predikar för gässen,
är det alltid om att icke stå det onda emot.

Klase, hav aktning för ditt yrke! Du är vapensmed,
och vapen krävas i dessa tider.
Man skall övervinna det onda med det goda,
där det minsta hopp finnes om möjligheten däraf. ...

/

...Vi äro till största delen handtverkare och fattigt
folk och ha icke många hästar och harnesk att ställa
mot de andras fanor.
Det är ju möjligt, att ... segern dröjer i hundra,
två hundra, många hundra år. Skall din iver afkylas
vid tanken på ett sådant dröjsmål?

-Visst icke, svarade Klase. Jag motser icke utan glädje,
att vi skola få många martyrer att öka skaran af
de helige,
som, då det femte inseglet brytes, ropa med hög röst:
»Huru länge, du helige och sannfärdige Herre, dröjer du
att döma och att utkräfva vårt blod af dem, som bo
på jorden?

Dem och oss är ju sagt, att vi skola tålmodigt bida,
tilldess talet af blodvittnena blivit fullt.

...Men huru länge vi ha att vänta på triumfen,
veta vi, att straffet öfver honom som svek de arme,
ej låter vänta på sig.

Det tecken, vari han kunnat vinna, var de betungades
tecken. Det har han doppat i blod och trampat
under fötterna.

Fördenskull skall han icke besegra den romerska kyrkan.
Lyckas han upprätta en församling, varder denna -
det förusäger jag -
till en dvärg, som, så länge han lefver,
skall lefva i dödsfruktan för den romerske jätten

och i ständig saknad af det kraftgivande vattnet
i den källa, vid hvilken den ängel vaktar,
som heter Rättfärdighet,
och den ängel, som heter Medlidande med de betryckte.

kap.11. Samfundet "Fritt ur hjärtat"

[ detaljer til kap.11 her ]

(fra 'Vapensmeden', utg. 1891)

/ /