Bokelskere.no

Etter den noe tammere Ekte amerikanske jeans tar serien seg kreftig opp igjen i 1968. Spennende og godt skrevet om både politikk og kjærlighet. Og med en skikkelig "cliffhanger" helt helt til slutt – hvem klarer å vente med å skaffe seg neste bind i serien?

vi har alt diskutert denne et stykke vei, men nå var det
ganske ok interessant å snuse i den flerspråklige diskusjonen
av 1968 og '1968', år og bok, på Goodreads .

"Som ung notarie på den beryktade advokatfirman Henning Sjöstrand
tvingas (Unge Eric Letang, forfatterens selvportrett)
gång på gång ta ställning till hur juridiken kan
användas till både gott och ont" (..)

«Slike samtaleemner passet til østers.
For på en eller annen måte hørte ikke østers og politikk sammen.
Vanskelig å si hvorfor, men slik var det.
Til fisken snakket de derimot om det nye politiske teatret.»

"På sitt första jobb så blir hans första uppdrag att följa en
rättssak om neurosedyn (Thalidomide) i Tyskland,

eftersom kunskaper härifrån kunde hjälpa den uppkommande
rättstvisten i Sverige, de skadade barnen mot
läkemedelsföretaget Astra.
Saken i Sverige gäller huruvida Astra uppträdde försumligt
eller inte.

Det borde kanske ha varit tråkigt, men det var inte det.
Rättssaken om neurosedyn/ thalidomid var rafflande intressant.
De svaga mot de starka."

"Gravida kvinnor blev ordinerade ett läkemedel mot illamående,
vilket innehöll det giftiga preparatet neurosedyn.
Många foster skadades allvarligt och barnen föddes
bland annat utan armar och ben, många dog.
Man beräknar att 10 000 blev skadade av läkemedlet,
150 i Sverige.
Neurosedynskandalen är en av de största medicinska
skandalerna i vår tid. Denna del av vår historia får vi
ta del av genom Eric Letangs arbete som jurist.."

"at heile boka er ei slags "minnebok" for dei som opplevde
1968?"

"De achterflap van het boek vermeldt dat 1968 prima los
gelezen kan worden."

Mer drøftelse kan følge..

Må innrømme at jeg kjente meg veldig godt igjen både politisk og kulturelt.

Litt skuffende. Hittil svakeste boka i serien etter min mening. Ble for mye politikk og kommunisme.

1968, Jan Guillou
Denne har jeg virkelig gledet meg til, men....
Hvor skal jeg begynne? Begynner med begynnelsen, Brobyggerne, som var første boka i forfatterens selvpålagte oppdrag i å skrive et århundrets historie. Den boka var helt fantastisk god, og han har fulgt opp med flere bøker av varierende kvalitet. Dette er den sjuende, og tittelen sier jo sitt. Jeg regna med, ut fra hva jeg vet om forfatterens ve og virke, alder og politiske ståsted, at han i 1968 var på hjemmebane. Vel, kanskje er det det som er problemet også. Vi følger Eric, oldebarnet til Oscar Lauritizen, som er jurist. Vel, forfatteren også har studert litt juss. Synes det var traurig og kjedelig, med dypdykk med venstreradikalt blikk i et par litt kjedelige saker. Med tanke på hvor mye som foregikk i verden, hvor mange trusler, krig og fred og sånnt som prega tidsbildet, hadde jeg forventa mye mer. Når det gjelder kriser, utvikling og familiekonflikter i den familien bokserien følger, var der også liten utvikling, så dere som følger serien og som har mye annet å lese på, kan trygt hoppe over akkurat denne boka.

Litt tam fortsettelse på historien om Eric i serien, Det store århundret