Det var helt enkelt svårt att veta hur jag skulle reagera på en så kärleksfull pojkvän. När han gav mig en komplimang viftade jag bara bort den - så främmande var det att någon sa fina saker. Jag hade inget självförtroende och avskydde allt som hade med mig själv att göra eftersom jag blivit så trampad på av alla karlar under årens lopp. Om Kelly hoppades att jag skulle svara honom med samma romantiska mynt hade han en lång uppförsbacke framför sig.

Det är inte skamligt att bli våldtagen, det är inte vårt fel.

Alla möjliga tankar snurrade runt i huvudet på mig. Det var liksom enklare att hålla sig undan och låtsas att det aldrig hänt. På sätt och vis kändes det som om jag skyddade mina föräldrar - det blev lindrigare för dem om jag inget sa. Jag älskade dem så mycket, det här skulle förstöra allt och splittra familjen. Jag hade inte en enda vän utanfor familjen, ingen annan som brydde sig om mig. Fast mitt liv förstörts stod jag inte ut med tanken på att också förstöra alla andras genom att skvallra. Jag var bara tolv år och kunde helt enkelt inte ta in vad som hänt.

Det kunde förbli min egen smärtsamma hemlighet. Om jag inget sa skulle ingen få veta. Men i det, precis som i så mycket annat, hade jag helt fel.

Jag förstod att livet kunde bli lite mer avslappnat om jag hade tillgång till en joint, och det var början på ett långvarigt beroende.

Mina föreldrar hade ingen aning om att jag rökt vanliga cigaretter, än mindre något starkare. Till sist kom mamma på att jag börjat röka när hon hittade ett paket cigaretter i ett litet badrumsskåp.
"Vicky, vill du hålla saker hemliga så göm dem inte på ställen där jag brukar titta", sa hon och drämde dem i köksbordet.

Vid tretton års alder trodde jag att sex var vad killar ville ha, och att de skulle ta for sig även om man inte ville ge det till dem. Så i min lilla omogna hjärna kom jag fram till att jag måste ge Rob sex för att få mer uppmärksamhet och kärlek från honom. Nu känns det verkligen sorgligt att jag suktade så förtvivlat efter någon som älskade mig, men jag var så ung och traumatiserad att jag inte visste bättre.