Manger bien et juste (Ät bra och rätt) Molière

Den store provencalske författaren Marcel Pagnol ansåg att Gud gav skrattet till människorna som en tröst för att de fått intelligens. Jag föredrar att tro att han gav oss intelligens så att vi skulle kunna uppskatta ett gott skratt.

"Faren din var en morsom mann, han også," sa Kabir.
"Ja, var han ikke det?" sa jeg med et smil, og jeg husket hvordan Baba rett etter at vi var kommet til Amerika hadde beklaget seg over de amerikanske fluene. Han kunne sitte ved kjökkenbordet med fluesmekken og se på fluene som flöy surrende fra vegg til vegg, uavbrutt og uten stans, frem og tilbake.
"I dette landet har til og med fluene det travelt," stönnet han. Som jeg hadde ledd. Jeg smilte ved tanken.

"Nå. Uansett hva mullaen laerer dere, så finnes det bare én synd, bare én. Og det er tyveri. Alle andre synder er variasjoner av tyveri. Forstår du det?"
"Nei Baba djan," sa jeg og önsket desperat at jeg forsto. Jeg hade ikke lyst til å skuffe ham igjen.
.........
"Når du dreper en mann, stjeler du et liv", sa Baba. " Du stjeler en kvinnes rett til en ektemann, du tar faren fra hans barn, , Når du forteller en løgn, stjeler du retten til sannhet fra noen. Når du fusker, stjeler du retten til rettferdighet. Skjønner du ?"
Det gjorde jeg.

Klurighet # 8:

LITEN TROSARTIKEL

Svar: tanga

Klurighet # 7:

KOM TILL KORTA

Svar: Snövit (som kom till dvärgarna)

Klurighet # 6:

BONNGRABB

Svar Beethoven (född i Bonn)

Klurighet # 5:

LÖNNPRODUKT

Svar; sirap

Klurighet # 4:

TVÅÅRIGT ARBETE

Svar: rodd

Klurighet # 3:

SKÄNK FÖR BRUDKAMMAREN

Svar: morgongåva

Klurighet # 2:

MOTBJUDANDE

Svar: bridgepartner

Därför löser jag korsord:

ÄR ANTIKEN

Svar: rasren

Klurighet # 1:

ORGAN FÖR NÄRINGSLIVET

Svar: tarm

Vi fingo en rorkarl och en båt och färdades med dessas hjälp över Gaalaavand, kramade och vände mannen för att få honom att ge alla möjliga och omöjliga upplysningar, drogo vidare en parasang och halvtredje stadie, trätte om vågen, gingo vilse, kommo rätt igen och fram till en säter, vars invånare talade äldre gotiskt runspråk och pekade i kors åt fyra håll med armarna för att visa vägen.
"Hei dragek villom kolorum, snibb snabb snorum,# sade den ena säterkvinnan, en gumma på 70, i det hon häftigt svängde med käppen och blinkade och trätte och var arg för att jag inte begrep. Och - "hei kvistback slagek turistakoi kvistom tallom, dock däk dumbom" sade hennes dotter, en jänta på 45, och gjorde vidunderliga gestikulationer för att få mig att förstå. Vi måste gå ungefär lika kloka som vi kommo.

Ur En fjälltur i Norge

Hundar vet jag någorlunda hur man ska behandla . man lutar sig ned som för att ta upp en sten eller spänner upp ett paraply och i samma huj är man av med djuret. Eller om man står på vänskaplig fot med djuret och vill fortsätta vänskapen och sällskapslivet med detsamma, så ställer man sig och slår sig på knäna och säger : " såja, såja ". och då blir hunden så vänlig och glad och kommer och biter en smått i händerna och sätter landsvägssmörja på överrocken.

Ur Mitt lantmansliv

Själv bidrog jag till aftonunderhållningen med att sitta och se trött och förlamad ut.
Ur En fjälltur i Norge

Idealism och realism

Nu är jag led vid tidens schism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism,
de klyva våra hjärnor.

Det ljugs, när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.

Men strunt är strunt och snus är snus
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.

Han är änkling och gammal och skallig och krokig,
han är hård emot folket och grinig och gnidig,
ja, se toge jag den, ja, se då var jag tokig,
och tvi dig, din snålhans, och tvi dig och tvi dig!
Och förresten har snålhansen barn
- nej, så näggum, så näggum jag tar'n!

Men ändå när jag tänker på gården och grödan
och de smällfeta svinen och mjölkstinna korna
och vad fattiga jäntor får slita för födan
och för kläder på kroppen och läder till skorna,
ja, då tänker jag alltid som så:
hm kanske, ja, kanske ändå!

Ur I valet och kvalet

"Och antingen ni tror eller inte gör detsamma,
men annars är det sant och anagga mig, anamma,
om inte det var trollpack, jag togs med en natt.
Vi vaktade vid milan i Västanåmyra
och natten led mot slutet och klockan var fyra,
då hörde vi ett buller och Pär han skvatt.
Det skallrade i fjälla, det dånade i jola,
det råmade som oxar i berga", sa Ola.

Ur Bergslagstroll

En litten låt ôm vårn.

Ja vårn, ja,
ja vårn, ja,
tjong fadeladeli,
dä ä e fina ti!
Da stecker sä ur jola,
å guschelöv för sola,
ho ä så gla å bli!

I talla smacker ickern,
för talltôppmat dä licker'n
å kongler smaker'n bra.
I vika sprätter abbern
å gädda går å habber'n
å sier: "Tack ska'n ha!"

Å gôbban står i dôra
å sier: "Se gumôra
å tack för sist, fru Sol!"
Å kärngan går å môrker
å planter skôt i bôrker
å kackler ôm "i fjol".

Å bia kommer flygnass
å mörer kommer smygnass,
dä lôfter gôtt tå hägg.
Å kråkan kommer kraxnass
å svalan kommer flaxnass
å ännra lägger ägg.

Å göken gal i björka
å jäntan går te körka
å gôsan går på domp.
Å sjôl går ja i fjälla
å sjonger alltimälla
en litten stôlli stomp.

Å stomoen ä ôm jänter
å are instrumenter
i löckas salmodi.
Å stompen ä ôm sola
å gläja här på jola,
ja vårn, ja,
ja vårn, ja,
tjong fadeladeli,
dä ä e fina ti.