Många människor i vårt samhälle har ett sort behov av att ta kontakt med och klappa sällskapsdjur, men vi nordbor behöver lära oss repektera att reserverade hundar har en personlig integritet.

Vi efterliknar ledarvargens beteende, när vi lägger omkull en olydig hund på marken eller golvet. Det människan då gör är ett aggressivt angrepp, ett överfall, inte en varglik hotdemonstration. En varg eller hund som hotar en annan individ, ”lägger inte omkull” sin motståndare - det är motståndaren själv som visar undergivenhet genom att gå ner i underläge. Eftersom människan är så dålig på att uppfatta nyanser i hundspråket, förstår vi inte att hundar som utsätts för den här typen av aggressiva påhopp, upplever det som en stor kränkning.

Om vi ska definiera relationen mellan hund och människa med något speciellt ord, behövs något som inbegriper orden ömsesidig respekt.

Men idag är vi den mest aggressiva arten på vår jord, genom att vi uppfunnit dödliga vapen i stor skala och ofta använder dem utan hämningar. Vi riktar starka aggressiva beteenden både mot vår egen och andra arter, men tolererar ingen aggrssion från andra djur. Hundarna far inte ens uttrycka kånslan av ilska, utan att vi gör stor affär av deras morrande.

Färeställningen att valpen som morrar måste straffas, är inte hämtat från vargens sociala liv, utan kommer förmodligen från den auktoritära barnuppfostran. Långt in i vårt århundrade har man trott att barn föds onda och syndiga och måste tuktas för att bli goda människor. Utmärkande för den gamla tidens syn på barn var att de inte fick hävda sig själv vilja eller visa någon ilska. Minsta tendens till att hävda sig själv eller visa humör straffades. När en hund morrar, tolkar många av oss det på samma sätt.