Bokelskere.no

-Vi skola vara som barn igen, du och jag.
Du är i själfva verket ännu barn -- bara tretton år.
Ännu har du full rättighet att kyssa mig obesväradt,
alldeles som förr.
-Det var du, som kysste mig.

-Vi möttes halfvägs, om jag minnes rätt.
På dendär bänken vid sjöboden möttes vi sålunda fem gånger
efter hvarandra ibland, tio gånger, tjugo gånger tror jag.
Ingenting hindrar en god fortsättning.
-Jo, du.

( / )

Ack, Margit, jag fröjdar mig åt att få återigen sitta på skolbänken.
Få något att tänka på och anstränga mitt hufvud med,
blir, hoppas jag, en god motvikt
till min lust för narrupptåg, äfventyr och kanaljerier.

Säg mig nu, fränka, hvem håller du mest af här på jorden?
-Min far.
-Och därnäst?
-Min mor.
-Och därnäst?
-Gunnar Svantesson.
- Jag är icke svartsjuk. Därnäst?
- Doktor Svante.
- Aj! Därnäst?
- Fabbe.
- Därnäst?
- Herr Sven och fader Matthias.
-Därnest?
-Dig.
-Tack! Nästa gång jag frågar därom, skall jag
börja nedifrån. Då kommer jag främst.

-

[fra 'Vapensmeden (Hägringar från reformationstiden)'
(1891) av Viktor Rydberg -
FULLtekst her ]