Varje gång jag samtalar med yngre vänner och berättar
om tiden före det första kriget
märker jag på deras förvånade frågor hur mycket av det som för mig
fortfarande är en självklar verklighet
redan blivit historia eller något ofattbart i deras ögon.
Och en hemlig instinkt inom mig ger dem rätt:
mellan vårt i dag, vårt i går och i förrgår är alla broar rivna.