Dette er mitt bud: at dere skal elske hverandre,
likesom jeg har elsket dere.

Ingen har større kjærlighet enn denne: at han setter sitt liv
til for sine venner.
Dere er mine venner dersom dere gjør det jeg pålegger dere.
Jeg kaller dere ikke lenger tjenere, for tjeneren vet ikke
hva hans herre gjør. Men dere har jeg kalt venner,
for alt det jeg har hørt av min Far, har jeg kunngjort dere.

..Dette er mitt bud til dere at dere skal elske hverandre.
Når verden hater dere, da skal dere vite at den har hatet meg
før dere.
Var dere av verden, da ville verden elske sitt eget.
Men fordi dere ikke er av verden, men jeg har utvalgt dere
av verden, derfor hater verden dere.
Husk det ordet som jeg sa til dere: En tjener er ikke større
enn sin herre. Har de forfulgt meg, så vil de også forfølge dere.
Har de holdt fast på mitt ord, så skal de også holde deres. ..

De skal utstøte dere av synagogene. Det kommer en tid da
hver den som slår dere i hjel, skal tro at han gjør Gud
en dyrkelse.
Og dette skal de gjøre fordi de ikke kjenner Faderen
og heller ikke meg.

( Joh.ev 15:12.. )

Kungen svarade kaldeerna: "Detta är mitt orubbliga beslut:
Om ni inte säger mig drömmen och tyder den skall ni huggas
i stycken och era hus göras till sophögar.

Men om ni låter mig veta drömmen och hur den skall tydas,
skall ni få gåvor och lön och stor ära av mig.
Meddela mig därför drömmen och uttyd den för mig."

7 De svarade för andra gången: "Konungen må berätta drömmen
för sina tjänare, så skall vi tala om vad den betyder."
8 Kungen svarade: "Jag märker tydligt att ni vill vinna tid,
eftersom ni ser att detta är mitt orubbliga beslut.
Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en.

Ni har kommit överens om att ljuga och bedra, i hopp om att
tiderna skall förändras.

Säg mig nu vad jag har drömt, så vet jag att ni också kan
tyda drömmen för mig."

Kaldeerna svarade kungen: "Det finns ingen människa på jorden
som kan meddela konungen det han vill veta.
Det har aldrig hänt att någon kung, hur stor och mäktig han än
varit, har begärt något sådant av någon spåman eller besvärjare
eller kaldé.
Det som konungen begär är alltför svårt, och det finns ingen
som kan meddela konungen det, ingen utom gudarna.
Men de bor inte bland de dödliga."

Detta gjorde kungen så vred och förbittrad att han befallde
att man skulle förgöra alla de vise i Babel.
När påbudet om detta hade utfärdats och man skulle döda alla de
vise männen, sökte man också efter Daniel och hans vänner
för att döda dem.

Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok,
översten för kungens drabanter, han som hade dragit ut för att
döda de vise i Babel.
Han frågade Arjok, kungens befälhavare:
"Varför har kungen utfärdat denna stränga befallning?"
Då talade Arjok om för Daniel hur det var.
Daniel gick då in till kungen och bad att få tid på sig,
så skulle han
( . . . )

(Daniel kap.2)

(mer drama..)