Bokelskere.no

Mäster Gudmund hade hört omtalas en bok om ön Utopia

och sporde, om någon af hans lärde bröder läst
eller kunde redogöra för den.
Jo, doktor Svante hade läst den engelske kanslern
Thomas Morus’ bok Om det bästa samhällsskicket
eller om den nya ön Ingenstädes (Utopia).

-Främst ville jag naturligtvis veta, huru prästerna
ha det ställdt där - om där finnas präster, sade
kyrkoherden.
-Präster finnas där, upplyste doktorn, ehuru icke många.
De väljas af folket bland dem, som utmärkt sig för
ett rent och oegennyttigt lefverne. Deras
skyldigheter är att undervisa ungdomen, bistå de äldre med
råd och förelysa folket såväl i husliga dygder som
offentliga. De föra ett verksamt lif för det allmänna bästa
och draga äfven ut i krig, när samhället hotas af fiender.

-Få de gifta sig?
-Det åligger dem som plikt att ingå äktenskap.
-Det har visserligen sin goda sida, det medgifver
jag rent ut, sade herr Sven, men sin farliga äfven.
Den som har sina egna barn är naturligen benägen att se
på deras bästa i främsta rummet och behandla de honom
af kyrkan gifna som styfbarn.
Hvilken religion förkunna desse präster?
-Statens religion, som har blott tre dogmer:
1) det gifves ett högsta väsen;
2) människoanden är odödlig; 3) bakom den lekamliga
döden kommer vedergällningen.
För öfrigt står det enhvar fritt att bekänna
den religion han vill; det finns på ön många kristne.
Försök till samvetstvång straffas som brott.

-Nå, än samhällsordningen?
-Den är demokratisk med lärdomsaristokratisk öfverbyggnad.
Ämbetsmännen väljas af folket dels för år,
dels för lifstid.
Regenten väljes för lifstid. Han och de förnämsta
ämbetsmännen, lika som statsprästerna, måste
dock utses ur en särskild klass: de lärdes.
Tillträdet till denna klass står öppen för de bäst
begåfvade ynglingarne utan afseende på börd.

De fleste medborgarne äro åkerbrukare
och ha vanligen tillika lärt ett handtverk.

Arbetet är organiseradt, och ämbetsmännen öfvervaka,
att enhvar fullgör sin andel och får åtnjuta sin hvila.
Arbetets afkastning är gemensam egendom.

Det finns en slavklass, som förrättar de lägsta göromålen:
den är fåtalig och rekryteras af brottslingarne.
Lagarne äro få ock allmänfattliga.

-Säg nu, doktor Svante, hvad ni menar om ett
sådant samhällsskick.

-Det synes mig ha den förtjänsten att vara fritt
från de svåraste af de nu bestående samhällsskickens lyten.
Det är ju ett stort erkännande.
Men jag undrar,
om en man med frihetskänsla förmådde lefva i det.

För egen del vill jag icke drifvas af en ämbetsman
på gifven timme till arbete och på gifven till hvila.
och jag betviflar, att svenske män skulle foga sig däri.

Jag betviflar dessutom, att samhällsskicket kunde bestå
oförändradt.
Förändras det, går det till försämring, ej till förbättring.

Ty det skulle förvåna mig, om dess lärda
aristokrati icke finge samma lust som andra aristokratier:
att tillskansa sig all makten i samhället och göra
förmånerna de åtnjuta allt större och ärftliga på sina barn.

Slika arbetsfogdar skola förr eller senare närma sig den
egyptiska arbetsfogdetypen,

och ju starkare ämbetsmannaorganisationen är
och ju mer den med sig införlifvar de
kunnigaste och äregirigaste i befolkningen,
dess oemotståndligare skall den träldom varda,
som de lägga på de arbetande.

Svåra samfundsproblem är jag icke mäktig att lösa,
och tills vidare föredrager jag fördenskull en ej
så noggrant inrättad samfundsmekanism.

En sådan må gå ojämnt och förslösa kraft,
men ger i vederlag personlig frihet.

Jag önskar, att hvarje man hade sin egen
torfva och vore själfständig på den
och där besörjde sin hushållning efter egen insikt;

jag önskar, att förståndsodlingen vore tillräckligt utbredd,
för att de frie männen skulle inse vikten i så många fall
af gemensamt ordnade ansträngningar såväl i fred som krig;

jag önskar, att hvarje man hade vapen att värja sig med,
ty vapenlösrätt varder städse förtrampad.

I få ord sagdt: jag vill ett allt fullkomligare statsskick
på den grundval, hvarpå Sveriges konung och folk
nu börjat bygga.

Samtalet, som råkat in på det politiska området,
föll nu på riksdagar och riksdagsrätt. Viktiga riksdagar
hade ju nyligen hållits i Strängnäs och Vadstena och
rådsmöte i Jönköping.

Gardianen uttalade en åsikt, som torde synas underlig:
att om någon del af folket skulle från riksdagsrätten
uteslutas, vore det den mäktigaste och rikaste,

emedan rikedomen är stark nog att ensam för sig gifva
dess ägare ett mer än tillbörligt inflytande samhället,
och emedan de rike och mäktige,
riksdagsrätten förutan, kunna göra sig hörda och sina intressen
beaktade inför tronen; hvaremot de fattigaste och mest
betungade klasserna sakna kraft att skydda sig själfva,

såvida de icke förena sig till uppror, hvilket Gud
förbjude, och skulle utan riksdagsrätt vara till regeln
ur stånd att göra sina behof kända och sina klagomål
behjärtade.

De europeiska staterna stå ännu fjärran från en
på rättfärdighet grundad samhällsordning,
än fjärmare från en kristlig.

Men, tillade gardianen, vi äro icke endast berättigade,
utan skyldige att bevara hoppet om bättre tider,
ty Gud har lofvat oss dem.

Veniant modo tempora justa,
Cum spem Deus impleat omnem.

[Må rättfärdiga tider snart komma, då Gud uppfyller
allt vårt hopp. - Ur en hymn af Aurelius Prudentius.]

Doktor Svante sade: Med gardianen är jag enig
däri, att okristligt och förkastligt är ett samhällsskick,
där icke den fattiges röst ljuder lika högt på tinget och
inför tronen som den rikes.

Detta skulle väl också vara klart för alla rättänkande
och alla kristligt sinnade, om icke ett särskildt hinder
ställde sig i vägen:
De fattigaste äro ju vanligen äfven de minst kunnige,
ehuru, sanningen att säga, man möter en förskräckande
okunnighet äfven hos adeln i alla Europas riken,
så att man känner sig frestad till frågan, om icke
okunnighet, parad med öfvermod, är samhällsfarligare
än okunnighet, parad med känslan af ringhet.

Hindret, som jag menar, är den från en grekisk filosof ärfda
och af Thomas Morus i viss mån upptagna läran,
att de visaste böra styra och afgöra alla samhällsbeslut.
Detta låter godt. Men de visaste böra, synes mig,
vara visa nog att inse, att hvad de mindre vise
och ej minst de på ingen visdom pockande samhällsmedlemmarna
känna, lida och mena, utgör någonting mycket viktigt,

som de visaste böra hafva reda på, för att icke blindt
handskas med en outransakad kraft.
För öfrigt: hvilka äro de visaste?

De som själfve anse sig för sådane? Då hafva vi att söka dem
bland de mest uppblåsta och dumhögfärdiga bland människor.

De verkligt vise hafva, tror jag, något af den blygsamhet,
som hindrar dem att tälja sig till den flock, som skriar:
vi ha insikterna, vi skola styra.

De verkligt vise skola aldrig utpeka sig själfve som sådane.
Det är fördenskull som man sökt och trott sig finna ett yttre
igenkänningstecken på visdomen.
Den bör nämligen företrädesvis finnas bland de kunskapsrike.

Nu äro visserligen kunskapsrikedom och visdom olika ting,
men den senare förutsätter gärna den förra.

På denna grund uppbygges den åsikt, att de lärde och
de bildade böra vara de, som styra
och af de styrande höras och beaktas.
Man förgäter härvid det, som kristendomen kallar arfsynden,

som i sin rot är själfviskhet.
Den låter lika litet utestänga sig af skolväggarna som
af världshafvet,
och jag betviflar,
att den med kunskaper utrustade själfviskheten
skall förfara mer billigt och kristligt emot de lägre
klasserna än den okunniga själfviskheten hos de
pansarsmidde och guldsporrade,

såvida icke billigheten föreskrifves af egna,
bättre insedda intressen.
Jag har, särskildt i Italien, som verkligen äger en
kunskapsrik och mångsidigt bildad samhällsklass,
inom denna påträffat en så hänsynslös ondska,
en sådan lastbarhet och en sådan lumpenhet,
att frågan om kunnighetens förhållande till sedligheten
blifvit för mig till ett af de problem, med
hvilka min tanke arbetar, medan jag med harpan vandrar
vägar och stigar.

Man måste, för att lefva ädelt, känna inom sig något
rent, som icke får smutsas.
Några sidor förelästa ur Thomas a Kempis, kunna hos
den fattigaste väcka den känslan till lif;
universitetslärdom gör det mindre säkert.
När kunskaperna träda i den känslans tjänst, då bär
intelligensens utveckling sunda samhällsgagneliga frukter;
annars bär den väl snarare Sodomsäpplen.

Det anmäldes, att kvällsvarden var färdig.

/

bokmerke link>

"Additionally the Latin rendering of More's name, Morus,
means 'fool' in Greek." [wikipedia]