Läser den svenska översättningen I själ och hjärta inläst av Carin Andersson och det är en trist talboksinläsning utan nyanser i inläsningen. Inte ens denna dödens trista inläsare klarar av att strypa det rika persongalleriet som på känt Binchymanér dyker upp från tidigare böcker. Som Brenda på Qentins eller Signora från Evening class. Älskar att få komma in i denna varma och bitvis grymma famn som Binchys böcker är och nu sammanföll det med att jag låg sjuk i sängen och kunde lyssna på högläsningen. Att det inte blir en sexa är för att jag ibland tycker att hon har kortat ner sig i vissa delar så att det inte blir så fullt av det myllrande livet som jag kan känna igen från andra delar av boken liksom andra av hennes böcker.